Rädd i över 3 månader!
Hej! Det är första gången jag skriver här på råttor iFokus och jag behöver hjälp med ett problem. Jag köpte tre omplaceringsråttor för ca 3 månader sedan. Dom har gått från hem till hem och jag är deras 5 hem. När dom kom hit var dom ca 6 månader och är nu alltså 8 månader. När jag köpte dom hade dom bott i en hamsterbur med kutterspån, hö och massa skit. Ingen av dom var tama och dom hade en kraftig förkyldning. Jag var hos vetrinär fick medicin utskriven och två av dom blev bättre. En av dom, Soya som hon heter rosslar fortfarande efter flera besök hos vetrinären. Dom två andra råttorna blev snabbt tama och är mysiga men lite stressade av sig. Soya har jag lagt många timmar åt att försöka göra tam men hon bits så snabbt man har händerna i buren. Så varje gång jag ska ta ut dom andra, ge dom mat eller bara öppna buren måste jag vara väldigt försiktig när jag kommer nära annars får man ett djupt bett. När jag ska göra rent buren så har jag stora bekymmer! Men nu efter tre månader så känns det som att det inte kommer bli bättre. Jag har försökt och försökt men det finns verkligen inget som hjälper. Känns bara elakt att behålla henne, egoistiskt. Hon är inte lycklig som hon lever nu. Så hur tycker ni att jag ska göra? Att omplacera är inget alternativ eftersom det bara kommer göra det jobbigare för henne. Jag lutar mer och mer för avlivning. Fast det känns inte bra eftersom jag ville att dom skulle få ett fint lyxigt liv och inte vara stressade. Men nu känns det bara egoistiskt att behålla henne. Även om det inte är delad kärlek älskar jag henne och det är väldigt svårt att skriva det här…
I vissa fall finns det inte mer att göra :( du får känna efter själv om du verkligen gjort allt du kan i lugn och ro för att försöka få henne att lita på dig. Är det bara i buren som hon bits eller är det även utanför? Hur är hon annars? Mår hon bra med sina kompisar eller är hon mest stressad och orolig eller rent av aggressiv?
En av mina första råttor köpte jag på ett zoo. ca sex månader gammal. Hon var sjuk och svarade inte på behandling. (Var hos en okunnig vetrinär och fick inte rätt eller tillräckligt med medicin) Hon bet jätte mycket i buren. så fort man stoppade in handen högg hon. Efter ett tag kom jag fram till att det berodde nog inte på att hon var "rädd" utan mer att hon var arg och ville markera. hon kom fram och luktade, väntade någon sekund och sen högg. Hon fick faktiskt somna in. Idag vet jag inte om jag hade gjort samma sak, då hon var en underbar burkompis och älskade sina vänner och tog så fint hand om alla. Idag hade vi nog löst det på annat sätt så länge hon inte haft för ont av sina andningsproblem.
Dels får du tänka på dig själv, klart att det inte är roligt att vara rädd när man stoppar händerna i buren men…….När du städar kanske du kan flytta över henne till en liten resebur eller något med handskar om hon inte tar för illa upp av det och blir ledsen… och dels får du tänka på henne. Verkar hon inte må bra varken fysiskt eller psykiskt kan det vara snällt att låta henne somna.
Har du prövat ge mat/godis vid buröppningen?
Jag tänkte om de andra kommer och tar, så borde Soya bli lite nyfiken och komma fram och titta. när hon förknippat dina händer med något bra så kanske hon vågar sig ut till dig och bygga upp en säker relation till dig. Då kanske hon vågar lita på dig i buren igen.
Men det är självklart svårt att säga härifrån hur illa det är.
Känner du att du gjort allt så kanske det är bäst för henne att få somna in, men det är bara du som kan avgöra det beslutet.
Små stjärnor lyser också i mörkret.
#0 Jag har själv likande problem med min pojke Zink. Och jag lutar mer och mer åt att låta honom somna in.
Har du testat att ha henne på ett litet utrymme med dig som enda säkerhet och gämställe? Då får hon söka sig till dig för trygghet och kommer förmodligen i framtiden att förknippa dig med det.
Dock fungerade inte detta för mig. Men det skadar inte för dig att testa om du inte gjort detta än :)
diddiman: Detta blir ett svårt beslut. Jag har jobbat väldigt många timmar med att få henne tam. testat allt och jag har tagit det lugnt och låtit hon bestämma takten. Men det finns ingen takt vi kommer ingenstans.. Utanfor bien bits hon också. Hon är aggressiv vart man än är med henne. I flocken tror jag hon har högsta rang. Enligt mig är hon ingen bra flockledare. Alltid lite för hårdhänt och dominant. Inte elak men försöker alltid sätta alla på plats. Fast jag är inte så säker på att hon har högsta rang, ärinte så duktig på att se sådant. Men väldigt stressad och orolig är hon allt. Grejen är att hon blir bara mer stressad av nya platser och ny inredning. Så om buren inte ser likadan ut som förut blir hon jätteorolig. Där får alltså dom andra råttorna lida för hennes stress. Hon mår inte särskilt bra men om det finns något sätt att göra hennes liv lättare så väljer jag mycket framför avlivning! Det är alltid svårt att ta sånna här beslut. Man vill verkligen inte ångra sig efteråt och veta att man kunde gjort något på något annat sätt. Chade: Ja, jag har testat det. Hon kommer aldrig fram. Människor är bara pina för henne även om man har godis. Hon trivs verkligen inte som tamråtta. Hon skulle nog varit mycket lyckligare att få springa ute och ha ett liv som vanlig råtta.
Sathalie: Visst är det hemskt, ett sådant svårt beslut att ta! Jo jag har testat det en gång. Hon får bara panik och gör anfall efter anfall. Så det funkar dessvärre inte här heller.
#5 Det är jättesvårt. Men samtidigt när man tänker på hur de måste lida så blir det lite enklare ändå.. :/
Nej. Zink hoppade upp på mitt knä en stund. Men sedan sprang han vettskrämd därifrån.
Sathalie: Det är sant. Soya är verkligen inte lycklig med det här livet. Stackarn. Det var iallafall bättre än att få massa blodiga sår över hela händerna. Hur gammal är Zink?
Zink är 6-7 månader skulle jag gissa på. Har inte så bra koll med tanke på att personen han kom ifrån inte visste så bra -.-
Hon är sjuk, aggressiv och olycklig. Det bästa för henne vore helt enkelt att få somna in. Det finns råttor som helt enkelt inte klarar livet som tamråtta, tyvärr. 
//Lamina
Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?
#9 Håller helt med på den punkten. Vissa funkar efter ett tag.. Andra inte. Och jag tror man känner mycket själv hur individen i sig är. Faktiskt.
Lamina: Du har nog rätt. Nu känns det mest bara egoistiskt att behålla henne. Skrev mest detta inlägg för att se om ni höll med mig att hon behöver avlivas. Får nog bli att boka vetrinär på måndag. Men jag har en fråga eftersom mina förra råttor dog ungefär samtidigt så vet jag inte hur dessa kommer reagera när deras syster bara försvinner. Hur kommer alltså dom andra ta det när Soya dör? Kommer dom bli deprimerade pågrund av detta?
#11 Dom har ju varandra i allafall! Jag tror att det mest är när.. säg exempel två syskon som vart tillsammans hela sitt liv så dör den ena och den andra blir ensam kvar… jag tror inte att dom kommer ta allt för hårt på det när dom har varann!
Diddiman: Åh, vad bra! Jag hoppas verkligen att dom kommer må lika bra utan Soya.