Skulle inte kalla henne för kunnig eller särskilt seriös alls faktiskt som det låter. Finns massor med folk som kallar sig för uppfödare som trots det inte kan ett skit, och de bör man inte lyssna på.

Man ska alltid läsa på, fråga andra, bilda sig en uppfattning och göra det man anser är bäst för djuren i slutändan.

#1 Ja.. fast det blir så jobbigt att erkänna det för sig själv. Då har jag plötsligt ingen jag kan prata om råttor med på riktigt. Ingen att be om råd när jag behöver det.

Den andra uppfödaren här i området skriver tydligt och klart på sin hemsida att hon anser att hon som uppfödare vet bäst och att man skall vända sig till henne och inte till internet om man behöver någon information. Så hon är inte heller så mycket för det här med egen uppfattning.. Hon har en massa "roliga historier" på hemsidan också om vad okunniga köpare sagt, och det tycker jag bara är respektlöst.. Så henne är jag inte heller så intresserad att vända mig till.. Sedan finns det inte fler..

#2 Usch har så svårt för sånt.. Vanligt hyfs liksom, kräver inte mycket!

Det är svårt att hitta bra råttfolk, tyvärr har jag ingen större koll på folk där du bor :(

Usch vad tråkigt det måte kännas att inte kunna lita på vad ens uppfödare säger. ): Relationen mellan råttägare och uppfödare är a och o i mina ögon. Om någon av mina råttköpare skulle känna att de inte kunde kontakta mig för minsta lilla och få tillfredställande svar så skulle jag helt klart känna att jag misslyckats som uppfödare.

Jag hör ju själv av mig till mina uppfödare om allt möjligt, både tråkiga och roliga nyheter samt frågor, och tycker att det ska vara självklart att det är den relationen man vill ha med sina köpare.

Ömsesidig respekt är ju jätteviktigt. Om en köpare har läst något på internet som man tycker är helt uppåt väggarna så är det klart att man ska säga att man tycker det är fel – men det är ju också viktigt att förklara varför.

Det finns ingen uppfödare som du gillar som du kan ha telefon och/eller mejlkontakt med som back-up? Det skadar ju inte att ha en extra åsikt i backfickan om du tycker din uppfödare säger något som verkar konstigt…

Knepigt läge. Det är klart at du inte ska göra dig osams med uppfödaren om hen nu är din vän och du känner att du värderar och vill behålla vänskapen. Frågan är om ni skulle klara av att hålla isär er vänskap och er råtthållning? Man måste ju faktiskt inte ha samma syn på råtthållning men ändå kunna vara vänner. :)

Om du verkligen inte vill riskera en konfrontation finns ju nod-and-smile-metoden (ofta använd på jobbet av oss professionella stövelslickare). Vad de än säger ler och nickar man, tackar så mycket för de goda råden och sedan gör man som man själv tycker ändå. Tillfrågas man hur det gått säger man att det gått alldeles utmärkt och tack för de fantastiska råden, utan dem hade det aldrig gått. Är man riktigt på hugget kan man ju till och med lägga till saker som "att introducera på neutral mark var ju helt genialiskt, utan dig hade jag aldrig kommit på den idén själv, en mycket effektiv introduceringsmetod" osv, och försöka "utbilda" personen lite bakvänt. Fungerar ibland. För det mesta blir personen så förvirrad av all positiv feedback på info den inte kan minnas att den gett att den helt enkelt släpper ämnet.

Hur gick för övrigt introduceringen med två månadershanen? Behöver du hjälp med den, eller är det from the past, så att säga?

Angående kattmaten kan jag säga att jag håller med om att det inte är den ultimata råttfödan, men att säga att kattmat skulle vara dödligt för råttor är inte riktigt sant. Taurin finns naturligt i allt kött, så att så länge du matar dina råttor med kött får de ändå i sig taurin. Eftersom katter inte själva kan skapa taurin krävs det att kattmat innehåller en viss mängd taurin så att katten ska kunna må bra. Men det är fortfarande inte i närheten av den halt som skulle kunna vara skadlig för en råtta. ;)

Äter din hona ingen färskmat alls? Leverpastej, barnmat, välling, äggröra, yogurt, fruktpuré? Du kan ju prova med kattmat, men äter hon ingen annan färskmat ser jag inte varför hon helt plötsligt skulle få för sig att äta bara för att det är kattmat som erbjuds?…

När det kommer till uppfödare är man aldrig någonsin "för känslig". En uppfödare är en person du ska kunna lita på i följande punkter:

• Den ska föda upp bra råttor (bra enligt din definition)
• Den ska följa en avelsetik du håller med om
• Den ska sköta sina råttor enligt eller över din personliga standard
• Den ska vara enligt dig tillräckligt kunnig för att klara av att ta kullar
• Du ska kunna fråga den vad som helst inom ämnet råttor och få ett ärligt svar. Kan inte uppfödaren svaret ska den göra sitt absolut bästa för att ta reda på det eller hjälpa dig ta reda på det.
• Du ska känna att den litar på dig som köpare (hur ska man annars kunna bygga upp ett bra uppfödare-köpare förtroende?)

Det var de punkterna jag kunde komma på bara så där, finns med säkerhet fler. Min poäng är att man ska vara väldigt petig när man väljer sin uppfödare. Duger inte den andra uppfödaren i ditt område heller, ta en titt runt ett ännu större område. Finns det uppfödare två-tre timmars bilfärd bort? Är de bra? Fyra timmar bort? Hur pass bra är de? Ibland får man resa en bit för att hitta en bra uppfödare. Folk reser över hela landet för att få hem en hund, varför inte ta sitt råttköp på lika stort allvar? ;)

Känner att jag mest bara svamlar vid det här laget, men förhoppningsvis får du rätsida på det hela. I slutändan ska du kunna titta tillbaka och känna att du gjorde det bästa du kunde av situationen, oavsett hur du sedan väljer att göra. :)

I ärlighetens namn så kan det faktiskt funka att ställa burarna brevid varandra ett tag och sen sätta ihop råttorna. Jag har kört den metoden 2 gånger med lyckat resultat.

Första gången fick dom iofs träffas på neutral mark också. Men intron tog sån lång tid att vi fann det för gott att låta dom bo brevid varandra så dom vänjer sig vid att ha varandra i närheten 24/7. Och efter en 5-6 veckor, kanske mer, satte vi helt enkelt ihop burarna, utan problem.

För drygt ett halvår sedan fick jag hem 3 råtthonor på runt året som skulle flytta in i min flock på 4. Tyvärr gick inte intron alls så bra, för i båda flockarna fanns det en surkärring som inte alls ville veta av nykomlingar. Jag var lite inne i en jobbig period just då och orkade faktiskt inte fortsätta med intron, dom fick helt enkelt bo i varsinna burar. Dom burarna stod brevid varandra mest av en slump. I början var det en hel del huffande och puffande åt råttorna i andra buren från båda hållen, men det lugnade ner sig och dom accepterade sina nya grannar. För ungefär en månad sen var det tyvärr dags för 3 av honorna i stora flocken att somna in, och då vart det ju bara en hona kvar. Surkärringen. Jag trodde det skulle bli svårt att få in henne i den andra flocken, men där hade jag fel. Jag prövade att ha dom lösa tillsammans, och när dom hade nosat klart på varandra gick dom helt lugnt in i buren (som dessutom var ostädad) och somnade i en stor hög. Hon var ju redan en i flocken enligt dom, så varför bråka om det? 

#6 Jodå det kan funka, så länge man inte har en riktig burförsvarare eller dominant råtta, då kommer det inte att hjälpa oavsett om de står två år i närheten av varandra.

Det jag reagerar mest på är att råttorna ska kunna komma åt varandra och att det är efter 2 veckor bara att sätta ihop dem. kan lika gärna sluta med blodbad vilket det troligtvis har gjort eftersom uppfödaren inte ens kan få ihop en 2 månaders hanbebis i en existerande hanflock vilket inte borde vara några som helst problem om inte någon har allvarliga fel i psyket, eller genom att de har triggats genom galler.

Du kan alltid vända till oss här på RIF det gjorde jag med min första kull och är jätte tacksam för all hjälp jag fick :D

Och vi är dina vänner :)

Om jag var du skulle jag inte lita på den tjejen, hon är o kunnig som satan! och sånt gör min bara arg..

#4 Jag tycker som du, att relationen är mycket viktig. Att man skall kunna diskutera och ha utbyte av varandra. Kanske har jag bara otur, eller så är det vanligare att man ser upp till de kunniga här, låter dem sköta sitt och inte ifrågasätter.. Det är ju ett lite annorlunda samhälle med titlar och artighetsspråk..

Mejlkontakt blir ju sammalikadant som här. Här finns jättemånga uppfödare och kunniga som kan hjälpa mig, men det blir ju inte som att prata med någon. Hm, jag får väl helt enkelt ringa en okänd uppfödare nästa gång jag behöver hjälp, då.. >.<

#5 "Frågan är om ni skulle klara av att hålla isär er vänskap och er råtthållning?" Det är just det jag är osäker på. Iom att vi lärde känna varandra via råttorna så blir det mest det det handlar om. Nod-and-smile har jag kört på tidigare med henne när det gällde introduktionen (den gick alldeles utmärkt^^), men jag är lite för stolt för att hålla på i längden.. >.<

Jag vet ju inte vilka mängder som krävs för att råttan skall få hjärtproblem, men det känns fortfarande inte värt det. Och att vifta bort riskerna, även om de nu är små, känns inte så professionellt.

Min hona äter gurka och knäckebröd. Enbart. Allt du nämner har jag testat, inklusive kattmat, tre olika sorters korv, hundmat, stekt okryddad köttfärs, rå okryddad köttfärs, stekt lätt saltad kyckling.. i proteinväg, alltså. Det är ju främst protein hon måste få i sig som hon inte äter. Men jag har testat miljoner andra saker också, främst då grönsaker. Hon är ju "ormmatsråtta" och har aldrig sett sådant här i hela sitt liv, så det är klart att hon är lite skeptisk.. Men man blir ju orolig iom att hon är dräktig.. :/

Jag hade aldrig velat köpa en hund flera timmar bort, och detsamma gäller råttor. Jag vill kunna hälsa på i förväg och känna att vi "klickar". Och allvarligt talat, är det längre än 2 timmar till uppfödaren blir det lite för långt för att hälsa på, i alla fall tycker jag det. Det blir en 4 timmars tripp för att hälsa på djur i kanske en halvtimme. Nej, hittar jag ingen uppfödare i närheten är det kanske lika bra att fortsätta rädda ormmatsråttor från djuraffären..?

#8 Ja, det är det jag planerar. ;) I nuläget känner jag mig lugn och påläst, men idag är den 20:e dagen efter vi köpte henne, så ungarna kan komma vilken sekund som helst.. och då får jag nog panik. XD Om allt går som det skall, alltså..

Tack! Jag uppskattar verkligen omtanken. ^^ Jag är inte helt vänlös, det är bara efter flytten som jag inte lyckats få några nya här. Det är svårt… Nytt land, nytt språk, ny kultur, och så en depression på det så man inte orkar gå utanför dörren.. Det är ju inte direkt bäddat för sociala möjligheter.. >.<

#9 Om du känner dig osäker på att ringa en okänd uppfödare i Tyskland så finns det ju bra uppfödare i Sverige som du kan ringa. Om du vill så kan jag skicka dig ett meddelande med nummer till de som jag brukar ringa när jag själv blir osäker på något. (:

#9 Jag vet ju inte vilka mängder som krävs för att råttan skall få hjärtproblem, men det känns fortfarande inte värt det. Och att vifta bort riskerna, även om de nu är små, känns inte så professionellt.

Betydligt större mängder än vad du någonsin skulle kunna proppa i råttan. ;) Men att ge kattmat är fortfarande inte ultimat och ingenting jag skulle rekommendera bara så där. Känns mycket underligt att hon ger det som standardmat till dräktiga honor. Hm.

Min hona äter gurka och knäckebröd. Enbart.

Ja, gurka och knäckebröd är knappast en fullgod kost. Synd att man inte kan resonera med råttor. All intelligens människor skryter om, men vanlig enkel konversation med andra arter har vi ännu inte lyckats uppnå. *suck*

Det bästa du kan göra är nog att fortsätta erbjuda god, nyttig mat. Råttor är misstänksamma mot ny mat överlag - det är en av deras överlevnadsfunktioner, så det är (ska vara, till och med) svårt att rubba på - men erbjuds hon annan mat hela tiden kommer hon förhoppningsvis så småningom hitta nya saker hon vågar äta.

Nej, hittar jag ingen uppfödare i närheten är det kanske lika bra att fortsätta rädda ormmatsråttor från djuraffären..?

Nej, jag förstår att inte alla vill resa långt för att köpa djur, och jag tänker inte argumentera med dig på den punkten (även om jag anser att det lätt skulle varit värt trippen). Vill man inte så vill man inte. :)

Finns det inget råttcommunity i Tyskland där du kan fråga om bra uppfödare i ditt område? Finns kanske fler än de två du känner till?

Annars får jag hålla med söstra mi; ring en svensk uppfödare när du behöver hjälp. Tycker du det är värt det kan du ju ändå fortsätta köpa råttor från "din" uppfödare i Tyskland (för jag antar att hennes råttor är trevliga individer, eftersom du återvänt till henne för att köpa fler :)). Uppfödarfödda råttor är ju alltid bättre än djuraffärsråttor - för råttornas skull, så att stödja en uppfödare - om än okunnig/märklig/oliktänkande? - är fortfarande bättre än att stödja den avskyvärda grossistaveln. Enligt min åsikt, då, såklart. ;)

#9 Litar hon på dig? Min pojke var likadan, han åt inget alls, fruktansvärt matkinkig och stor som en 6 veckors när han var 3 månader..
Tills jag insåg att OM jag stoppade det i munnen och lät honom hämta det själv, då kunde han äta det. Det var lösningen, jag åt, han tyckte det var ofarligt och kunde äta själv. Lite irriterande att ha en råtta hängandes i läppen men vad ska man göra liksom.
Men han och jag har alltid haft ett speciellt band, han är mycket speciell min pojke.
Han snor fortfarande mat ur munnen på mig, och nu är han 1½ och äter exakt allt (utom kokta morötter av någon anledning)

Äter hon några röror alls? Många ormmatsråttor som blivit uppfödda på Torrfoder blåvägrar kladdig mat för det är okänt.
Det är inte ett toppenalterativ, men i värsta fall så skulle jag gå och köpa labbfoder faktiskt, hon måste äta något annat än hårdbröd och gurka som hon känner igen.

Ägg(stekta, kokade, råa äggulor), räkor, makrill, majs, torkade småfiskar (kattgodis), osv. Sånt som luktar mycket naturligt kan stimulera råttan att äta.
Salt behöver du inte ge henne alls.
Och en varning angående ungarna, har du otur så blir de lika matkinkiga. Jätteviktigt att du stimulerar dem med annan mat och de får gärna bo sen med råttor som äter allt för att de ska lära sig.

Jag vet inte hur det ser ut där du bor, men in Sverige finns ett hungerstimulerande vitaminpulver som man bla ger till gamla människor som inte har något matlust och vägrar äta. Funkar skitbra på råttor, det behövs ytterst lite för att det ska ge effekt, typ en knivudd om dagen.

Och för övrigt, jag skulle aldrig någonsin krypa och hålla med någon jag anser har fel. Avskyr folk som gör det, man kan inte lita på dem och de kan lika gärna hyckla mot en själv om de gör det mot andra. Då är det bättre att säga jo jag hörde vad du sa, men jag provade detta och det fungerade. Rakt och ärligt.

#12 Ja, hon litar på mig. Eller, jag kan ju inte vara helt säker än, men jag tror det. Jag skall testa med att ge henne mat från min mun.

Hon äter alltså Torrfoder också. Det är färskmaten hon inte äter riktigt. Torrfodret jag ger är det recept som finns i Såhär blandar Terato.

Ägg i alla dess former och majs har jag testat.. men faktiskt ingen fisk eller räkor! Tja, förutom tonfisk som hon också ratade.. Varken jag eller pojkvännen äter fisk/räkor/annat från havet, så det är så lätt att glömma.. Men för Amys skull kan jag nog stoppa in lite fisk i munnen.. >.<

Får man pulvret hos läkare/veterinär, eller är det receptfritt på apotek?

#11 Jag får se hur jag gör. ^^ Självklart är det mycket bättre med uppfödarråttor egentligen, men om jag i praktiken måste välja mellan att rädda ett liv eller köpa råttor som ändå kommer få hem från en "dålig" uppfödare, blir valet lite svårare..

#10 Jag tror hellre att jag försöker få kontakt med någon här istället, men tack så jättemycket för omtanken! ^^

#13 Finns receptfritt på apotek här har jag för mig men är rätt dyrt. Ska kolla om jag hittar igen det.. Kommer inte ihåg vad det heter på rak arm.

ok det här kanske är långsökt men ja ja en ide iallafall kanske..

till hundar som är magra bakar vi ofta egna energikakor.

man gör en röra ( märg,lever,blåbär,mm som man sen häller olika mjöl i till det blir en deg som man gräddar till kakor.

Kan du inte göra egen pellets på det sättet?? göra en röra och sen köra det genom en köttfärs kvarn och grädda i ugnen?? till pellets.

ignorera mig om jag är ute och cycklar bara en tanke