De är ju bebisar än och kan vara väldigt nervösa m.m.

Men tycker ju att det är bra att de klättrar på dig eller lägger sig i tröjan, då känner de ju en viss trygghet hos dig, så de kommer nog förr eller senare vilja komma ut :)

Hade själv råttor som var så, även de som aldrig ville komma ut utan bara satt vid buröppningen och ville bli klappade och gosaade o prata med. 

Försök mata dem med något smaskigt när de är ute (:

Finns nog någon annan här som kan ge bättre svar ^^

Det enda tips jag kan ge är att ha bebisarna i luvan/ i fickan på en huvtröja och bära runt på dem där ett tag. Då känner dem tillslut trygghet hos dig.

Du kan ju testa att ha dem ute i exempelvis soffan och låta dem krypa in och gömma sig i din tröja om dem vill de. då kan dem också börja se dig som en trygghet.

Har provat att ha dem i soffan och en klättrar på mig och den andra gömmer sig i ett hörn.

Ska jag försöka ha dem ute mer varje dag eller är det bättre för dem att sova i buren?

Min erfarenhet är att råttisarna måste få förtroeende för dig o känna trygghet hos dig. Och då måste du handskas mycket med dom. Bär med dig råttorna när du går runt i lägenheten o prata lugnt o fint med dom (bebissnack funkar bra) Ha lite godis o stoppa till dom emellanåt. Klappa o klia dom med jämna mellanrum. Handskas med dom så flera gånger om dan (man behöver ju inte väcka dom bara för det. Ha Ha) Och låt dom få springa i säng o soffa medans du tittar på tv o stick åt dom nått godis. Det tar inte lång tid innan dom litar på dig o blir tama. Om dom inte vill gå ut ur buren så kan det mycket väl bero på att den är deras STORA trygghet. Sen blir DU deras stora trygghet.  Lycka till.   

tack för era svar.

Ska jag lyfta ut dem då och sätta dem på axeln eller tröjan trots att de inte vill? De kommer ju inte ut självmant?

# 5  Jag anser att det måste du göra. Dom känner sig oroliga för världen utanför buren o det måste du visa dom att det inte är farligt. Dom är så unga o det är nu som du bygger upp deras framtid. Klart det är läskigt i början men du är deras vägledare o ska visa dom att det inte är så farligt som dom tror. Som sagt, du måste handskas med dom mycket så blir dom tama. Dom vänjer sig fort. Snart blir dom då nyfikna på allt utanför buren.     

Mina var också så i början, så i början lät jag dom springa runt i sängen medans jag låg där, så efter ett tag när dom blev alltmer vana vid omgivningen så lät jag dom springa själva ut och in i buren.

I starten var det läskigt för dom så jag tog en filt och la över buren och gorde ett litet tillhåll på taket med lite lådor och så, det sattes väldigt mycket pris på.

Nu är dom som små hundar, så fort jag går någonstans ska dom följa efter, stoppar jag tar det inte lång tid innan jag känner att någon klättrar upp för mina ben.

tack för era svar. Ska försöka ha dem ute mer och så de även vänjer sig vid barnen som är 7 och 5 år.

Kanske självklart, men säger det ändå. Var med barnen,en 5-åring kan vara rätt så burdus mot en så liten varelse.   

När mina var nervösa i början hade jag en filt med i soffan som var "deras filt" som låg på buren i bland och jämt när jag tog ut dem var filten med.

Den började ju lukta som dem tillslut och för att få mina att "våga sig ut" ur buren självmant så la jag den filten utanför buröppningen. Då kände dem att det var tryggt att vara på filten utanför buren, och ju mer tiden gick desto längre bort från buren vågade dem sig.

Nu är dem inte alls rädda för att vara utanför buren och springen runt som galningar när man släpper ut dem 

Absolut så är jag med mina barn när de är med råttorna. de får aldrig vara med dem själva nr de är lösa.

Tack för tipset med filten. och alla andra tips. Får prova mig fram.