Sätter en tass här.

Nu är jag ingen uppfödare, men det känns som att dessa blir "experimentdjur" och såna experiment får hålla sig i labben. Det är liv man sätter till världen och man har ansvar över dessa djur. Jag som inte är uppfödare ser inte logiken i det, så därför får någon som är det svara på det.

Tass! ^^

Tass

Förtydligande av min fråga. Jag vill INTE ha åsikter om vad man tycker om det i denna tråd. Jag bara undrar om det förekommer inom rått aveln.

Tass =)

Tass!

Har endast ett exempel där jag vet att man inavlat för att utreda en misstanke om kryptochism i linjen. Det var i detta fallet två halvsyskon som parades, dem har samma far.

Så för att svara på din fråga, ja det förekommer.

tass :)

Ok, tack för svar, jag försöker bara göra mej en bild av hur avelsarbetet i sverige inom rådisarna fungerar.

Fast när du frågar här når du ju väldigt få av de etablerade uppfödarna. Att fråga de som föder upp på oreggade djur utan att ställa ut lär inte ge någon representativ bild av avelsarbetet i Sverige.

Men för att svara utifrån det jag vet baserat på min egen skogsuppfödning: Ja. Jag har två sånna kullar hemma och en hona på över ett år från en annan uppfödares sådana parning.

Nej.

Det är nog ovanligt att seriösa uppfödare gör en sån parning.

#11 Det är fullt möjligt att du har rätt, vad vet jag. Men det här är problemet: I en vida spridd linje med delvis "nya" linjer inbakade, men som bygger i grunden på samma råttor, har det dykt upp ett fall av kryptochism i vardera av två kullar. Nu är frågorna; finns det kryptochism i linjen och måste den stängas? Går kryptochismen i den misstänkte grenen av släkten?

Att utan vidare bara stänga linjen innebär att en relativt stor del av den svenska råttstammen skulle beläggas med avelförbud.

Hur skulle du hantera en sådan situation?

#12 Jag skulle inte göra en förälder/barn parning oavsett orsak.

Nu må jag vara trött. Men hamnar inte det mer under inavel/inavels grad och linje avel än provparning?

Provparning käns som så mycket mer än det ts beskriver. Typ provpara en bra obesläktad råtta för att få reda på färgen. Para en råtta från tjuvparningskull med en annan obesläktad för att försöka klura ut vem som kanske är pappan. Linje para för att försöka reda ut ett ev problem som dykt upp(dock är det bara en uppfödare jag känner till som tagit en sådan kull).

#14 Sant, nog är de alla aspekterna del av provparningsbegreppt.

#13 Då tycker vi olika. :)

Jag körde en "provparning" förre året. Ansåg det provparning för det var min första kull på år och dar, där både föräldrarna saknade mestadels av stamtavla. Kändes som en provparning för min del.

Körde även en liknande 2008 på en finsk hane. Blev massa strul med mangomelon som hjälpte till att ta till sv och uppfödaren asterix som sägs ha fått betalt av henne men vägrade skicka stamtavlan. HIttade information om en kull som var född runt den månad som min hane sades vara född. Test parade honom med en hona som bar dumbo. Hade det fötts en enda dumbo i kullen så var det stor sannolikhet hans föräldrar. Men det skedde inte. Dock fick jag underbara individer. Många som slet i somthing good jag behöll själv. Men för min del var det också en provparning.

Ja, visst är det så som du skriver att det finns olika former av provparningar. Jag bara funderade på just den här typen provparning där man vill provocera fram ett fel i en linje eller hos en individ. Egentligen så skulle man ju kunna säga att all avel hanlar om att man provar sej fram med lite olika kombinationer som man tror passr, så får man ju ta vid handen vad det ger.

Jag är inte uppfödare, men jag skulle tro att det är relativt ovanligt i den mening att leta dåliga (defekta) gener, på det viset man gör med kaniner.

Råttor har ju tyvärr ganska mycket sjukdommar, och till skillnad från kaniner där man gör dessa provparningar så kan nog många av råttorna behöva avlivas omgående eller ganska så snart (eller åtminståne leva ganska dåliga liv även om de lir gamla), till skillnad från kaniner som oftast ändå kan fungera som kelkanin eller ha "lättare men". Råttor har en väldigt liten avelsbas i jämförelse med kaniner, så det är inte lätt att plocka bort hela linjer heller. Särskillt inte efter som det är så svårt att hålla rätt på samtliga släktingar och deras avkommor mm.

Råttor får ju oftast många fler bebisar i en kull än vad kaniner gör, så det är ju även större risk att det "ploppar upp" defekter redan där utan att man gör en medvetet dålig parning. Så mycket resultat går att hitta ändå för råttuppfödare.

#10 Ok, det kanske är fel ställe att fråga på då. Jag vet ju inte vilka som finns bakom de olika signaturerna här på forumet, har bara märkt att det finns väldigt många starka åsikter om väldigt mycket så jag har väl tagit lite förgivet att det var väl etablerade uppfödare som skriver här. (fast några av alla här har jag ju sett är etablerade uppfödare, väl?)

Det är i allafall guld värt för en novis som mej vad det gäller råttor att ni som kan och har hållt på ett tag och ni som inte är uppfödare men ändå har en stor kunskap om råttor finns här och enträget svarar på alla frågor och hjälper till att bena ut olika begrepp osov.

#19 ursäkta min dryghet. det är en intressant diskussion.

#20 Nej du är absolut inte dryg, du är med i en diskussion bara, det är roligt.

Btw det jag menade med mitt inlägg #18 Var helt enkelt att bland kaniner letar man OM det finns något, medan på råttor blir det knappt om utan snarare VAD.

#22 Oj är det såå illa med rått stammen?

#23 ja råttstammen bär på defekter. Ingen linje är helt bra tyvärr. Den är rätt kass. Sista åren har livsålder sjunkit, varit mycket dominans och dåligt immunförsvar.

#24 oj då, det låter inte alls bra

Då undrar man ju lite om vad man ska göra åt det? och vad man kan göra åt det.

Nu spånar jag hejvilt, men skule det kunna vara så att aveln blivit lite för hårt kontrollerad så att avelsbeståndet blivit för litet?

Har importen ökat och vi där igenom fått in oönskade anlag i den för hållande vis lilla avelsbasen?

Har man avlat på en för stor andel råttor med okänd bakgrund?

osov.

Är jag helt ute eller kan inte "linjeavel" som de så fint kallas vara bra i vissa fall?

#25 Nej jag tror att ökad import med nya linjer kan hjälpa råttstammen som är nu. Utöver det vanliga med mer kontrollerad avel, utvärdering av avelsdjur, uppföljning av sålda ungar. Ärlighet på vad råttan bär i stamtavlan för andra uppfödare, så de kan välja bättre partner. Sammarbetet i sverige är totalt kasst.
Mesta djur i sv är rätt mycket besläktat på något sätt. Och det har varit jätte svårt att hålla bra färg avel i samma veva som friskhet och temperament. För det har funnits för lite bra avelsmaterial. Därav kan det vara bra med importer.
Men med importer så får man ju också se till att utvärdera, inte importera o tro allt är bra för att omedelbart avla på. Släktforskning, kontakt med uppfödare, utvärdering, kanske ställa ut för fler åsikter, följa upp kullen efter ordentligt och helst bara avla på hanarna efter 1 år. Så man ser hur hela kullen utvecklats innan man avlar vidare osv

#27Jag håller med dej där, men det skulle ändå vara roligt att höra fler åsikter och ideer. Det kan ju finnas fler vägar….eller?

"utvärdering av avelsdjur, uppföljning av sålda ungar. Ärlighet på vad råttan bär i stamtavlan för andra uppfödare, så de kan välja bättre partner."

"importer så får man ju också se till att utvärdera, inte importera o tro allt är bra för att omedelbart avla på"

Det här är ju en absolut förutsättning om man vill ha en bra stam i sitt land. Att våga vara öppen med vad som finns och vad man vet om sina egna avelsråttors härstamning. Annars käns det som att man efter en "fenotyp" avelsvädrering lika bara skulle kunna använda vilken råtta som helst.

Varning! Nu blir jag lite vass här, men är det inte en väldig dubbelmoral att säga nej till folk som vill avla på sin råtta utan stam och samtidigt inte vara öppen med de djur man håller själv? Det tycker jag låter lite som kontroll behov och rädsla för konkurrens eller….

Vet att jag sticker ut hakan här och kanske upprör många, men jag hoppas att man kan dryfta en sån här fråga och som uppfödare vara lite självkritisk och saklig i ställer för att hamna i affekt och gå i försvar. En vänlig och öppen atmosfär är viktigare ju känsligare ett ämne är. Försk att hitta ett sätt att förhålla sej till svåra ämen utan att döma andra, och i stället öva sej att på riktigt när det är svårt - visa respekt för olik tänkande.

#28 jag håller med dig. Men just nu så är det inte så. Det huggs folk i ryggen, svartsjuka, och handlar mer om hur mycket man gillar personen än råttorna och linjerna.

Jag lånar gärna ut hanar. Men jag nekar när jag inte känner att jag har någon hane som skulle passa den honan.
Jag säljer vissa råttor endat till sällskap, även om något syskon går till avel. Det har mest grund på att jag inte anser att alla individer i en kull bör gå till avel då det blir mycket besläktat i sv och det kan skita sig med linjen och då står man där med 10 kullar från 10 kullsyskon. Och det kan va att jag har massa regler att hålla från den person jag kanske samarbetar med iom att jag kanske lånat in en hane lr en hona.
Men själv är jag diskuterbar om man vill ta en kull senare fast den endast är såld till sällskap ej avel. Men om den såld med avelsförbud som till avel, nybörjar avlare som seriös. Så önskar man alltid att personen hör av sig för att få mer information om släkten och ev ifall det finns avelsförbud på hela kullen pga en bra grund.
Haft ett totalt avelsförbud som utgick från srs förre året. Pappan till kullen fick fatyeye så alla avkommor från den hanen och syskonen fick avelsförbud från srs.

Men det är en helt annan diskussion i sig och kan tas i de gamla trådarna om det ämnet, eller kanske skapa en ny tråd.
Just linje och inavel är det inte många i sv som håller på med.

Vad jag vet är det väldigt sällan det sker några far-dotter och mor-son parningar. Synnerligen mor-son parningar eftersom det fysiskt sett skulle vara typ omöjligt att avla seriöst då ;)

Däremot farbror-brorsdotter, kusiner osv är väl vanligare, men mer eller mindre alla råttor är släkt med varandra på något vis i de större linjerna.

#30 Ok Tack för svar:)

#28 Nä det tycker jag inte. Oftast saknar människor kunskapen för att ta en kull. Så jag kan avråda människor att avla på  okänd bakgrund fast jag gör det själv.

Sen håller jag med Zickan, ger man sig in i råttvärlden krävs det skinn på näsan. Det är mycket bakom om ryggen, skitsnack och lögner. Att hitta uppfödare att sammarbeta är väldigt svårt. Oftast för att man helt enkelt inte har samma avelsetik. Sen har man olika inriktningar, djuren är oftast besläktade med varandra osv.

# 32 Altså rent krasst så har det fötts råttor utan människans inblandning i tusentals år, så att råttorna klarar det utan vår hjälp. Och varför i sånt fall inte erbjuda sin kunskap och hjälp i stället?

Det ska inte krävas skinn på näsan för att man vill utöva ett intresse. Då är ju risken att många nya uppfödare som kanske är lite mjukare i sättet struntar fullständigt i det etablerade råttsverige och avlar för sej själva i stället? Om man inte är rädd om varandra inom sin egen grupp så kommer den inte att vinna respekt hos oss ny komlingar. Och vi somkräver att våra råttor ska vara snälla och flock smarta….

Vad trött jag blir.

#33 "Altså rent krasst så har det fötts råttor utan människans inblandning i tusentals år, så att råttorna klarar det utan vår hjälp."

De råttorna har levt ute i det fria i hela sina liv och inte varit beroende av att bli omhändetagna av en människa för mat, vatten, bobygge mm. Hur tror du uppfödare gör? Parar sin hona och sedan släpper henne fri ute skogen och hoppas att hon ska klara sig tills ungarna är fem veckor och man kan ta hem henne och bebisarna och sälja dem på blocket? Krävs något mer än det, vilket i sin tur kräver kunskap om vad som behövs. ;)

(Inget illa ment, tyckte bara det var lite humoristiskt att jämföra vilda djur med våra tama råttor som blivit medvetet framavlade av oss människor för att passa olika ändamål.)

Annars får jag hålla med dig, det ska inte behövas skinn på näsan p.g.a andra människor i föreningen. Att det däremot krävs skinn på näsan när man vill avla är en självklarhet, oavsett djurart. Mycket som kan gå fel, många frustrerande val man behöver göra. Mycket påfrestande även om man har duktiga vänner som hjälper en vid varje litet steg man tar.

#33 "De råttorna har levt ute i det fria i hela sina liv och inte varit beroende av att bli omhändetagna av en människa för mat, vatten, bobygge mm. Hur tror du uppfödare gör? Parar sin hona och sedan släpper henne fri ute skogen och hoppas att hon ska klara sig tills ungarna är fem veckor och man kan ta hem henne och bebisarna och sälja dem på blocket? Krävs något mer än det, vilket i sin tur kräver kunskap om vad som behövs. ;)

(Inget illa ment, tyckte bara det var lite humoristiskt att jämföra vilda djur med våra tama råttor som blivit medvetet framavlade av oss människor för att passa olika ändamål.)"

Eh….Vet inte riktig hur jag ska tolka den här texten, jag förstår nog inte vad du menar - alls faktiskt =(

#35 Vad jag menade var att du kan inte jämföra de vilda råttorna i frihet med de råttor som medvetet avlas fram av oss människor. Deras situationer ser så olika ut att det är som att säga "Varför tog Englands regenters budskap tre dagar att nå Skottland på fjortonhundratalet? Det är ju bara att skicka ett e-mail så får de meddelandet på bara någon minut."

Våra tamråttor får mycket hjälp av oss vilket gör deras liv lättare än en vild råttas, men de blir samtidigt beroende av oss i och med att de inte vet hur de ska klara sig själva i det vilda. Tar du en kull på din råtta behöver du med andra ord hjälpa henne ta hand om den kullen genom att bl.a ge henne en bebissäker bur att bygga bo i. Du behöver ge henne rätt mat så att hon och bebisarna får i sig det de behöver, mm. Det kräver en viss kunskap för att det ska bli rätt och din råtta och hennes bebisar ska må bra. :)

Edit: Fast det är ganska OT, så om någon vill diskutera vidare i ämnet får den starta en ny tråd eller PM:a mig. Mitt fel att jag inte kunde hålla fingrarna i styr och öppnade diskussion över huvud taget. ;P

Jag känner till ett par kular av den typen av provparning som nämns i första inlägget.

Väldigt nära besläktade djur som avlas med varandra för att "provocera fram" specifika eventuella fel. I det här fallet är det kullarna med eventuell kryptochism som nämns tidigare i tråden.

Detta är en defekt som man verkligen inte vill ha i sina linjer då det kan ställa till enorma problem och bli väldigt plågsamt för den stackars råtta som råkat ut för det.

Men som också är sagt så är den svenska råttstammen tyvärr svag av flera anledningar (och jag behöver inte ta upp mina åsikter om varför i just den här tråden; kanske bättre att skapa en egen tråd om folks teorier, åsikter och kunskaper om varför stammen har blivit som den nu är? *ler*) så att stänga en hel linje på grund av detta vore illa. Riktigt illa med tanke på hur stor skala just det här problemet sträcker sig i just det här fallet.

Provparning är då enda sättet att få veta hur mycket som kan "räddas". Det är väldigt mycket råttstam som skulle behöva stängas ner om man i ren rädsla stänger ner allt som har med det här att göra. Det skulle vara ett mycket hårt slag på sveriges råttstam.

Om jag stod inför valet att göra en sådan parning eller inte så skulle jag nog ha väldigt mycket ångest – då nog INGEN finner glädje i att göra en sådan parning. För tänk om problemet verkligen uppstår i kullen? (vilket det ju helt klart finns risk för, annars hade man ju aldrig ens gjort en sådan parning till att börja med)
Då har man satt en kull till världen med dessa problem. Vilket måste kännas väldigt tungt.
Jag vet ärligt talat inte om jag hade klarat att ta en sådan kull själv. Jag tycker dock det är starkt av vissa andra människor att göra det. För att i slutändan så nyttjar det råttstammen som jag ju själv försöker kämpa så hårt för att bevara och förbättra.

#33 Ja man blir trött allt skulle vara så mkt bättre om vi kunde sammarbeta, hålla varandra i händerna och sjunga kumbaya.

Vet att jag grät hela mitt första år som uppfödare. Fick höra att mina råttor var skit (av uppfödare som många såg upp till), fick inte låna avelsdjur mm.
Som tur var träffa jag en uppfödare som hjälpte mig och hade det inte varit för henne så hade jag gett upp. Nu var kritiken jag fick lite väl hård och många ggr var den inte berättigad men som uppfödare idag kan jag förstå tänket. Däremed inte sagt att jag tycker det var rätt sätt att visa sina åsikter.

hålla varandra i händerna och sjunga kumbaya, ??

Kan adm stänga tråden nu, jag har fått jätte många bra och sakliga svar på min fråga. Tack alla som bidragit

#39 Kumbaya sjöngs mycket runt läger eldenpå typ scouterna. Mia menar att det var bättre med en närmare vänlig samanhållning än som det varit i sv senaste åren.
Men det är bara aktivt jobba med att förändra och se till att va bättre än den bredvid. Annars kommer inte den biten förändras.

#40 Tack för att du förstår va jag menar. Ska försöka vara mer pedagokisk och trevlig i min svar

#39 Du vill inte hålla diskussionen öppen lite längre? Verkar vara många som är intresserade av ämnet och så länge tråden inte låses kan den hållas aktuell om någon vill säga något.

#41 Visst förstår jag vad kombajaja betyter vi har ju allas vår "käre" Friggebo att tacka för det, men jag trodde du hade en ton av elak ironi i ditt svar och det klarar jag mej helt utan. Men jag ber om ursäkt för feltolkningen.

#42 Visst kan tråden hållas öppen för alla som vill det. Men jag känner att jag fått svar på frågan i alla fall.

#43 Då får den vara öppen, kan ju vara intressant även i framtiden om nån vill dra upp en gammal diskussion :)

#44 oki

#33 Förutom det Hallonblad säger, om att tamråttorna är beroende av oss, så finns det ju något som heter det naturliga urvalet. Bara dom bäst lämpade råttorna överlever och för sina gener vidare. Så är det inte hos tamråttor. Vem som helst kan avla på vilken råtta som helst, utan nåon som helst kunskap om råttor, råttavel och vilka djur som lämpar sig för avel. En råtta som börjar rossla vid 6 månaders ålder hade inte överlevt länge i naturen. Troligen gör den inte det som tamråtta heller. Men jag har stött på många råttäge som inte ens vet att råttan faktiskt inte ska låta så. När man dessutom stöter på människor som avlar på råttor som "är jättesnälla och nästan aldrig bits", så kan man ju tänka sig hur det egentligen är stält med råttaveln. Jag skulle tippa på att det tas betydligt fler oseriösa kullar än seriösa kullar i Sveriga varje år, och det med grossistaveln och foderråttor borträknade.

Även om alla lite mer seriösa uppfödare faktiskt kunde hålla sams, vara ärliga och allt detdär, så kommer dessa gener leta sig in i deras linjer. Just eftersom råttstammen och avelsbasen är så liten och man måste para ut ibland.