Det är jag just nu. Med hela huset fullt i musbebbar (en av hanarna smet in till honorna = 5 muskullar ) och en förestående flytt är allt jag kan tänka på hur sjukt gärna jag vill ha en ny liten råttbebbe. Det känns helt sjukt, så olämpligt det är att skaffa nytt just nu… 

Men jag kan inte hjälpa det, tror aldrig jag har varit så bebissjuk förut. Letar runt bland alla uppfödare jag kan tänka mig för att se om någon kanske råkar ha en kull på G där det möjligen skulle kunnas tänka sig dyka upp en liten dumborex. (För en dumborex måste det vara, trots att jag faktiskt inte brukar bry mig så mycket bara råttorna är trevliga.) Till vilken nytta kan man ju fråga sig, för så mycket vett har jag i kroppen att jag inte skulle få för mig att köpa någon. (Och efter dethär inlägget lär väl ingen sälja till mig just nu heller. ) Men längta, det kan man ju alltid göra.

Får nog ta och pussa lite på lurvbollarna jag har här hemma så kanske det går över. 

Inser nu att dethär inlägget vart lite rörigt och aningen förvirrat. Men var tvungen att skriva av mig lite. Kanske är det någon annan som också har kännt sig så sjukt bebissjuk trots att man vet att nu inte är något passande tillfälle?