Och jag saknar ord. Vill skriva världens längsta (och förmodligen blödigaste) tråd om att jag har tre små guldklimpar i mitt vardagsrum och att jag är alldeles överväldigad och att de heter Milton, Bobby och Ruben (tre tjejer…) Att när de slickar på mina händer och knastrar blir jag matt, hur har jag kunnat glömma bort och HUR har jag kunnat vara utan rådisar så länge? Så mycket husdjur i en så liten kropp. Så mycket PERSONLIGHET. Jag ville denna gång köpa råtta från uppfödare och inte djuraffär. Så när det annonserades om en kull på blocket skrev jag och önskade hälsa på. Väl på plats visade det sig att ungarna inte kom från hon som sålde dem, utan från en bekants bekant… Inga uppgifter fanns om föräldrarna, de hade kommit som mycket små utan föräldrar till säljaren, hon hade förbarmat sig över dem för att de förmodligen var helt utlämnade och riskerade avlivning/kullning. Det var ju just sådana råttor jag INTE skulle ha denna gång. Men där satt jag med dem i knäet. Och smalt. Kunde inte stå emot. Det "klickade" med ungarna; den där kemin man har med vissa djur som inte GÅR att förklara. Så de följde med mig hem. Så oroligt bajsande de första dygnen att det stank värre än alla vuxna råttor jag haft att göra med innan. Jag började undra om det var små skunkar och inte råttor jag fått med mig hem. Några dagar senare fick jag ännu en bebis i famnen. Hon skulle avlivas pga en ögonskada och inför den utsikten KUNDE jag inte inte ta henne. Först trodde jag att det rörde sig om en tumör, men efter veterinärbesök visade det sig att hennes ögonglob inte pressats ut ur kraniet pga bakomliggande malignitet, utan pga blödning bakom ögat. Så jag (och min tålmodiga bebis) pillar med krämer och salvor och lösningar, och nu ÄNTLIGEN efter snart en veckas donande börjar inflammationen lägga sig. Hon ser inte på ögat, men hon verkar under omstämdigheterna må bra; äter, leker, gosar med både råttor och människor. Under denna vecka har ett par frågor dykt upp, och jag hoppas på att nån har orkat läsa hela detta kilometerlånga inlägg så att jag kanske kan få hjälp : ) Kan någon beskriva (alt länka till en gammal tråd) råttornas läten - vad de betyder? Och då menar jag dessa lite mer "diffusa" lätena: har läst att det finns ett knaster för trivsel och ett för fara - hur hör man skillnaden? Det lilla puttrande/snufsande läte de gör när de placeras i ny miljö - vad är det? Trodde först att det var oro, men det låter mer som att de vill att jag ska veta var de är så jag kan klia dem (då blir de tysta eller knastrar mjukt och slickar min hand). Så undrar jag en sak angående kosten - har läst här på RiF att bönor är ett no-no. Men sockerärtor? De blir stormförtjusta när jag öppnar skidorna och de får pilla loss de små runda ärtorna. Är det okej eller farligt? Undrar även en sak om flockbeteende då jag bara hyst råttor två-och-två tidigare - två av tjejerna sover ihop men den tredje är ofta lite för sig själv (inte hon med ögonskadan). Hon som är lite själv är orädd, positiv, framåt i alla avseenden utom just "burumgänget" - utanför buren gäller inte samma sak. TACK för att du orkat läsa! Och tack till RiF i allmänhet som gjort mig råttklokare på två veckor än hela mitt tidigare liv! (vilket kanske iofs är tragiskt när jag tänker på de omplaceringsråttor jag tidigare tagit hand om utan att ha vetat att deras knaster kan ha varit ett uttryck för rädsla…) (det är aldrig för sent att lära sig) (eller för sent att skriva nattliga inlägg hihi)