Jag vet att detta kan komma ut fel, men jag är en klantig tjej, skäll snälla inte ut mig..

Jag känner bara att jag har svårt att komma hemifrån en längre period (2 veckor max) på grund av att jag känner mig hindrad av mina råttor. Jag känner ett slags behov av att hela tiden vara med dom och blir hemskt orolig att vara borta länge.

Jag har vänner som bor långt borta från mig, och en pojkvän i Australien som jag SÅ gärna skulle vilja besöka. Men det skulle bli i ett par månader… grejen är att jag vågar inte lämna mina flickor ensamma.

Visst, jag har min pappa som jag bor hos.. men han är inte den perfekta heller.. sist gång jag var borta och reste i Norge i somras kom jag hem till en döende råtta som jag sedan fick avliva. Och han hade inte berättat om att hon var sjuk! Han sa att hon inte var sån innan han hämtade mig på Arlanda… men hon var mager och uttorkad, och det händer fan inte på 2 timmar!
Jag litar inte på honom.. och en annan gång kom jag hem efter en vecka efter ha besökt en kompis och såg att vattenskålen var smustig och det såg ut som om han inte hade bytt vatten på minst ett par dagar!
Så jag vågar inte lämna mina råttor i hans händer. Jag bor ensam hos honom och mina andra familjemedlemmar är upptagna. Jag känner också själv att jag är den bästa som tar hand om dom (självklart) men… suck, så svårt att förklara. Andra i min familj bor inte hemma och dom är inga råttägare, dom vet inte att dom måste ut och leka varje dag.

Jag känner bara att jag hela tiden måste ha koll på dom, se till att dom mår bra, har vatten och mat och massa kel. Jag är mest rädd att dom kommer glömma bort mig efter ett längre mellanrum.. och den absolut största rädslan är att komma hem och se att det saknas ett litet liv i buren :'(

Jag vet också att det SKA inte förhindra mig för att åka nånstans.. men efter allt som har hänt mina råttor när jag inte är hemma blir jag orolig. Ibland ångrar man sig nästan att man har skaffat dom, men det är ett kärt besvär.

Men jag frågar ER nu, och snälla använd en snäll ton..:
Ska jag behöva förhindras att åka hemifrån en längre period?
Kan råttor klara sig i en längre tid från sin ägare?
Måste jag behöva vänta ut tills mina flickor dör tills jag kan få ett lite "friare" liv?! (resa långt och länge utan att behöva vara orolig)
Är den någon slags "modersinstinkt" som håller mig kvar?

Jag hoppas ingen tar mig fel och tror att jag vill göra mig av med dom för själviska skäl.. jag känner bara att det är nästan inte normalt att känna en sån stort tvång i sig själv att hålla koll? Känner att ingen annan kan ta hand om dom på samma sätt jag kan.