Låter inte som att det finns så mycket kvar att göra, du har gjort det mesta. Möjligvis kan man göra saker och ting ännu långsammare alternativt prova med kastrering men det finns ju inga garantier på att det hjälper.
Hur gammal är råttan?

Jag gissar på runt 6-7 månader. Har inte så stor kol eftersom personen jag fick honom av inte visste säkert själv.

kan ju bli bättre med åldern också..

Hade en sån hanråtta som fick det beteendet när han var runt fyra månader. Han blev aggressiv mot allt å alla, högg en i tårna när man gick förbi, piskade med svansen och skrek så fort man petade på han.

Det försvann när han var runt året. efter det blev han den mysigaste råttan jag någonsin har haft. han lärde sig massa konster och var på mig hela tiden, hade honom lös precis överallt. Min lilla älskade Pucko (jo det  var hans namn, men det var bara för att han var lite puckad :p)

Men nu är han ju helt omöjlig att hantera. Är ett helt företag att försöka städa buren.

Usch! Jag tycker du varit jätteduktig som kämpat, och jag vet ju HUR mycket du har kämpat också…

Jag tycker inte att det är dags att ge upp! Du har inte ens haft honom i 3 veckor ännu, tänk på att han kommer att behöva tid. Fast ja, det beror ju såklart på vilka möjligheter du har för att rehabilitera honom, annars kanske en omplacering till någon kunnig skulle sitta bäst.

#5 Tack. Känns bra att höra att det inte bara är jag som tycker jag kämpat hårt…

#6 jag vet att det låter som kort tid. Men jag har lagt ner 24 timmar om dygnet till detta. Jag är arbetslös och spenderar i stort sett varje vaken minut med mina råttisar.

#7 Kan förstå att det är jobbigt och att det känns meningslöst när det inte förbättrats än, men tänk på honom, det måste vara jättejobbigt för honom att försöka förstå att din hand inte farlig. Det tar längre tid att vänja råttor som inte är små bebisar längre, men låt det ta sin tid. Jag hoppas och tror att han kommer överraska dig en dag.

Har du möjlighet, så behåll honom och ge honom den tid han behöver. Omplacering bör vara det absolut sista alternativet, då det antagligen skulle bli ännu jobbigare för honom att lära känna en ny människa, återigen.

#8 Jo. Jag vet att det är jobbigt för honom också. Det är därför jag tycker det är så hemskt att utsätta honom för det dag efter dag. Om det inte förbättras inom några veckors tid så ser jag inget annat för honom än att få låta honom somna in. Det är bäst för honom och för mig i så fall. Han slipper stressa mer och vara konstant rädd.

Jag tycker att det låter som om du gör ett hästjobb. Men det låter ju åtminstånde i början som om det gick frammåt innan han blev rädd igen?

Finns det något annat sätt att få honom ur buren utan att använda handen? Mina två småtöser var väldigt rädda för händer i början, men kunde få ut dem ur buren genom att de lärde sig att springa upp i tröjjärmen. Skillnaden är ju dock att mina inte var aggresiva så jag jämställer inte situationen, det är mest ett exempel.

Som sagt, du gör ett jätte bra jobb och jag förstår att det känns jobbigt för både dig och honom, och inte minst för dig för att han har det jobbigt! Jag hoppas att det vänder mot det positiva snart annars förstår jag dig om du väljer att ta bort honom. Ingen kan klandra dig för ett sådant beslut när du verkligen försöker. I slutänden kommer det alltid handla om vad som är bäst för honom.

Verkligen bra kämpat! hoppas att du orkar ett tag till. Ni har väl hört TRISS-reklamen, "Plötsligt händer det". Skämt åt sido så kan nog de flesta förstå om du tar bort honom om han alltid är rädd så är det ju inte ett liv för honom. Dock så kan det ju vara en fas som han måste igenom och att han sedan blir bättre.

Jag hoppas också att du klarar av att lösa det här. Det märks hur väl du vill honom, och jag hoppas han lär sig att förstå det också, men om det skulle komma till den punkten att varken du eller han orkar mer så är det ingen som skuldbelägger dig.

Jag har inte många tips att komma med, bara något jag snappat upp från fågelvärlden som jag tänkte du kanske ville prova.
Istället för att tvinga ut honom ur buren när han är rädd för dig, så testa att bara sitta och prata på andra sidan burgallret. Ät någon av dina måltider brevid buren, kanske öppna en lucka och bjuda lite då och då(jag matar aldrig genom galler, men det kan du ju också pröva om han blir rädd när luckan öppnar sig, var dock beredd på att då kommer alla fingrar genom gallret bli mat sedan). Var där på andra sidan som en naturlig del av hans vardag. Din andra råtta kommer vara helt avslappnad och glad och det kanske kan smitta av sig. Vet fågelmänniskor som suttit så i månader för att få misshandlade fåglar att ty sig till människor igen, så det är en långsam process. Det viktigaste är att han ska kunna känna sig trygg med dig på andra sidan gallret innan du fortsätter med att vänja honom vid händer och annat konstigt människor gör.

Kan man targetträna råttor? Alltså att få dem att lära sig att röra tippen av en pinne med nosen för att få godis? För i så fall kan du ju använda det sättet för att få in honom i en mysig transportbur medan du städar?

Det här är dock egentligen fågelknep och alltså vet jag inte hur de funkar på råttor. Tyvärr är jag inte så mycket till hjälp, men jag verkligen hoppas att det löser sig för dig och honom.

#10 #11  Ja. Jag ger honom i alla fall till början av Juni. Sedan får jag dessutom en liten pojke till och jag vet inte om jag vågar riskera att släppa in en liten bebis till honom där i buren. Man vet aldrig vad som händer. Han är ganska hårdhänt som det är mot Silver. Och jag vill heller inte att han lär den lille sina konstiga grejer. :/