Jag har inte börjat min avel än, men jag vill gärna bli uppfödare, även om jag inte vill vara registrerad uppfödare i SRS.. Vet inte riktigt vad man kan se det som privat uppfödare eller hobby?
Men mitt mål är ju självklart att avla på så friska råttor som möjligt på alla sätt och vis, vilket självklart gäller släkten också. Inga råttor jag har finns det stamtavla på tyvärr men jag vet ändå så pass mkt om bakgrunden att det inte behövs. Jag vill dessutom förutom att ha friska djur, även ha snälla, mysiga och nyfikna djur, självklar orädda med bra psyke. Jag skulle absolut aldrig avla på gallergnagare eller bitiga råttor.
Jag har tur att ingen av mina råttor bits iaf =)

Jag har nog inte valt någon speciell inriktning vad gäller färg och teckning, men jag måste erkänna att jag faktiskt föredrar dumbos även om toppörade också är hur fina som helst =) Det viktigaste för mig är att djuret är friskt och inte har några kända sjukdomar i släkten + att de har bra psyke osv. Jag känner ingen annan som kan något om råttor här var jag bor, tyvärr =/ Så det blir jag väl jag som väljer ut avelsdjur.
Jag tror att jag max skulle kunna ta 2 kullar på samma hona och jag tycker inte att man ska låta en hona få varken hur många kullar som helst eller behöva vara med i aveln hur länge som helst p.g.a att det blir ju svårare för dem att föda ju äldre de blir.

Även om jag har orm själv, så tycker jag att det är så hemskt att vissa har en hane och en hona tillsammans dygnet runt, året om.. Många honor tvingas gå dräktiga i stort sett hela sitt liv.. Och när de inte duger längre så blir de mat själva.. På det sättet är det väldigt hemskt att ha orm.. När man vet hur de kom till och att behöva ge maten till dem dessutom.. Men de måste ju också få leva och jag valde ju det här själv. Tur att inte jag föder upp mat själv. för att det skulle jag aldrig klara av. Knappt att jag klarar av att ge ormarna mat =/ För det mesta sköter min pojkvän det, så att jag slipper =)
Ja, jag tror väl att det var allt från mig, även om vissa kanske inte tycker om det =)

Jag har oxå ormar hemma men skulle aldrig klara av att ge mina bebisar till dom. Hur mycket dyrare det än är har jag alltid och kommer alltid köpa frysta råttor till mina.

Jag har avlat i några år och men hittills har jag inte haft stamtavla på mina eftersom vi har satsat på sällskapsdjur. Första året hade jag väl ett provår men sen dess har jag lärt mig mycket. Sen 1 år tillbaka har jag valt ut 8 st otroligt snälla och fina råttor.Dom är inte reggade men kommer från en uppfödare som jag vet är seriös. Jag har valt ut fina teckningar, tex min blue hodded hane, men färgen/teckningen är det som jag har gått på minst.

Jag och min sambo satsar just nu sällskapsdjur. Våra råttor är nu ca 1.2 år och har fått 2 kullar. Vi låter dom vila några månader efter varje kull. Ser någon dålig eller för smal ut skulle vi aldrig avla på den.

Deras första kullar (som dom bestämde sig för att få samtidigt) vart på 59 ungar. Vi har fortfarande kontakt med de flesta som är jätte nöjda. Det är verkligen jätte kul med all positiv respons vi har fått. Deras senaste vart på 41 och det är samma sak där. Vi är väldigt nöjda eftersom vi ville få fram snälla & friska råttor som inte är rädda/aggressiva.

Jag har jobbat mig framåt när det gäller avel. Jag började försiktigt och har lärt mig allt på vägen. Vi har börjat leta nya råttor och har funderat på att ta in från England och den här gången kommer vi gå ännu längre. Vi ska registrera oss som uppfödare i srs, alla råttorna och ungarna ska reggas, dom ska ha stamtavla och självklart vara friska. Men vi kommer fortfarande mest satsa på sällskapsdjur. Även fast deras färger/teckningarn inte ligger 1:a på listan så är det något vi tänker på. Ska para min blue hodded hane med min s-blue hona. Vi vill försöka få fram mer blue hodded.

Vi får se hur det går. Jag har lärt mig mycket om avel men långt ifrån allt. Tummen upp till Ninja som startade den här mycket roliga diskussion. Jag kommer förhoppningvis lära mig mycket mer.

Jag har bara mina råttor som sällskap, men det finns ändå mycket att önska när det gäller råttavel. Framförallt livsläng, temperament och hälsa. Vad jag förstår lever vilda råttor faktiskt mycket längre än tamråttorna. Hur har man med medveten avel lyckats mer eller mindre halvera deras livstid som tamråttor? Fram också med friskare och mer motståndskkraftigare råttor. Detta är vad jag önskar mig.

#1: Varför vill du inte vara registrerad i SRS? Förklara gärna.
Jag har fått för mig att du bor i Kiruna, i såna fall är det ju rätt svårt att få tag i "stamtavleråttor" så jag antar att du startar upp en egen linje på zooråttor. Rätta mig om jag har fel. Om du parar någon av dina trevliga och friska råttor och de får elaka och/eller sjuka ungar, skulle du fortsätta på den linjen sen? Eller skulle du försöka igen med samma kombination, en annan kombination, eller skulle du börja med helt nya råttor?
Hur gamla honor och hanar skulle du använda i avel? Hur stora/små är okej för dig?

#2: Ett provår är när man väntar på att registrera sin uppfödning i SRS, och de "håller koll" på det man gör och de resultat man får på utställningar just för att se att man får fram trevliga råttor och att man kan bedöma själv hur en välmående och trevlig råtta är. Klarar man provåret är man godkänd uppfödare.

Det du har lärt dig inom avel, har du bara lärt dig genom att "prova dig fram" eller har du läst och varit noga? Hur gör du nu, provar du dig fram nu också? Tar du kullar på dina 1.2 år gamla honor? I så fall varför? Har du inte gjort det, varför inte? Vilka storlekar har du på dina råttor som du avlar på?

#3: Har du nån källa till det? Jag själv vet att ett däggdjurs livslängd bl a hänger ihop med hur många hjärtslag/minut de har. Ju fler slag/minut desto kortare liv, alla däggdjur har ungefär lika många hjärtslag att förbruka innan hjärtat är "slut". En elefant har lika många hjärtslag som en råtta, men eftersom deras hjärta slår betydligt saktare så lever elefanterna längre.
Djur i det vilda lever i regel kortare tid i jämförelse med våra tamdjur pga många olika faktorer. Främst rovdjur, eftersom sjukdomar är rätt sällsynt då de djuren dör mycket tidigt och inte hinner föra de sjukdomsbenägna generna vidare.
När vi avlar på våra tama djur så uppstår diverse mutationer, till exempel de som skapar olika färger och teckningar. Men även diverse olika sjukdomar uppstår. Det är baksidan av all avel, det vilda har alltid friskare individer oavsett art, även om mortaliteten är högre. Vi behåller många av våra sjuka djur och ger dom ett liv ändå, och i många fall, t ex zooavel, får djuren föröka sig utan någon som helst kontroll. Det är väldigt mycket därför det finns sjuka råttor i Svreige, och resten av världen.
Just för hälsans och livslängdens skull så måste vi vara mycket noga. Jag hoppas och tror att vi alla har samma mål med vår avel, just friska och trevliga individer i första hand och färger och teckningar i andra hand. Men när man väl har trevliga och friska djur så tycker jag att det är helt fullt okej att satsa på speciella varianter.

Till alla: Ta inte det jag skriver nu som kritik. Jag skriver av ren nyfikenhet och för att jag och andra ska få en insyn i eran avel och erat tänk, inte för att döma någon eller höja upp någon annan. Jag frågar utan att "linda in i bomull", men menar väl. Så ta inte illa upp av mina frågor, för det är just vad de är. Rena, simpla, raka frågor.

#4 Jag har febrilt letat efter "bevis" på att vilda råttor lever längre än tama efter att min veterinär påstått detta. Tyvärr hittar jag hittils inte hittat något som stödjer hennes påstående. Kanske har hon fel? Det låter ju troligare att de vilda råttorna lever kortare tid och det är därför jag reagerade så starkt på hennes påstående att de lever längre. Har veterinären rätt har man ju misslyckats med aveln, åtminstone ur livslängdsaspekten. Jag fortsätter leta efter en tillförlitlig källa.

#4 Ja, det stämmer att jag bor i Kiruna och som sagt; svårt att hitta folk som gillar råttor här :P Jag har faktiskt bara en enda zooråtta och henne har jag inga som helst avsikter att para på =) Alla mina andra råttor kommer från privata uppfödare. Jag skulle inte vilja para på zooråttor eftersom att man inte har någon aning om deras bakgrund osv.
Jag skulle inte fortsätta avla på mina råttor om det hade visat sig att ungarna efter de föräldrarna hade blivit sjuka, aggressiva eller på något annat sätt visade ett beteende som ingen vill att en råtta har.

Vad gäller åldern på råttorna så tycker jag att honorna ska få vara minst 5-6 månader och väga lagomt mkt innan de får ungar. Alltså skulle jag aldrig para en hona som väger under 300 g. Hanar är jag däremot osäker på.. För att jag har hört mkt olika när det gäller den saken =/ Vissa använder helst äldre hanar och vissa (iaf privata uppfödare) använder hanar som har blivit 5 månader. Jag vill helst att hanen ska ha en bra vikt och inte vara allt för ung heller. Hanarna vill jag helst ska vara lite större eller ja väga rätt innan man parar den med en hona.

Jag vet inte riktigt varför jag inte vill vara SRS reggad uppfödare, men det passar inte riktigt mig just nu och eftersom att jag inte kommer ha kullar så ofta så räknas jag nog mer som hobby uppfödare.. Tror jag iaf :P SRS är jättebra och det är tur att det finns, men jag har ändå inte så stor möjlighet att ställa ut mina råttor, då det mest är utställningar i Sthlm och Gbg, vilket är väldigt långt ifrån mig.

#3 ja, jag önskar mig också mer av råttaveln

Jag önskar folk läste på, ställde ut sina råttor och frågade råttexperter om råd innan de gjorde onödiga och dumma parningar! Samtidigt önskar jag att "knäppa" råttor inte tog upp sådan onödig plats. Varför fylla sitt hem med aggressiva, rädda och olyckliga råttor när man kan ha snälla, trygga och lyckliga råttor???

Jasså, hur gamla blir vildråttor då?

Jag tror att det bara är bullshit att vilda råttor lever längre - när de blir sjuka har de ingen som matar dem med barnmat å tvingar i dem antibiotika, utan de blir mat åt rovdjur… De lever ett kort, intensivt och hårt liv. 2 år och några månader blir mina råttor och jag tycker det är precis lagom!

#7 Enligt min veterinär blir vilda råttor upp till 4-5 år, men jag hittar inte samma information någon annan stans. Sååå, man kanske får ta det med en nypa salt?

Visst kan man tycka att det finns fördelar med husdjur som inte lever i evighet - av flera olika skäl. Men jag tycker att det är jättejobbigt att ha investerat en massa känslor i en råtta som går bort alldeles för fort! Jag tror kanske att det är värre om man bara har ett par stycken, för då märks förlusten desto mer (eller är det bara en fördom?). En fördel med en kort livslängd borde vara att man slapp omplacera råttor på grund av platsbrist, tristess mm (map omplaceringstråden), eftersom de inte blir så gamla… En annan fördel är att man får lära känna många råttor med åren. Mister du en står dig tusen åter, eller vad man nu brukar säga.

Ja så kan man ju se det!

De där känslorna du talar om ställer till en hel del när man pysslar med avel, anser jag, och jag tycker att grundinställningen ändå bör vara att man vill tillföra råttvärlden något. Att man vill förbättra, bevara eller ta fram nya trevliga varianter/raser. Därför är det A och O att vara med i en klubb som främjer detta. Finns det bara en enda klubb, FINE, då får man gå med i den! Det som man anser vara mindre bra i klubben kan man alltid påverka och förändra - skriva motioner, insändare etc.

Jag har avlat på smådjur i över 20 år och känner att jag nu kommit till den punkt då jag kan så mycket att jag ifrågasätter om och vad jag eg kan. Jag vill lära mer av alla stora uppfödare och genetiker som är döda, men som skrivit böcker och insändare i tidningar (främst Pro-rat-ta-ta). Jag vill bolla med någon som kommit till ungefär samma punkt som jag och be om råd. Japp, jag vill ha någon som JAG kan fråga - och få trevliga svar förstås. Jag är vetgirig och jag antar att det är en mycket bra egenskap hos en uppfödare.

Mitt främsta mål med min avel idag är 250 % snälla råttor till sällskap. Jag skulle gärna vilja skriva "och utställning" men tyvärr, jag VET råttans begränsningar och även min egen. Eftersom jag har en speciell färggen i min linje så försöker jag även bevara denna och förhoppningsvis lyckas jag en dag å ha alla dessa 250 % snälla råttor till sällskap i färgen graphite…

Jag tycker att råttavel är väldigt svårt. Den är nyckfull och otrygg. Sämst resultat fick jag i de linjer där jag använde mig av utavel. Till slut blev precis hälften i kullarna aggressiva och jag blev så ledsen och skämdes så innerligt när de råttor jag sålt visade sig bli "knäppa" att jag bestämde mig för sluta avla fram "knäppa" råttor. Så jag fick tänka om. Lära mig allt på nytt och då hade jag bara Eva Johansson att lära av. Jag hämtade mina stamdjur hos henne och byggde upp den linjen jag har idag. Det är inavel med ganska hög inavelsgrad, men resultatet har börjat visa sig! Kullarna blir bättre och bättre i temperamentet. Vissa bakslag så fort jag avlar in nya djur, vilket leder till att dessa utparningar sällan går vidare här…

Jag har strikta regler jag följer för hur djuren ska betee sig mot människor, flockmedlemmar, råttungar, råttor av annat kön och i speciella situationer. Och jag följer dessa regler till punkt och pricka, för jag har tyvärr lärt mig att de gånger jag blundat för fakta har jag fått tillbaka dubbelt för det. Alltså inget FUSK.

Idag hoppas jag slippa starta en helt ny linje, utan kan fortsätta med den jag har genom att låna in släktingar som håller den status jag eftersträvar.

#9: Går det alltid fel när du blandar in nytt blod? Hur mycket kan du tänka dig att inavla, finns det någon gräns? Med inavel är det ju annars väldigt lätt att råka förstärka negativa egenskaper, har något sånt yttrat sig i dina linjer eller har du lyckats med att bevara de positiva egenskaperna så länge du inavlar?

#9 Jag måste faktiskt erkänna att jag beundrar dig och sådana som du dvs. de som vet vad de håller på med och som har mkt kunskap! Jag ser upp till dig som uppfödare och jag tycker att du har väldigt fina råttor!=) Det är roligt att det finns personer som har hållt på med råttavel länge och du kan ju garanterat mkt, även om du säkert har mer att lära. Man lär sig alltid något nytt! Men alla är ju nybörjare och alla gör misstag. Och det är väl misstagen som man lär sig av? Självklart lär man ju sig av andra saker också.

Jag hade mer än gärna skaffat råttor med stamtavla, men ingen uppfödare bor särskilt nära mig, tyvärr =/ Även om jag skulle tycka att det var värt det! Att åka långt alltså :P Vad jag vet så har alla som jag har sett som har råttor från din uppfödning varit väldigt nöjda med sina råttor och visst hade jag också mer än gärna köpt råtta av dig någon gång!=)
Om jag tänker bli mer än en "hobby" uppfödare (eller vad man ska kalla det) så kommer jag mer än gärna gå med i SRS och bli en reggad uppfödare, men det blir i så fall i framtiden. Först måste man ju hitta fina råttor med stamtavla och kanske ha möjlighet att åka på utställningar. Vore jättekul att åka bara för att se hur en utställning går till!

Jag tror att jag fick allt sagt nu :P

Ja, det är coolt med duktiga människor - som Grodan (och många andra). Och det är coolt att ni vill dela med er av era erfarenheter. Det är så man kan utveckla råttaveln vidare. Samtidigt tror jag att det är bra med "frifräsare" som tänker annorlunda och amatörer som inte tänker alls… För ska råttaveln utvecklas behövs alla komponenter - precis som för att lyckas bra i ett projekt. I ett projektkrävs det flera olika människotyper för att resultatet ska bli så bra som möjligt. För lika människor gör att de där geniala idéerna aldrig kommer fram. Därför har alla sin plats i råttornas avelsarbete. Det viktiga är att vi kommunicerar, diskuterar, utbyter erfarenheter, lyssnar, lär och utvecklar. Och EN DAG kommer vi att ha fantastiska råttor!!!! JIPIIEEE!

#10 Ja, alltid! Men då pratar jag om helt obesläktade djur. Jag kör eg inte närmare inavel än andra, typ kusiner och halvsyskon, men jag är medveten om att jag inavlar till skillnad från många andra. Och jag vet vilka djur jag kan ha många gånger i stamtavlan. Visst förstärker jag både bra och dåliga egenskaper och det ligger i mitt jobb som uppfödare att sålla, välja rätt djur att avla vidare på samt strunta i att avla vidare på avkommor ur en dålig kombination.

Tack Stjärnfallet, rara ord. Jag skulle beundra dig om du försökte jobba för att få upp råttintresset i Norra Norrland och värva några medlemmar och sedan se till att SRS får in foten där. SRS är väldigt intresserad av att arrangera utställningar så det är inte svårt att få till en utställning om man bara raggar utställare!

Råttmamman, jag kan tyvärr inte hålla med dig riktigt. Jag anser att man bör vilja tillföra råttSverige något och då ska man söka kunskap och det hittar man ofta i en klubb. Man bör inte ställa sig utanför den enda råttklubben, för att det ger ett okunnigt och oseriöst intryck.

Nu kan man tänka sig att jag kastar sten i glashus, för jag har baserat min nuvarande linje på djur från Eva Johansson, som valde att gå ur SRS, men detta enbart för djurens kvalitet. Jag har registrerat avkommorna i SRS.

Tja, nu behöver man väl inte ta mig så på orden. Jag kan ingenting om avel, men har sett att en del avelsföreningar (typ Svenska Kennelklubben) är sig själva närmast. "Inavel" i föreningar kan leda till en massa självuppfyllda profetior och galna avelprogram. Därmed inte sagt att det är så i SRS, för jag är som sagt inte någon aktiv medlem och känner inte till hur man arbetar där.

#13 Jag tror inte att det är så ovanligt med inavel bland reggade råttuppfödare, vilket faktiskt förvånade mig lite.. Jag såg för ett tag sedan en engelsk uppfödare som planerade en parning mellan syskon och för mig är det konstigt, men nu vet ju inte jag anledningen till hennes val att para syskon heller. Men är det vanligt att man parar på släktingar? Jag trodde faktiskt att man ville para så lite som möjligt på släktingar :P

Det hade varit väldigt roligt att få upp intresset för råttor här! Det måste jag hålla med om!=) Men de flesta jag känner (här i Kiruna då) tycker att råttor är äckliga, rädda för dem eller så är de i största allmänhet mer intresserade av hundar och jakt. Min moster tycker att mina råttor är söta, men hon skulle aldrig velat ha en själv (har mest dumbos och det är dem hon gillar) :P Jag vet inte riktigt var jag ska hitta råttintresserade människor =/ Det hade ju allt varit något att ha utställningar här, åtminstone för de med råttor som har stamtavla. Jag måste fundera på det där faktiskt :P

Alla mina råttor jag har kommer från södra sverige och jag tror inte jag har sett annons på råttungar särskilt ofta här i kring =/ Förra året så såg jag nog bara en annons om råttungar som fanns i Luleå, men annars ingenting och de råttorna var säkert från någon djuraffär.

Vad är värst egentligen; att para på 2 råttor från djuraffär eller 2 råttor från privatperson? För mig skulle det helt klart vara från djuraffär och jag tycker inte att det är så hemskt att para råttor som kommer från seriösa privatpersoner, men det är ju inte så självklart för alla andra.
Jag vet endel om mina råttors bakgrund och jag vet att de kommer från frisk bakgrund, vilket känns skönt för mig och det är mer trygghet än att para på zooråttor.
5 av 8 råttor är dumbos och alla dumbos har jag rätt bra bakrund om, även 2 av mina toppörade. Har en enda råtta som kommer från djuraffär.

#13: Vad läskigt att det händer när du blandar in nytt blod i linjerna, man kan undra vad det är egentligen som gör att generna blir helt fel när du utavlar. Sånr är mycket intressant att spekulera i faktiskt, även om det är mycket tråkigt att det blir så. 

#15: Råttor behöver inte nån stamtavla för att ställas ut, de kan vara både standardenliga och mycket trevliga sällskapsråttor ändå. Det är det utställningar går ut på, inte att utmärka råttan med finast stamtavla. :)

Angående vad som är värst mellan parning med råttor från djuraffär vs. privatperson; jag tycker att det är värst att para två råttor från en djuraffär. Anledningen är att råttor från provatperson kan man ha större koll på råttornas bakgrunder.

Jag är ju själv intresserad av avel och genetik, men än är det inte aktuellt. Mitt mål är ju det klassiska; mycket trevliga råttor som lever ett långt och friskt liv. Alltid detta i första hand, så klart.
För att uppnå det vill jag försöka kontakta en erfaren registrerad uppfödare att ha som mentor och gå efter SRS rekommendationer.
Färgen jag vill rikta in mig på är främst black, men ev. mink och beige också. Intressanta teckningar är self (men hur man ska få fram en self black som ju är drömmen förstår jag inte), ambk, variegated, capped, eubk och hooded. Ska läsa på lite till och försöka lära mig hur färger och tecknigar ärvs för att få de bästa resultaten. Eftersom det finns många trevliga och friska råttor med väldokumenterad dito bakgrund så tror jag inte att standardenliga råttor ska vara så fasligt omöjligt att börja avla på så fort som möjligt. Hittar jag inga råttor som passar så väntar jag så länge det behövs, även om det innebär att jag får vänta länge. Man måste ha tålamod, annars får man själv och råttor lida för det i slutänden!

Jag har börjat gå på utställningar nu för att ställa mina råttor för att lära mig lite grann om hur bedömningar och liknande går till. Dessutom är det kul att ställa sina råttor och träffa en massa råttfolk!

Jag tror du blir en bra uppfödare, Ninja. Du verkar ansvarsfull!

#16 Jaha, som jag fick för mig så var råttan tvungen att ha stamtavla :P Men jag har säkert missuppfattat det då? Jag är en förvirrad människa, för det mesta iaf, så det skulle inte förvåna mig om jag har trott fel!:P Inte bra att förvirra en förvirrad människa allt för mkt :P Men det är väl mest när jag är riktigt trött som jag är lätt att förvirra eller när jag verkligen är inne i något jag gör.

Jo, det håller jag med om =) Jag har ju rätt bra koll på mina råttors bakgrund, vilket jag är väldigt nöjd med =) Jag har hört så mkt hemskt om nakenråttor och min lilla nakenfis tjej har trots allt en rätt bra bakgrund! Hennes pappa är 3 år gammal och en annan släkting är över 2 år nu, dessutom var både mor och farföräldrarna över 3 år innan de dog! Nakenfis hade faktiskt 15 syskon och alla överlevde =) Många i hennes släkt har varit långlivade och det är ju kul, för att då får ju jag förhoppningsvis ha min lilla nakenfis ett bra tag framöver!:D

Jag håller med #17 och jag skulle bli förvånad om du inte blev en bra uppfödare! Självklart kommer jag också vara noga med mina råttor och man parar ju inte på vad som helst!
Men jag tänkte på en sak som någon berättade åt mig.. Det här med att råttor finns i små och stora storlekar (hon skrev xs-xl) och det hade jag aldrig hört talas om förut.. Att man kunde säga: "Jag har fött upp råttor i storleken xs och s, för att jag inte gillar de större råttorna som är xl" =/ Jag som alltid hade trott att råttor bara hade en "storlek" eller vad jag ska kalla det. Så kommer hon och vänder upp och ned på mitt tänkande :P
Visst har jag läst om dvärg råttor och så, men det där med storlekarna tyckte jag var konstigt.. Hur små ska inte xs råttor vara då? Och det känns ju som att det inte kan vara så hälsosamt för en råtta med liten storlek att få småttingar.. Eller?

Nä, normalstora råttor dugen gott och väl åt mig!=) Inget tjorv med olika storlekar som bara krånglar till allt! Men egentligen om man parar på s k xs och s råttor så kan man väl ändå inte tänka så mkt på djuren, utan mer på vad man själv tycker om.. Och det är väl ändå inte vad råttavel går ut på? Man ska väl ändå se till djurens bästa före ens egen smak? Okej, om man nu kanske vill inrikta sig på någon speciellt färg eller teckning, men speciella storlekar? Det är bara konstigt för mig =/ Jag tycker om när råttorna är lite fluffigare, för att de är ju så underbart söta då ju!:D Kanske inte överviktiga, men normalt fluff är ju bra!:P
Vad tycker ni om sånt, alltså storleks avel?

17# har också reagerat på det där med avel för att få mindre storlekar. Det verkar konstigt..

Visst vill vi till viss del anpassa och avla djur så att de ska passa oss människor. Vi har ju avlat på barnliga beteenden hos många av våra tamdjur just för att göra dem mer keliga, busiga, lätthanterliga så att de ska passa att hålla som husdjur. Men vi måste sätta gränser så att det inte handlar om lidande för djuret!!! Det är vårt jävla ansvar!

Toppen att diskutera sånt här. Även om jag aldrig kommer att ägna mig åt åvel, dels för att det är för svårt och dels för att jag inte är intresserad av att avla själv. Men jag är fruktansvärt intresserad av etik och moral kring alla möjliga saker och kring ämnet genetik är jag riktigt intresserad. Tänk bara vad framtidens provrörsgenetik kan betyda inom aveln. Utan lagstiftning kan det verkligen gå käpprätt åt helvete även om det kan ha fantastiskt positiva följder med. Det är viktiga frågor, inte bara för våra fyrfotade vänner utan även för mänskligheten och i fölängningen hela planetens välmående och kanske också överlevnad.

#16 nädå, det är faktiskt ganska självklart… vid utavel får jag ju genast in de egenskaper jag kämpat i flera år för att få bort, som dåligt temperament etc.

De flesta använder sig av inavel, men de är så pass okunniga att de faktiskt inte ens känner till det. De kallar gärna sin avel för linjeavel - som är samma sak som inavel! Man kan avla på flera sätt, antingen förstärka en speciell råtta - en stamfar eller stammor - eller ett par - ett stampar - och då tittar man i stamtavlorna och ser till att de önskvärda djuren finns där ett par gånger. Man parar inte närmare släkt än kusiner eller halvsyskon.

#17 & #18:  åh, tack :)

#20: Jo men att det alltid är just negativa saker som slår igenom. Även andra obrsläktade råttor har ju bra egenskaper (jag tvivlar på att du skulle använda en råtta som inte hade det), så man tycker ju att det nån gång borde slå igenom bra egenskaper också.

Linjeavel låter ju lite "finare" än inavel.. Det är klart man hellre använder sig av det! ;)

ja, men då ska du nog betänka att det är egenskaper JAG tycker är negativa!

Grodan har höga krav på sina avelsdjur efter vad jag har förstått, och många råttor, för att inte säga de flesta, har defekter av något slag. Råttor som fungerar utmärkt som sällskapsråttor lämpar sig inte alltid i avel!

Vill också påpeka att en stamtavla med många namn är meningslös om det inte finns dokumentation om varje råtta!

Vikt, uppnådd ålder, dödsorsak (om råttan är död), position i flocken, om råttan förändrats efter parning, hur honan var som förälder, storlek på kullar, förhållande till människor, sjukdomshistorik och hur det har gått med syskonen är några saker som kan vara bra att känna till.

Det är inte många som har så bra koll på sina djur att de kan gå tillbaka så i en stamtavla!!

Genom att registrera sina råttor i SRS, och avregistrera dem när de dör, bidrar man till att hålla koll på råttorna i Sverige.

Drömmen vore att alla svenska råttor fanns med i en stambok och att man verkligen skulle kunna släktforska utan att behöva ha mycket mer än ett registreringsnr!

Precis!

Tänk den dagen när vi har en stambok och kan släktforska på våra råttor samt (om den är uppdaterad) leta avelsdjur! Jag hoppas jag får uppleva det under min livstid!

Jag vill avla en av mina råttor som är helgo på alla sätt, med en hane som jag ska köpa. Jag vet endel om råttor, men inget om avel :( Någon som har lust att ödsla lite tid på att "lära mig" lite om hur det går till? Det är den här tösen jag vill avla..

Jag har gjort ett helt arbete om avel med råttor. Fast handlar kanske inte så mycket om avel, mer om reproduktionen (löp, dräktighet, förlossning). Men medans jag gjorde det här arbetet så lärde jag mig enormt mycket om avel också.

Så jag undervisar gärna Min msn/mail: hundfeber@hotmail.com

Ska kanske själv börja avla.

Jag har fått för mig att det är naturligt för råttor att inavla sig. I naturen så lever de i familjeflockar och sällan kommer det främmande råttor för att para sig. Kan det inte vara så att råttor helt enkelt tål och kanske tillochmed är lämpade för inavel.

Undrar om det är någon som har bra tips på genetikläsning. Jag har inga planer på att avla (inte ännu i alla fall) är relativt ny råttmamma, men känner på mig att det kommer att bli många råttor i framtiden. Jag är däremot intresserad av planeringen bakom avel och särskilt genetiken.

Ah tack så mycket då lägger jag till dig på msn! :)

Jag vill syssla med småskalig avel, typ max 2 kullar per hona. Jag valde den hona med bäst temperament av de honorna jag har. Båda är supertama men Hon jag valde är lite lugnare.

På Mammans sida hade jag en rätt bra stamtavla (ej från srs) men med långlivade, friska råttor långt tillbaka.

Pappan valde vi enbart efter temperament och lyckade resultat från hans tidigare kullar.

Jag vill föda upp dumbo rex råttor och bryr mig inte alls om utställnings standard. Mina råttor ska komma till människor som vill ha de som sällskapsdjur och som kan lägga mycket tid och kärlek på dem.

Jag får rapporter av alla mina köpare och hittills har alla sagt att de varit förvånade hur tama ungarna är.

Eftersom pappa är  en zooråtta från början vet vi ingenting om hans bakgrund. 

Jag har inte själv så stor kunskap om avel men pappans uppfödare är superduktig och jag kommer fortsätta para mina råttor med hennes.

De principerna jag har är att det ska avlas i liten skala, föräldrarna ska vara friska och tama. Skulle jag märka minsta aggressivitet skulle jag inte avla på den råttan.

Förmodligen är min avel totalt oprofessionell men alla 11 bebisarna vi nyss sålt har blivit bra så det funkar så här med.

#30: Vad var det för ålder, storlek och typ på råttorna vid parningen? Är de snälla mot artfränder och människor, har de varit sjuka? :)

#31 Mamman var 9 månader, vägde 310 g, mink dumbo rex. Pappan var 1,5 år, stor (kommer ej ihåg vad han vägde, inte min råtta) black hooded.

Båda råttorna bor med andra råttor och har alltdi funkat mycket bra med andra.

Ja dem är snälla mot människor, ingen av dem har någonsin bitits eller visat aggressivitet på annat sätt. De trivs med att få vara med människor (sitta på axeln är roligt) älskar att bli klappade och är inte rädda för människor.

Ingen av dem hade varit sjuka på ngt sätt men just nu har mamman fått lunginflammation.

Hoppas du fick svar på allt du undrade.

MVH Day

aporpå vilda råttors ålder.

Läste en amerikansk artikel om ett försök de gjort där de hade isolerat en råttkoloni i de vilda. Alltså de hade inga rovdjur eller liknande fiender.

Av dessa blev 10 % 1,5 år! så nej vilda råttor blir INTE äldre än våra tamråttor…

Om ni vill kan jag se om jag hittar artikeln igen..elr leta själva den finns på nätet någonstns

De andra 90%, hur gamla blev de? Äldre eller yngre?

yngre.. de flesta dog vi ett års ålder

Måste bara få fråga, jag minns inte var jag läste det men det stod att om en hane paras under 1 års ålder så utökar man hans livslängd?

Eftersom jag sysslar mest med omplaceringsråttor (via Råtthjälpen) så har det inte varit så mycke avel på senaste.

Hade planer på ett par kullar men dom rann ut i sanden då omplaceringarna kändes viktigare då. Nu är de honorna för gamla.
Jag har en hona som jag försökt få dräktig med en hane, men han är så ovillig och verkligen inte intresserad. Har satt ihop dom nu för ett sista försök, det verkar som att han är lite mer intresserad än föregående gånger. Men det lär ju visa sig om ett par veckor.

De få gångerna jag tar kullar är det för temperamentets skull. Och naturligtvis så är råttorna friska och har inga genetiska problem, vad jag vet.

Jag är helt förälskad i färgen blue, som jag skrev i en annan tråd, helfärgade, toppörade och släta blåa är den absoluta favoriten. Skulle gärna avla på den färgen, och min blåa hane, men den rätta honan har inte dykt upp än.

Jag är inte så jätte förtjust i SRS, själva föreningen är det väl inget fel på, men vissa personer i SRS har en tendens att sätta sig på än och berätta att man gör allting fel.
Jag påstår inte att jag kan allt och inte behöver hjälp med något, men jag gillar inte att bli påhoppad utan anledning.

Jag registrera mina råttor i SRS, men går inte på utställningar eller så. Mycket har det med att göra att jag inte har så mycket tid för att åka iväg på utställningar mm.

Oftast har jag väl valt ut mina avelsråttor själv. Men lyssnar alltid på vad andra har att säga om dem.

Favorit pojken Amaretto på bilden.. :)

synd att det inte finns någon stambok än.. tänk om man kunde logga in med sitt medlemsnummer och sen kunde man söka på sina råttor och få upp stamtavlan med info om släktingar.. Det blir genast mycket lättare att se hur de är släkt, jämföra livslängd, dödsorsak och kolla vilka färger som finns i släkten..

Även om jag kanske skulle vilja gå provår och ställa ut mina avelsdjur så känns det knappt möjligt… Lycksele, nästan lika svårt att få till en utställning här som i Kalix…

Vi pratar om en utställning i Umeå, detaljer är inte bestämda och vem vet om dom blir det men vi ska åtminstone försöka.

Men, jag kommer väl antagligen bara att bli betraktad som hobbyuppfödare eftersom jag är väldigt petig med vem jag avlar på. Och till det så vill jag nog inte ta mer än 2 kullar per hona så i slutändan blir det väl inte så många. :)

Jag är som de flesta andra ute efter underbara sällskapsråttor men en dag vill jag rikta in mig på några specifika färgen… Opal och fawn…

Men provår och bli registrerad uppfödare kan du ju bli, även fast du bor i Lycksele!

Jag vet #40 och jag ska. :)

tyckte diskussionen var värd att puttas för läsning :)

Jag går i första hand på temprament. Jag har haft agressiva råttor som högg ihjäl honan o åt upp henne. Det var 2002. Sen tappade jag lusten med råttor. Jag hade celias. Jag hade fått hanen av en tjej som skulle lägga av. Den incidenten är en av orsakerna till att jag la av. Men nu ska jag börja igen.

En intressant tråd-och väldigt gammal. Kan ni som uppfödare se någon förändring/förbättring på det svenska rått beståndet under de 4-5 år som gått sedan tråden skapades?

Jag har haft några inaktiva år som uppfödare, SRS-medlem och råttor-ifokus medlem och flera har hört av sig till mig och beklagat sig över att det är så. Att råttstammen blivit sämre. Att temperamentet inte alls är lika bra längre. (Att temperamentet på råttorna idag är ungefär som det var på nittiotalet, dvs mycket dominanta och osäkra djur som varken är snälla, sociala eller flocksmarta och inte mår bra. MEN detta kan ha att göra med att kullar inte fötts i så stor utsträckning hos seriösa uppfödare utan att avelsbasen till stor del utgörs av zoodjur. Man kan fråga sig varför nu zoodjur lyckats föröka sig i så stor utsträckning medans uppfödarnas avel stannat av då och då helt under längre perioder?)

Jag har inte så många råttor och min avel ligger ganska mkt på is. Jag har sörjt min linje. Den är så gott som död. Graphite finns inte längre (och jag har funderingar över om den vid huvudtaget funnits!). Jag har inte kunnat förvalta den och de uppfödare jag sålt djur till har heller inte kunnat förvalta den. Sorg.

MEN jag vet hur man avlar fram snälla, flocksmarta och levnadsglada råttor och den dagen då jag bor på ett ställe där jag kan ha flera råttor så kommer jag säkert att ta upp aveln på allvar igen. Givetvis om jag då också har några uppfödarkollegor.

Det är nämligen oerhört viktigt att man har en eller flera uppfödare som man delar tankar och värderingar med. De ska helst ha samma krav och syn på avelsdjuren. Min avel blev bäst när jag hade Ale´s att kontra med. Vi kunde göra oerhört djupa analyser av varje råtta i vår besättning, men även varje liten bebis i kullarna - varje kull födda hos oss bägge. Det var oerhört lärorikt och våra krav blev bara högre och högre och våra djur blev bara bättre och bättre. Givetvis hade vi problemet att vi ville köpa in djur, men att de inte höll våra mått, så jag ser gärna att flera börjar sluta slarva med temperamentet.

Jag nämnde här ovan min sorg över min linje. Den är inte lika stor som sorgen över falska råttmänniskor. Som uppfödare behöver du ha stort kontaktnät. Du läser på forum och i R8tidningar, du besöker utställningar och umgås med andra uppfödare. Det fungerar bara så länge det är trevligt. När folk börjar tjafsa, snacka skit, vara falska eller på annat sätt mobbas blir det jobbigt och då gör man på olika sätt. Jag var tvungen att dra mig undan. Det var en stor sorg att uppleva att människor jag litat på visat sig vara oerhört falska. Sorgen var större än att förlora en råttlinje. Jag har avslutat avelslinjer förut. Det gör ont, men alltså inte lika ont som att bli mobbad av folk som är medlemmar i en klubb som jag gjort allt för.

Håller med dig till stor del Grodan och jag är på ett vis glad att jag bor så pass ute i vildmarken som jag gör. Jag kan få en uppdatering då och då om vad som pågår i råttvärlden men det är upp till mig att snoka… och jag vill inte.

Min linje är död, och sorgen efter den gör att jag kommer att ha ett långt uppehåll från råttor som husdjur, iaf. till dess att jag kan acceptera att dom inte finns för alltid.

Oj, vilka jobbiga erfarenheter ni gjort. Ja, vi människor är inte särskilt flocksmarta, vi fattar inte hur viktigt det är att vi är rädda om varandra och bemöter varandra med respekt, så som en flocksmart råtta eller hund gör inom sin egen familj/flock (läs förening) ;) Men jag hoppas verkligen att ni kommer att finnas kvar här med all den kunskap och erfarenhet ni har för andra ynge uppfödare som behöver hjälp och stöd.