Jag förstår dig, råttor är det mest underbara djuret :)

Är det något du är riktigt rädd för? Tänk dig in i hennes situation, att du måste leva med något i ditt eget hem du är rädd för… Ha det i åtanke :) Annars har jag inte så mycket tips förutom att du kanske kan vänta tills du flyttat hemifrån.

Först och främst bör du skaffa minst två då råttor är flockdjur.

Du kanske kan hitta någon med råttor som bor i närheten, så du och din mamma kan hälsa på och se hur det känns. Att få ta det i sin egen takt och hälsa på en tam råtta (många föräldrar tror att de är bitgalna och farliga), och kunna ställa frågor m.m. Liksom visa din mamma att det inte är farligt, de flesta med fobier och rädslor är ju rädda utan egentlig anledning.

Min mamma var också rädd i början, nu kan hon klappa, lyfta upp, mata med fingrarna m.m. det enda hon inte tycker är obehagligt är att ha dem på axeln.

(Dessutom måste man skaffa minst 2 stycken)

Om hon är rädd tycker jag inte du ska tvinga på henne råttor. Men vill du verkligen så är ju ett tips att besöka någon i närheten som har glada och trevliga råttor som hon kan få träffa. Kanske hon inser hur mysiga råttor egentligen är då? :)

(Samt de underlättar ju för andra, om du skriver var du håller hus någonstans.. så kan de ju erbjuda dig och din mor ett besök :)  )

Ett tips är ju att göra ett nytt inlägg som har med det att göra, för jag anser samma sak som de andra, ta med dig din mor och besök några snälla råttor. Far inte till ett djurmagazin… Samt när du köper råttor, så råder jag dig till att köpa från uppfödare.

Uppväxt med samma problem. Både föräldrarna har haft stora svårigheter med råttor. Även orm har ogillats.
Efter mycket om och men så läckte det ut varför mina föräldrar hade svårt för dom. Dels att de inte gillar djur i bur. Så är både två uppväxta med de stora stall/soptippsråttorna. Pappa går ännu på massa vildråttor med sitt elektriker jobb.
Så de gillade inte råttan i sig. Utan själva poängen vad råttor stod för i deras ögon. Jag tog hem de två jag hade köpt men som bodde hos en kompis. De var ju as lugna och snälla. Gick fort för pappa att plocka upp en frivilligt. Men mamma höll sig undan. Så jag tvingade inte på henne något. Men nej det var stopp inga mer djur. Fick flytta ut vilket jag gjorde så fort de tillät :-P.

När jag ökade upp med råttor och kört på ett tag. Så har både börjat inse att de inte kan övertala mig att låta bli. De suckar lite. Jag får inte ha med råttor till gotland när jag hälsar på. Vilket jag inte håller alls :-P. Håller dom gömda bara.
När mamma varit på besök så har hon frivilligt låtit råttor klättra över från mig till henne. Men det har tagit ett tag. Hon är så låst på de där sopråttorna som hon kände till som aggro och farliga. Samt att hon har även erkännd sig ha svårt för deras svans. Håller jag undan svansen har det varit lättare.

Så kanske du kan kontakta en uppfödare eller väl insatt ägare som har flera snälla djuri  div storlekar. Kanske övertala din mamma att åka dit. Beroende på hur rädd hon är. Om hon bara är rädd och inte har fobie.
Enklare att klara av att ha råttor nära om någon kan visa upp på båe avstånd och nära om hon vill det. Berätta lite hur de är i sättet. Visa upp hur de hanteras och hur snälla dom är. Ge massa information. Då kan det vara enklare för folk med räddslor att iaf låta de finnas nära men inte behöva hantera dom.

Jag kommer ju till dig med mina pojkar om några veckor, då kommer hon bli kär ;D

Jag ville ha råttor från jag var typ 11. Fick aldrig sålänge vi bodde iunder samma tak. När jag flyttade hemifrån skaffade jag efter ca ett år ihop med min sambo. Seriöst det är mer värt att ha husdjur när man bor själv:3

Tack för alla superbra tips! :D

min mamma har inte jättefobi för råttor det är bara att hon tycker dom är obehagliga(typ svansen som de flesta brukar tycka) sen är det lite också som zickan sa, att hon har den där baktanken i huvudet att råttor är äckliga, smutsiga, lever i kloaker…. typ såna saker. Sen fick hon ännu ett argument när jag blev biten av en av skolans råttor och det blev infekterat :/

tror det kommer gå bra sen när hon träffar Thawelins killar, annars är det väl bara att tjata på XD hon tyckte även att reptiler var läskiga förut, men nu har jag ju två geckos och de går bra med dom. "De va ju ganska söta" sa hon när jag efter typ 3 års tjat fick ödlorna, orm får jag dock fortfarande inte… Tror att rädslan sitter i huvet på henne och hon kommer antagligen att komma över det när hon träffar några snälla råttor.

Vet att det är bäst att köpa av uppfödare, har ju läst på lite om det djur jag vill skaffa ;) ska kanske få en av Thawelins tjejer och sen vill jag köpa en black hooded också, eller champange, mink…. eller nåt

Köpte råttorna mot mina föräldrars vilja och nu älskar min familj dom, det var värt lite skäll men… Pappa byggde om mitt gamla dockskåp i somras och gjorde roliga hinderbanor till prinsarna. Det var inte ett tips utan bara mitt egna sätt. Då jag har ADHD så är inpulsivitetkontrollen inte den bästa..

Har samma problem.. Att mina föräldrar är rädda. Min kärlek till råttor dök upp när jag var hos min kompis, som hade en husky roan för ett tag sen som hette Kalle. Han älskade att sitta på min axel och var så himla söt. Sen såldes han för ett tag sen… Min kompis ville att jag skulle ta honom men fick inte för mina föräldrar… Tur väl flyttar jag nästa år, och ska se om jag hittar någon uppfödare som är villig att sälja tre flickor till mig. Trots att jag bara är sexton då ;p

haha min mamma sa innan alltid hur äckliga råttor är, men när jag fick mina tjejer (som inte finns längre) så lyfte hon upp dom och gullade med dom xD

När jag bodde hemma hos morsan skaffade jag min först 2 råttor och sen 2 till och min morsa har seriöst råttfobi, men jag tog inte ut dom framför henne osv så det var lugnt :)

Lyllo er :) Fördelen med att jag måste vänta är ju att jag har gott om tid att läsa på^^"