Vi har två katter här hemma. Den ena var vuxen när vi första skaffade råttorna. Hon hade varit utekatt och duktig jägare. Den andra katten var unge när råttorna kom.

Ingen av dem gav oss några som helst problem. Vår äldre katt tycker om att sitta och titta på råttorna när de klättrar runt i burarna, men hon har gärna någon meters avstånd. Då hon har varit ute och jagat och så tidigare så vet hon att man inte kaxar sig mot en fullt frisk, vuxen råtta. Hon visar lite mer intresse för små ungar (de pilar ju runt så snabbt och är mer hjälplösa om hon skulle få för sig något) men inte heller där har det någonsin varit ett problem.
Vi lämnar inte råttor utanför buren utan uppsikt, men om en råtta är ute på tex soffan och hon är där också så flyr hon kvickt om en råtta skulle komma för nära.

Den yngre katten tror att råttorna är hennes vänner. Det spelar ingen roll att de har bitit henne i öronen när hon har varit för nära buren eller att de brukar jaga bort henne från soffan/sängen. Hon kommer snart tillbaka. *suck* Hon är en rätt korkad katt dock haha. Det har aldrig varit några bekymmer med henne heller.

Vi gjorde inget särskilt som introducering. En dag var råttorna här, punkt slut. Råttorna var orädda för katterna (har hört att en del råttor dock blir katträdda först om de inte har bott med katt innan, detta brukar dock gå över) och katterna var bara lite nyfikna på råttorna men nu bryr de sig inte om dem så mycket…

Åh vad skönt att höra! Jag antar att om man skulle ta hem en 12 veckors kattunge medan råttorna är här, skulle den tro att den själv är en råtta xD det brukar funka så. :) Det lättade mycket att höra att det inte var några problem med dina katter, hoppas bara att mina kommer vara lika råttvänliga. :P Skulle ju vara kul att verkligen ha dom tillsammans som vänner.

Det är verkligen olika, jag har en råtta här hemma som attackerar både hundar och katter och accepterar dem absolut inte.

Jag har varit med om råttor som stressat ihjäl sig och mått mycket dåligt över att behöva bo med katter.

Och jag har haft råttor som skitit fullkomligt i hundar och katter och kunnat umgåtts med dem.

Finns även en hel del katter (och hundar) som gjorts sig skyldiga till skador och dödande av råttor och andra smådjur för att ägaren haft otur eller helt enkelt inte haft koll.
Mao så finns det inget enkelt svar
Det kan gå bra, det kan gå skit.

Hehe ok. :) jag får väl visa dom för varandra och se hur det går sen då. Och hoppas på det bästa. ^^

Jo introducera dem långsamt till varandra, ge akt på hur de reagerar och är det en kattunge så är det lättsamt att från början träna dem till att råttorna låter man bli, det är inga leksaker.
Och aldrig någonsin lämna dem utan uppsikt såklart. :)

Vet folk som klickertränar hundar till att inte ta katter och/eller smådjur, så varför skulle det inte gå med katten också om man nu oroar sig? :)

Precis som Varghund redan nämnt hade ju vi tur med mina katter, så har inte behövt göra det själv, men tror definitivt att det skulle gå utan problem om så krävs. Min katt tog väldigt lätt till sig klickning och tycker det är superkul. Så prova kan man ju alltid, om inte annat. ;)

#6 just klickerträning har jag faktiskt testat på Lakritz innan.. Jag älskar honom väldigt mycket och han är den bästa kisse missen som finns.. Men begåvad av någon sort är han då f*n inte. xD Han ignorerade klickern och mig OCH skinkbiten jag höll, totalt. Han är inte världens smartaste katt.. Men han är väldigt gullig. xD Hur funkar det om man har en 12 veckors kattunge och 2, 2 månaders råttor? Skulle dom kunna bli kompisar lättare än en katt som redan finns där när man får råttorna?

#7 Katter är mer svårmotiverade än, till exempel, hundar. Åtminstone i allmänhet. ;) Kan inte få Sockan (den äldre katten) att klickas om så hennes liv hängde på det. Ge henne en låda att öppna, mata henne ur en barnmatsburk eller låt henne leka med en aktiveringsboll - det är hur kul som helst! Men lära sig tricks på kommando? Människor är ju allt bra patetiska [infoga föraktfullt fnysande här].

Sekhmet avgudar som sagt klickern. Hon kommer på inkallning och kan nästan sitt nu. Och vi började för inte ens en månad sedan. Och har inte tränat regelbundet. Och nej, en smart katt är hon inte (faktum är att hon troligen är den minst smarta katt jag någonsin träffat, och jag har träffat många). xD Så mycket individuellt det där.

Skulle tro att det beror på individerna hur bra kompisar de skulle bli. Vissa råttor gillar helt enkelt inte katter. Har själv ett par sådana råttor. De knuffar bort katterna så fort de kommer i närheten. Andra av mina råttor bryr sig inte nämnvärt om katterna överhuvudtaget. Ytterligare andra gillar katterna så mycket att till och med yngsta katten blir lite osäker av all kärlek hon blir överöst med.

Men, jo, å kattens vägnar skulle det nog vara lättare, för då skulle råttorna redan finnas på plats när katten flyttar in. :)