Det låter ju inte rättvist att du ska behöva skiljas från dina råttor för att han inte kan ta hand om sina. Som jag uppfattat det så har du ju tid för dina, bara inte för hans, och han har inte heller tid för sina. Således tycker jag att det är hans råttor som inte har en plats i din familj och borde omplaceras. Du måste prata mer med pojken din. Du ska inte behöva ta på dig mer än du klarar. Om han känner att han absolut ska ha sina råttor kvar trots att han inte har tid för dem så kan han hitta någon annan som tar hand om dem. Och ensamråtta ska han väl för i helvete inte ha om han inte ens är hemma större delen av veckan.

Förlåt om jag är hård, relationer är något som jag brukar kunna elda upp mig över för att jag verkligen avskyr när människor blir utnyttjade av sina nära. Och jag tycker det låter som att du blir utnyttjad i det här fallet, när han inte ens behöver ta hand om sina egna djur och får dig att känna en skyldighet till att omplacera dina egna pälsklingar för att ta hand om hans. Relationer är fulla av kompromisser, men i det här fallet tycker jag det är han som ska kompromissa och inte du.

Hoppas det löser sig för dig och råttorna.

Grejen den är också att jag anser att jag har för mycket av de råttorna jag har och de har jag tyckt redan innan vi flyttade ihop, men har tänkt att de kanske går och verkligen försökt.

Så man kan säga att jag redan har för mycket än vad jag kan klara av själv + pojkvännens råttor.

Frågan är vad han ska göra med ensamråttan, den är ju 2½år till sommar.

Sen så har jag problem med min egna hälsa nu också, eller egentligen har det på gått i 2år men blivit värre nu på senaste. Så behöver verkligen skära ner av den anledningen också.

Om du känner att du inte har tiden för alla kan det bli så illa att du till slut tappar lusten helt.. Jag tycker personligen att det bästa förmodligen är att dra ner på antalet även om jag vet hur svårt det är.. Ensam råttor behöver också mycket mer uppmärksamhet så det gör att det tar ännu mer tid.. Prata med din kille han borde absolut ha förståelse för att du faktiskt inte kan ta allt ansvar själv som det ser ut..

Kan tillägga då du funderade på vad han skulle göra med ensamråttan att han är välkommen hem till mig. Har viserligen inte pratat med min sambo men vet att det skulle vara okej.. Har en stor bur där han kan leva resten av sitt liv i kel och gos. Enda som behöver lösas då är transport hjälp men det brukar vara ett mindre problem. Är även säker på att det finns fler här som mer än hjärna hjälper dig..

#3 De är precis det jag känner när jag säger att jag tappar motivationen efter det slinker lusten med också. Hade varit så skönt att endast ha 2st råttor, så som jag hade tidigare. Hade dom ute dagligen utan problem.

Har pratat med honom om det ett X antal gånger och han svarar alltid samma sak "Jag vet, nä så ska det inte vara". Men så fort jag säger att han enligt min synpunkt inte bör ha djur när han inte är hemma och tar hand om dem… så säger han inte ett knyst och försöker jag få ur honom något så säger han endast "jag vet inte…" :P

När hans råttor har varit sjuka har jag varit tvungen att ge dem medicin och se till att de kommit till sjukan och har inte jag ställt upp för att jag jobbat så¨har hans mamma eller syster farit med dem.

Sen så blir jag bunden till lägenheten i ca 14 dagar pga att han inte kan vara hemma själv och medicinera dem.

Det kanske inte är så juste, kanske, men jag tycker också att det är pojkvännens råttor som verkar vara det största problemet. Och om han omplacerar dem, som han faktiskt inte har tid med, kan han kanske hjälpa dig med dina råttor de tre dagarna i veckan han annars hade lekt med sina..? Då kanske det hade fungerat att behålla dina..? Jag vet att det låter hemskt att be någon omplacera sina råttor för att kunna hjälpa till med ens egna.. men det kanske blir så av sig själv? Jag menar, han tycker (antagligen?) om råttor, men har inte möjlighet att ta hand om sina och måste omplacera dem. Då dras han kanske till de som finns kvar hemma, och lägger ner den lilla tid han har på dem? Så att du får lite hjälp?

Nej, det här blev ju bara rörigt.. XD Jag hoppas att du förstår vad jag menar i alla fall.. 

#4 Ensamråttan är rätt nervös av sig och kommer sällan ut ur buren på egenhand, han försöker bitas ibland också men han har blivit mycket bättre.. nu har det gått över till nafsning. Utanför buren är han hur snäll som helst och har aldrig försökt bitas.

#6 förstår exakt hur du menar, har själv varit inne på den tanken. Men hur säger man till en person som älskar sina råttor, att han måste sälja dem eftersom vi inte har tid för alla och att han inte har tid för sina egna längre. Han kommer anse det hela orättvist för att jag hoppar på honom med att göra sig av med alla, medans jag behåller mina.

#8 Fast, rent krasst, är det ju inte ditt problem. :/ HAN kan inte ta hand om SINA råttor, det har ju ingenting med dina råttor att göra. Det är HANS ansvar som du hela tiden tar på dig. Du skulle ju klarat ditt ansvar för dina råttor om inte du behövt ta hand om HANS råttor också.

Jag vet att jag är jättehård, men jag tycker att det låter konstigt om du skulle omplacera dina råttor för hans skull. Har du försökt få honom att förstå att det inte bara involverar honom och hans råttor, utan att det faktiskt får dig att må dåligt att han inte kan ta sitt ansvar?

Det är en svår situation men han måste förstå själv att det inte fungerar. Är man inte hemma så kan man inte kasta ansvaret vidare.. Isf får han ta med dom när han inte är hemma.. för min del skulle det inte vara några problem även med små egenheter har haft hand om problematiska råttor förut och lyckats bra med det. Så ni vet att han har ett hem om ni kommer fram till att det är det bästa :) du kan prata med honom om du vill och fråga vad ni vill veta isf.

#9 Har försökt säga detta till honom på olika sätt och olika vinklar.
Jag har sagt att "Om din råtta blir sjuk, vem ska ta hand om honom?"

Råttorna ska ha färskmat, vem ska ge det till dem?

De har även hänt att jag måste ställa mig och rengöra alla burarna. Dock har detta endast hänt engång.. men då hade vi bara bott ihop 2 månader.

Jag vet att om jag hade haft ett jobb som honom så hade jag inte orkat ha råttor eller djur överhuvudtaget, eftersom jag inte hinner med dem, men då har jag som sagt "nedsatt hälsa" på det med.

#10 Ska försöka prata med honom igen, han kommer hem ikväll så jag väntar till imorgon, så han iaf får komma in i lägenheten.

De låter bra, var han min råtta så hade jag redan börjat spana efter transport.

#11 Jadu.. det är knepigt. Det enda jag kan råda dig till är att fortsätta försöka få honom att förstå. Det är ju inte hans fel utan, som du säger, hans arbete. Men har han nu valt ett sådant arbete så måste han ju också ta sitt ansvar med djuren. Vilken himla tur att du finns så att någon kan ta hand om dem. Vad hade han gjort om han inte hade dig?

Jag tror, som sagt, att problemet ligger i hans råttor. Kanske är dina ändå för många för dig, men kanske känns det lättare att ta hand om dem om du slipper ha två personers ansvar på dina axlar?

Han gick med på att sälja dem alla, men detta kommer inte ske fören om ca 1-2 veckor. Han vill hinna vänja sig vid tanken, han miste en råtta nyligen också.

De kommer att komma upp i en omplaceringsannons.
Känner ni er redan intresserad?

Så skicka gärna ett PM :)

2st hanar och de säljs endast ihop :)

Sedan även en ensamråtta (hane) men han tror jag har fått en som är intresserad av (i denna tråden)

Vad bra att han förstod! Jag hoppas att du känner att det bli lättare att ta hand om dina egna råttor nu, så ni slipper sälja fler. "Lycka till", eller vad man nu skall säga. 

#15 tack så mycket :) vi måste helt enkelt testa och se! I värsta fall så säljs min honflock också.. Men jag tror det kommer bli stor skillnad bara på att "få iväg" 3st :) där av 2st mindre burar också och 2st mindre "flockar" (Dock är ju ena ensammen)

Ni kan ju längre fram (hemskt att tänka så men pälsklingarna blir ju gamla) köpa råttor gemensamt så att han också känner sig delaktig. Jag tycker personligen att det inte alls är orrättvist att det är han som måste sälja sina om det handlar om två separata flockar. Hade han bott själv hade han ju blivit tvungen att sälja dem ändå. Däremot kan jag förstå att man kan tycka att det känns jobbigt och orättvist om man står på andra sidan. Är glad att han förstod dig och hoppas att han Kanske intresserar sig för dina råttor också. Önskar er all lycka.

#16 Man kan ju inte göra så mycket annat än att testa och hoppas att det fungerar. ^^

#17  Bra tänkt och sagt! Fast just nu har jag dock 4st unga råttor på endast 8månader :) och troligen blir det inte fler råttor för oss efter att dessa gått bort.

Men man ska aldrig säga aldrig :) men i såfall blir det 2-3st hanar :)

Vad skönt att det ordnade sig för dig. :)

Om du hade bott i Göteborgstrakten så hade jag kanske kunnat övertala min mor om att köpa alla dina honråttor så de får leva tillsammans livet ut (om du skulle sälja de såklart!), hon hade inte gått med på att en främmande människa skulle transportera djur åt oss flera, flera mil nämligen… 

Men jag hoppas att det löser sig för dig och att du fortfarande behåller råttintresset efter dethär! :-)

Kan gladligen meddela att hanarna har ett hem :) De ska få flytta hem till min pojkväns föräldrar :) och han har en lillebror som ska "äga" dem.. förstås kommer min svärmor att hjälpa till :)

#21  Synd :) annars hade jag haft en "back up" om det inte funkar nu.

Har skickat ett PM

Vad skönt att det löste sig inom familjen, då kan han ju hälsa på sina råttor.