Igår när jag var ut på gården med hundarna, så råkade jag få syn på någon bepälsad ynklig liten sak i gräset, trodde det var en fågelunge eller nåt. Tog en närmare titt och såg att det var en dyngsur liten musunge som låg ganska så stilla där på gräsmattan. Jag rörde lite försiktigt vid den för att se om den var vid liv, och om den hade några synliga skador. Den piper till litegrann när jag rörde vid den, så började den suga på sin egen tass.

Jag tänkte att jag kan ju inte bara lämna den här, den var helt ensam, och skulle inte överleva länge om den låg kvar där i regnet. Men jag såg ändå såpass mycket hopp för den att jag bestämde mig för att ta med den in för en närmare koll. Väl påväg in så börjar den röra på sig lite mer, vilket jag antar var för att den kände av värmen från mina händer, och så börjar den slicka på min handflata.

Jag hällde lite alspån i en av mina råttors transportburar, och la även in lite fleece, och la den sedan i fleecehögen. Jag provade att mata den med välling, men den ville inte ha, så jag lät den vara ifred ett tag. Någon timme senare så var den redan mycket piggare, men ville fortfarande inte ha vällingen, utan slickade bara i sig någon droppe. Så jag bestämde mig för att lägga in lite av råttornas basfoder, några droppar välling och vatten för att se om den kunde äta själv. Någon timme senare igen, precis innan jag skulle lägga mig så såg jag att den hade ätit av maten, och även fått i sig lite välling. Den låg och sov så gott i fleecehögen, så jag tog en sista titt på den och hoppades verkligen att den fortfarande skulle vara vid liv på morgonen.

Idag, när jag klev upp, tog jag en titt i buren, och så fort jag öppnat burlocket så ser jag en sprallig liten krabat ha världens race! Jag blev överlycklig, nu var den till och med rädd för mina händer, vilket jag anser vara väääldigt positivt! Så jag tog ut buren, släppte den lille där jag hittat den, la ut lite mat och en del av spånet, och oj vilken fart den hade! Nu hoppas jag att den ska leva ett fullvärdigt liv, och klara sig därute. Men det känns bra… Den fick ju åtminstone en andra chans, och den ville uppenbarligen leva!

Bilden högst upp var igår precis när jag lagt den i buren. Bilden där nere tog jag nu precis innan jag släppte ut lillen.