Etikettavel
Läst 2406 ggr
wintermynta
2011-11-29, 01:00

Avel och ansvar

Jag har funderat länge nu på vilka orsaker som kan finnas då avelsmatrialet blir bara sämre och sämre. Har på en kväll forskat &  gjort ett ex på en linje där man enligt mig kan tydligt se hur dom sämre egenskaperna nedärvs i flera led.
Då jag inte vet hur man lägger upp en mapp slänger jag upp all text i nästa inlägg. Jag har valt att ta bort namnen på råttorna då jag inte skriver för att hänga ut någon.

Jag funderar helt enkelt:

Vilket ansvar har vi uppfödare?

Ska vi lite blint på när vi börjar forska och den enda svaren man får är att linjen är bra?

Eller är det så att sanningen är så obekväma att vi väljer att blunda och ignorera varningsklockorna, för ingen linje är ju perfekt eller?

Hur många av oss uppfödare kan med handen på hjärtat att man stängt en linje för att den inte höll måttet?

Hur många av oss kan egentligen stå för det vi gör , istället för att skylla på att andra tiger?

Varför är det fortfarande en viss slutenhet bland oss uppfödare?

Varför är det så svårt att prata om det negativa som kan ligga bakom?

Hur kommer man vidare i avelsarbetet då vid närmare granskning inser att dom flesta linjer är skit och att avla på zoodjur är ung samma sak?

Hur påverkar detta köparna som köper råttor av oss i tron att allt är bra? eller har dom också ett ansvar?

Jag skriver detta inlägg för att väcka en tankeställer, för att få folk att reagera, vara mer öppna och ärliga. För i slutänden är det råttorna som drabbas värst , inte vår stolthet, prestige eller uppfödarnamn.

Banankaka320
2011-11-29, 01:04
#1

*Tass*

Tror folk är för stolta för att erkänna sina eller linjens fel.


wintermynta
2011-11-29, 01:20
#2

Avel & Ansvar en linje utvärdering:

Utvärdering av linje S

Generation 6
ff2. ZE - Det  fanns misstanke om foderallergi som  fördes över till
nästkommande generation, dock bara till en viss färg av avkommorna
i kullen. Detta försöktes avlas bort genom att bara para bärare av färgen. Ingen renavel.
Det finns inget medicinskt bevisat dock att det skulle vara foderallergi men är man mer insatt så förstår man att det ändå rör sig om det.
Z.E första kull blev samtliga aggressiva , fick tumörer samt två var kryptochider och en hermafrodit. Den kullen avlivades alla  (15st), innan 18 mån ålder och linjen stängdes såväl i Sverige som i Finland.
Pappan gick dock vidare och det är den linjen jag valt att utvärdera
Just nu pågår även ett försök att utreda huruvida pappan lämnar kryptochider och skulle ev testparning av avkommorna visa att så är så fallet kommer samtliga linjer där Z.E är bakom att stängas. .
ff2 LD – Det enda jag vet är att det finns tumörer bakom. Även viss svårighet vid förlossning

Generation 5

22.GCC – ingen info
22 H - finsk import. Denna kull är ökänd för att vara aggressiva och
även lämna aggressiva avkommor i samtliga led rakt nedstigande.
Minst en i varje kull efter dessa syskon har fått avlivats innan
vuxen ålder pga av stora beteendestörning samt avsaknad av
flockegenskaper. Har påbörjat en egen utredning för att se hur
pass utspridd och nedärvd beteendet är  men det jag har fått fram
är som jag skrev ovan.

11. SH – ingen info finsk
uppfödd
11. SDM – finsk uppfödd , enda info vi fick var att
det fanns förlossningskomplikationer bakom och att vi skulle se  upp med
det

ff. SHD – ingen info ,finsk uppfödd
ff1. LS – vet att hon förlora sin första kull. Två av hennes syskon hade foderallergi men inget medicinskt bekräftat. Temperamentet på kullen var underbart men avkommor blev dock en aning ojämna.

ee. ingen info om dom föräldrarna.

Generation 4

2. G.T – ägd av mig . Dog ung på grund av rossel. En syster lämnade aggressiva avkommor vilka jag fick avliva två (en hane & en hona) innan vuxen ålder. G:T syster var generation 2 i detta sidospår och aggressiviteten var så pass allvarlig och klart nedärvd att jag valde att stänga linjen
1.S.H – ägd av mig. En stor hona , hade svaga förlossningsvärkar. Avlivades pga tumör innan 18 mån.

f. L.B – kullstrl 12. Hade en syster till LB med humörsvängningar och allmänna beteendestörningar. Lämnades tillbaka till uppfödaren och senare
såg vi att hon var blind..Info finns om dom övriga syskonen.
e. LMN – systerbarn avled i förlossningskomplikationer och fick endast 3 överlevande avkommor.

Sammanfattning: I detta led kan man se ett tydligt samband med att förlossningssvårigheterna nedärvs samt viss aggressivitet både bland hanar och honor

Generation 3. d.S.J – hane uppfödd av mig.
Kullstrl 12 och 9 kunde utvärderas då jag tappa kontakten med dom
andra. Två hanar dog av okänd orsak, hitta dom döda i buren. En
avlivades på grund av aggressivitet. 4 avlivades pga av tumörer och
1 honas dödsorsak var okänd. Hela kullen var död innan 18 mån
ålder.

c.T. - uppfödd av pf. Vet att det var problem med rossel bland
syskonen. Had en bror som fick avlivas tidigt pga av att han rossla redan som liten.

Generation 2

inga
uppgf

Generation 1

a. CM – ev så har han fatty eye.

Rent krasst kan man sammanfatta linjen (enligt mig) stora problem med
rossel, dålig livslängd, aggressivitet såväl som bland hanar som
honor. Svåra till lättare förlossningskomplikationer har nedärvts.
Just nu försöker jag utreda om det utöver detta finns anlag för
att det kan uppkomma kryptochider i kullarna.

Lamina
2011-11-29, 01:36
#3

Intressant tråd. Men förstår i ärlighetens namn inte så mycket mer än att linjen inte är så vidare värst bra. Vad står alla siffror och bokstäver för egentligen..?Obestämd

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

wintermynta
2011-11-29, 01:52
#4

#3 Linjen är ett ex på där man litat på info man fått och avlat vidare fast man kanske borde ha stängt den? Den visar att beteendestörning mm i högre grad nedärvs även om det förnekas. Inlägget handlar om ansvaret som vi uppfödare har och vad det kan få för konsekvenser både kortsiktigt men även långsiktigt när man väljer att blunda. Jag är inte undantagen.

Siffrorna och bokstäverna är till för att hålla redn på vilka föräldrar som hör till vad.

ex

generation 1 staffan
staffans pappa är Måns. Då har jag valt att markera alla Måns släktingar på farfarns sida med bokstäver så man kan se vilka dom är.
Måns farmor är markerade med siffror då hon har en egen gren. På så vis kan man se vilka som hör till vilka istället för att skrive farmor , farmorfar osv.

wintermynta
2011-11-29, 01:55
#5

Var för trött för att skriva mammans bakgrund, dvs det som finns bakom mormor och morfar osv. Men det kommer kanske imorgon så egentligen är detta bara halva delen av NN släktlinje.

Lamina
2011-11-29, 02:05
#6

Skyller på trötthet att jag ändå inte riktigt förstår. Men jag förstår att jag inte behöver förstå fullt ut eftersom det framgår med all tydlighet att det inte är världens bäst avelslinje direkt… Å andra sidan, detta är bara dom dåliga sidorna av linjen, right? Jag menar, med bara dendär infon så skulle ju t.o.m. en blind se att det inte är något att avla på. Men det måste ju uppenbarligen funnits något bra då den har avlats vidare på, även om man ju kan fråga sig om det verkligen var bra nog…

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

wintermynta
2011-11-29, 02:12
#7

#6 "Men det måste ju uppenbarligen funnits något bra då den har avlats vidare på, även om man ju kan fråga sig om det verkligen var bra nog…"

Precis det jag försöker lyfta fram , vilket ansvar har vi som föder upp? Det är även tänkt till dom som ska börja föda upp. Jag försöker få gång en diskussion, tankar. Om du var uppfödare när skulle det vara stopp? När slutar det bra att överväga? Hur långt är vi beredda att blunda. Sen linje ex är väl lite överkurs med 6 generationer bakåt (på pappans farfar & farmors sida) men det ger ändå en klar och tydlig bild vad som verkligen kan nedärvas. Borde sussa nuSkrattande

Lamina
2011-11-29, 02:30
#8

Jag förstår att du inte är ute efter en diskussion om just denhär linjen utan avel och ansvar i allmänhet. Men kan ändå tycka att det för diskussionens skull kanske skulle nämnas just varför råttorna har avlats vidare på…

Har inget att tilläga i diskussionen då jag inte avlar (än). Men kommer följa den med intresse.

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

Banankaka320
2011-11-29, 12:46
#9

Det beror på vad man prioterar i kullar, hälsa eller beteende? Eller båda?
Jag vet att dem jag har avlat fram är förmodligen känsligare mot dålig luft eftersom mamman/mormorn (dräktig) bodde i akvarium när jag var inlagd på sjukhus och råttvakten inte gjorde sitt jobb ordentligt (vädra och byta ut bottenmaterial lite varje dag, fungerade fint innan jag kom in och efter jag kom ut.) Men eftersom dem aldrig haft tumörer och aldrig varit förkylda (av dem jag har kontakt med, två råttor har jag inte det med) så vill jag gärna fortsätta med dem om dem inte blir värre såklart.

Men värre menar jag ex aggressivitet, räddsla, mycoplasma, tumörer. 
Sen om någon helt störd sjukdom skulle råka komma in, typ manx eller den där magsjukdomen skulle jag avbryta direkt. Men dem är inte så supervanliga som tur är om man har koll på släkt:)

Jag tvekade att skriva detta inlägget eftersom folk har så lätt att kritisera en. Men som sagt många gånger här i forumet, Råttor är SJUKA djur. Och jag anser inte att min "linje" är så himla sjuk av sig, alla är helt sällskapsjuka och klistras på buren när jag kommer fram, dem putsar mig när jag klappar dem, dem bråkar aldrig med varandra, superlätt att sätta in nya råttor, alla har "uppgifter" i flocken. Dem är modiga och inte rädda för katter eller hundar (syftar på att dem har lätt att acceptera lite jobbigare saker än att bli livrädda varje gång.) Gnagar ej på galler (bara en unge som härmade en zooråtta en liten period.) Gnager ej sönder på saker utanför buren, roligare att springa runt och undersöka än att undersöka med munnen.

ETT "dåligt" beteende har jag märkt, men jag vet inte ens om det är så "dåligt" och kan utvecklas till värre? Det är att ett gäng ungar pep ofta när man tog på dem, protosterade men dem var inte rädda eller arga. Bara pep, tycker det är skitgulligt men när jag tänker om det kan utvecklas till något värre så är det inte så gulligt längre. Så den kullen skulle jag föreslå någon linje som absolut inte ha någon aggressivitet eller osäkerhet i sig, för då kan det förmodligen bli värre. Jag är inte 100% säker var pipet betyder, om det är "neeej fan vad jobbigt" .. eller om det är "Neeej vad jag blir osäker på detta." .. "Nej jag vill gå och leka" eller om det bara är någon grej hela kullen har fått för sig?
Om någon har erfarenhet av pipiga ungar som blivit värre så PM:a GÄRNA mig!  Jag hade nämligen en råtta från en uppfödare som pep också, men hon var livrädd för mig och pissade på sig i början. Fast hennes pip lätt mer skärande och lite skrikigt, men jag undrar om hennes föräldrar kanske var lite pipiga som mina?


Crapsurraren
2011-11-29, 15:25
#10

tassar jag med :D intressant diskussion

//Ellie

http://crapsurraren.blogg.se/

bankfack
2011-11-29, 17:28
#11

Jag funderar också över det här rätt mycket just nu, bra tråd. Hur långt kan man låta det gå innan man stänger? Hur mycket risker törs man avla? Jag har ju bara bakat råttor en väldigt kort tid, och det är först nu jag börjat förstå riktigt hur jobbigt det kan vara.

Exempelvis två råttor som kompletterar varandra väldigt fint typ och färgmässigt, där den enas (råtta 2)  stresskänslighet kombineras av den andras (råtta 1) långa linje av råttor med bra till suveränt temprament. Men den ena (råtta 1) har en krytochid i släkten, ett syskon som barberar sig och förlossningskomplikationer i historien. Den andra (råtta 2) har också barbering i nära släkt, förlossningskomplikationer, risigt immunförsvar. Katastrof?

Nästa grej: Säg att de flesta avelsdjur man har är mer eller mindre släkt den första råttan plus införsel av ytterligare barberingslinjer. Ska man stänga allt? Avveckla delar? Fortsätta?

Hallonblad
2011-11-29, 17:49
#12

Är själv på tok för ny med råttor för att ta på mig något direkt avelsarbete själv, men som soon-to-be fosterhem för Shannara-bebisar så läser jag allt om avel (bland annat) jag kan hitta. Intressant tråd som kommer följas ihärdigt. ;)

Tass.

Om livet ger dig en kattunge, låt den växa till en vacker katt.

Min hemsida - ta gärna en titt! Oskyldig

Huldan
2011-11-29, 19:36
#13

Måste bara påpeka vikten av att ta in nytt blod, för inavel och dålig variationsbredd är inte bra på något vis. Med det sagt menar jag inte att man aldrig får göra injeavelparnigar, men man måstevara nogrann med att blanda in nytt blod.

bankfack
2011-11-29, 20:49
#14

Fast jfr med britterna som inavlar som tokiga. Läser man deras artiklar på NFRS hemsida blir man rätt paff…

Huldan
2011-11-29, 22:12
#15

Påstår inte att det sker för mycket inavel, har ingen koll alls på hur mycket det inavlas i råttvärlden. Menar bara att om man blir för petig när det gäller avelsdjur riskerar man att få en för liten variation.

Banankaka320
2011-11-29, 22:37
#16

#14 Hur mår deras råttor då? :p


bankfack
2011-11-30, 12:31
#17

#16 Beror ju på hur skicklig uppfödaren är, och visst har de problem med bla fertilitet och livslängd, men förmodligen inte sämre än finnarna eller vi (tex Wintermyntas exempel på vad som är i avel idag).

Crapsurraren
2011-11-30, 12:43
#18

Det enda inavel jag kommer på som kan vara extremt bra är ju kaniner och inavel. (jag hatar dock kaniner, tycker dom är vidriga)

Men skulle det kunna vara likadant med råttor?

//Ellie

http://crapsurraren.blogg.se/

wintermynta
2011-11-30, 15:26
#19

#12 om allt gått/går som det ska borde det pipa om ca en och en halv veckaSkrattande

#16 Precis som bankfack säger skiljer det sig väldigt mycket mellan finska, engelska och uppfödare. Vi har helt olika synsätt och förhållningssätt när det gäller avel och etik. Även om England är på god väg framåt. Det som är det svåra med att ta in nytt blod från andra länder är att dom har ju andra problem i sina linjer som vi oftast inte har. Här i sverige är det svåra med att få in nytt blod att vi uppfödare är dåliga på att sammarbeta. Oftast lånar man in nya djur från samma uppfödare och genpolen blir då mindre. Sen råder den en slutenhet när det gäller kvaliten på dom egna linjerna. Oftast får man svar att allt är bra. Jag har träffat ett fåtal uppfödare som verkligen är ärliga och talar om allt oavsett om det är bra eller dålig.

Så det är ju det inlägget handlar om också. Hur gör vi får att få en öppenhet, sammarbete och vems är ansvaret?
Linjen här ovan är bara ett ex och det tragiska är att jag inte gått in på djupet och forskat utan den infon som står har jag i huvudet. Det finns många fler linjer som verkligen borde granskas men hur gör man när man blir hemmablind eller få det där råttan som har allt med linjen är fullständigt katastrof i övrigt?

Banankaka320
2011-11-30, 18:04
#20

#19 Jag tror folk skulle vara mer öppna om folk inte kritiserade så hårt som folk kan göra ofta i djurvärlden, när man är hemmablind borde man visa upp sin linje för en vän som inte kritisterar en för hårt men är total ärlig.
Jag lyssnar hellre på folk IRL, vänner, famlij, eftersom dem känner mig och vet att jag bryr mig om djuren och inte avlar för att bara ha söta ungar som kanske dör efter ett halvår.


Thirre
2011-12-01, 14:28
#21

Jag kanske inte är så represantiv här då jag har tagit få kullar under mina elva år som reggad uppfödarre, dock har jag tankar, etik och moral angående uppfödning och ansvaret som följer med.

Jag har en linje i gång och har haft en linje tidigare, jag har alltså bara försökt med två linjer och den första linjen blev det bara tre kullar i. Den första linjen var med inriktning på mink och black hooded, en snygg och bra linje men som dog ut för att jag föder upp i för liten skala.. Jag sparade på för få råttor och det stoppades av att sista honan inte blev gravid. Dock hade jag problem i den linjen som de flesta linjer har. I efterhand kan jag se att ena "grenen" inte var bra medans den andra funkade, inte så mycket att säga gren då jag avlade på två systrar varav ena fick bra ungar med bra livslängd och inte så mycket problem men den andre honan fick ungar med mycoplasma. Detta var också en av anledningen till att jag valde att inte så aktivt försöka fortsätta driva linjen.. Det dök helt enkelt upp för många sjuka djur bland släkt och egna ungar, i mina ögon mått mätta.

Jag är dock selektiv. Mycket selektiv. Mina djur är främst sällskapsdjur och i andra hand avelsdjur. Jag köper in djur som skulle kunna platsa för avel på papperet men uppskattningsvis blir det bara ca 1-2% avelsdjur här hemma.

Jag vet att jag inte driver en uppfödning som är optimal för avel då jag har så få djur hemma och alltid har haft. Jag får då inte möjligheten att spara så många djur som skulle behövas för att kunna studera och utvärdera var kull och släktingar i linjen. Det bästa är att se med egna ögon hur djuren beter sig, hur de blir behandlade för att bli på ett visst sätt och vilka förutsättningar de får för en längre livstid. Dock har jag haft förmånen att kunna sälja till privathem eller uppfödare där en bra kommunikation har funnits i grunden, det är endast ett par stycken råttor som jag inte har haft koll på efter de lämnat "boet". I och med att jag föder upp så få råttor så väljer jag också att sälja just till sådana hem där jag tror mig kunna lita på ägaren och dess uppdatering till mig om råttorna. Jag har endast sålt till utlandet en gång då jag känner att jag inte får den kontroll jag behöver.

När folk ringer eller skriver till mig kan det bli en tendens till att jag nämner det negativa som finns i linjen på mina råttor då jag förutsätter att de tror sig veta att jag har bra sällskapsdjur då de ändock hör av sig och är intresserade. Detta kan möjligen missuppfattas och man kan få sig en bild av att jag har "dåliga" råttor. Jag har dock inte sämre än andra och rent temperamentsmässigt samt mentalt är jag mycket nöjd med hur mina djur är.

Jag är helt enkelt ärlig med vad som finns bakom, både gott och ont. Oftast tycker jag att mina djur talar för sig själva gällande det positiva, det är det negativa med linjen som jag behöver berätta med ord då det kanske inte syns eller märks.

Jag tar också stort ansvar för att inte avla fram "dåliga" råttor genom att inte avla på de flesta av mina djur. Det har funnits flera i mitt hem som varit fantastiska på sina sätt men som har haft för mycket i bagaget för att jag ska våga chansa. Jag har flera gånger under åren fått höra från andra uppfödare att jag är alldeles för selektiv och att jag måste våga chansa någon gång i min avel men nej, jag tycker inte det. Om inte råttorna får godkänt genom min lupp så går de inte vidare. Punkt slut.

Exempelvis. Jag köpte in fyra honor i våras som skulle ev kunna gå i avel beroendes på hur de utvecklades och hur deras släkt mådde. Två av dem kommer förmodligen att bli mammor och då är det hög statistik för att vara mig. En hona som jag köpte in endast som sällskap men som visade sig vara underbar och en hona som köptes in för att kunna matcha en hanne från min senaste kull april -10. De andra två honorna köptes också in för att ev kunna paras med honom men de föll ur avelsplaner ganska snabbt. De är jättetrevliga, snälla och bra mot sina burkompisar men något säger mig att jag inte ska avla på dem.. och grundas på möjligen några, i andras ögon, bagataller.

Den linje jag har igång nu, försöker ha igång rättare sagt då det inte är optimalt att ha en linje i gång med så få djur, har jag haft råttor ifrån sedan -01 och har info än längre bak. Djur som köpts in till linjen kommer ofta från en person som jag har tillit till och bra kontakt med. Det är så som jag har klarat av att ha igång en linje med så få djur, att ha samarbete med andra uppfödare.

Tyvärr så kan vi inte styra hur andra uppfödare tänker och agerar gällande avelsarbete. Vi kan bara hoppas på att de följer de riktlinjer som finns och rapporterar när det dyker upp ting i linjerna som är viktigt att veta. Man kan inte tvinga folk att sluta avla på djur som t ex har haft flera fall av mycoplasma, barbering eller aggressivitet i linjen men man kan vädja till deras samvete. Detsamma gäller ev defekter i linjer såsom fatty-eye, manx och nakenråttor, vi kan inte tvinga dem att sluta men man kan informera om varför man inte ska avla på sådana djur.

Jag såg i år för första gången fatty-eye i verkligheten, där kan jag bara hoppas på att personen informerar de som behöver veta om detta. Mycket mer kan jag inte göra.. Tyvärr.

Jag förstår mig faktiskt inte på folk som medvetet avlar på djur som har haft allvarliga defekter, sjukdomar eller beteendestörningar i sina linjer. Det är ju inte som så att man tjänar på att föda upp råttor.. Om man inte gör som hos grossister då, då skulle man tjäna på det men ingen skulle vija köpa råttor från en.

Det finns så mycket att säga om detta, att diskutera. Jag vet inte om mitt inlägg har varit direkt sammanhängande då detta är något som berör mig och som jag har tydliga ståndpunkter inom. Jag har inget att dölja, inget att skämmas över gällande mitt avelsarbete, och delger gärna den info jag har rörande mina råttor och råttor som är släkt med dem. (sitter på tåg till stockholm, därav möjligen det mindre strukturerade inlägget.)

Man lär så länge man lever.. ingen rök utan eld.. arga katter får rivet skinn.. att fela är mänskligt..

wintermynta
2011-12-03, 00:05
#22

#21 tack för ett mycket läsvärt inlägg.

hund_katt
2012-02-25, 18:27
#23

asså är det min dartor som är knäpp eller är det hemsidan?

när jag ska välja en annan sida T.EX. tävlingar då är jag fårtfarande på samma sida som jag var på när jag loggade inFörvånad

Black Veil Brides ~ Slipknot ~ Three Days Grace ~ Falling in Reverse

hus-musen
2012-02-25, 20:34
#24

#23 Det är du som har problem med datorn, funkar fint för mig.

Qui dormit, non peccat

 


Lurvas
2012-04-12, 00:25
#25

Vill aktualisera denna intressanta tråd.

1 Nu tjatar jag om kaniner igen, men det är det jag kan bäst och inom kanin så anses temperamentet vara  väldigt ärftligt.

2 Om man skulle para in en zooråtta som har kanon temprament skulle det kunna ha ett värde för genpolen i den svenska uppfödar råttstammen? Vet att det innebär stora risker också, men hur besläktade är zoo råttorna med de linjer som finns i dag?

Helt ot men hörde på radion härom dagen att sveriges alla vargar är mer besläktade än helsyskon - snacka om litet avelsmaterial.

Råttliv på Runnavägen

 

Han gjorde inget särskilt, men han gjorde det mycket bra.

Fjordell
2012-04-12, 00:44
#26

*Tass*

/Amanda - Uppfödare av tamråttor i norra Sverige - Rebellions Rattery 
Sajtvärd på Vinthundar iFokus & admin i Facebookgruppen Råttorna

bankfack
2012-04-12, 14:16
#27

#25 Grejen med råttor och temprament är ju att just temprament sällan är ett problem och det största bekymmer som jag upplever idag är hälsan. De allra flesta råttor är med en bra start på livet snälla och rara men dör alldeles för tidigt.

Sen vad gäller zooråttor beror det på vilken linje zooråttor vi pratar om. En grossist i uppsalas gamla linjer är väl spridda hos uppfödare idag, så det skulle inte bidra med något nytt. Jag vet att önskan efter vissa färger har varit större än tillgången så även andra zoolinjer har fått en spridning bland de som föder upp.

Men som du ser här på rif är aveln på zoodjur och råttor med okänd bakgrund utbredd.

Lurvas
2012-04-12, 14:45
#28

#27 Jo det har jag sett att det sker. Ok så våra tamråttor her sin början i zoo linjerna.

Tack för svar :)

Råttliv på Runnavägen

 

Han gjorde inget särskilt, men han gjorde det mycket bra.

bankfack
2012-04-12, 18:25
#29

#28 Nja, rent sakligt så är det ju vilda djur - och sen labbdjur som är starten, jag vet inte hur du tolkade min text till att våra tamråttor har sin början i zoolinjerna? Jag säger bara att de till vissa delar är inblandade i äldre och mer kända linjer.

hus-musen
2012-04-12, 18:27
#30

#28 Nee inte riktigt då, våra tamråttor kommer från labbråttor, men har blandats ut med zooråttor här och där. Zooråttorna är oxå labbråttor från början.

Qui dormit, non peccat

 


Lurvas
2012-04-12, 18:57
#31

#28 Jag förstår att de kommer från det vilda från början.

#29 Ok, Tack för svar!

Råttliv på Runnavägen

 

Han gjorde inget särskilt, men han gjorde det mycket bra.

Upp till toppen