Personligen tycker jag att färg inte ska spela någon roll om det enda syftet med parningen är gosiga individer :P Vill man ha gosiga individer OCH utställningråttor får man väl tänka efter en extra gång men :P

#1 Det jag tänkte också, men man vet aldrig om det finns några oskrivna regler vad vad andra tycker! 

#2 Man ska å andra sidan inte alltid bry sig för mycket om vad andra tycker :P Säkert massvis med olika åsikter här inne, inget skulle bli av om man lyssnade på precis alla :P

Så länge djuren mår bra, liksom.

#3 Nä, tycker bara det är intressresant vad andra tycker om tycker om saken - men skulle jag göra en tempramentparning skulle jag inte ta åt mig av vad andra tycker sålänge jag vet att jag gör rätt. Om du förstår vad jag menar. :P

Personligen är jag så noga när jag planerar en parning att det ska fungera temperamentsmässigt, hälsomässigt OCH färgmässigt. *ler lite*

Jag tycker om att försöka bevara tamråttans trevliga psyke, samt förbättra hälsan – men jag tycker också om att försöka bevara de färger vi har på råttorna (eller faktiskt i vissa fall försöka "rädda" dem då de flesta råttfärger här i sverige har blivit väldigt "dåliga" pga dåligt genomtänkt avel på just det området).

Det finns kombinationer jag helst inte vill göra osv (tex så aktar jag mig noga för att blanda in en råtta som har russian blue någonstans bak i släkten med en som inte har det – så russian blue verkligen förändrar färg och pälsstruktur så mycket att det kan "förstöra" andra färger – och det är väääldigt svårt att avla ut när du en gång fått in det i en linje. Så de (alldeles för få) russian blue-fria linjer vi har i sverige behöver verkligen tas tillvara på…).

Men ja… Jag gör alltså inte riktigt enbart temperamentsparningar egentligen. Jag är alldeles för nogräknad för det *skratt*

#5 Okej jo russian blue har jag hört att det är svårt att "få bort" eller hur man ska säga.. :)

Jag har inget emot rena temperamentsparningar men det behöver ge något mer. Finns ingen anledning att para två dundersnälla råttor och så plågas båda av en massa tumörer, rossel och kort livslängd liksom. 
Då är det bättre att titta på vilken partner som kan komplettera och få upp livslängd eller vad det nu kan vara. 
Oavsett vilken sorts parning man gör så bör man ha en plan bakom.

#7 Absolut det håller jag helt med om!  Hälsa ska alltid tänkas på.

Jag tog för givet att hälsan skulle tänkas på i en temperamentsparning, ville bara inflika det så ingen tror annat om mig ;)

Viktigast är att råttan har bra temperament. Men vad gör bra temperament på en låg livsålder. Eller en hög livsålder på ett dåligt temperament. Dessa två bör alltid kombineras hur man än planerar en parning.
Mina egna gamla linjer är rena gensoppe smeten. Har varit väldigt svårt att hitta bra blue linjer förr. Och det går lite upp och ned nu också. Men jag har försökt att bara para in black eller agouti. Iof har de burit på andra färger. Finns knappt rena färgavlade linjer. Har dock undvikit russian blue rätt bra på en del linjer och mixat ihop ordentligt på andra med vilja.
Ende dryga med att skita i färgen helt. Är att när man väl vill färge avla senare. Så är det riktigt svårt att snygga upp linjen.
Så just nu anser jag att man borde försöka hitta någorlunda passande färg med bra temeprament som kan passa tilltänka partnern.

#10 Finns det någon färg, förutom russian blue, som inte borde blanda tycker du? :)

#11 allt som ger blaskiga färger är ju bra att undvika om man ska färgavla :)

svårt att säga om man inte vet vilken färg på råttan du planerar att avla på.
Siames brukar ge vita tassar om man avlar de på helfärgade. Vilket är väldigt drygt att bli av med senare. Vissa andra teckningar förstör varandra. Som typ hooded och ambk. Ambk ska ha vit hake och pannfläck, det ska inte hoodend. Och hd kan få bredare sade, ambk kan få mindre färg på ryggen osv.
Vissa färger silverar, rostar osv.
Ögonfärger utom svart bleker i mer eller mindre grad
Allt ovan är skit samma vid temperaments parning. Men ångrar man sig i efterhand och helt plötstligt skulle vilja ha fram även standard enliga råttor. Så kan det bli segt och mycket jobb. Sedan brukar det vara fler seriösa intresserde om man även har ett bra färg/standard tänkande. Blir kullen bra så finns det ändå chans att man hoppar och avla vidare för att färg/teckning skär sig.
Pearl+Pearl=lethalt, sedan finns det highwhite man bör tänka lite på vid avel av mycket tecknade djur.

#12 Jo det vet jag! :)

#13 Om min hona utvecklar sig bra så har jag en fundering på att para henne blue hd med min hane fawn ca mm. Men detta är heller inte säkert. 
Pearl och highwite har jag läst lite om och vet att man inte bör para, såna parningar tänker jag heller inte ge mig in i.

Silverade och rostande färger, är det något man kan avla bort med myycket jobb, eller är det för att alla färger är "blandade" från tidigare linjer?

#14 Allt kan avlas bort med lite jobb och ett par kullar senare.

Är hanen leo/lennon. Bör du veta att deras pappa nästintill dödade en yngre råtta när de introduerades på neutral plats. Och att rosslet han hade när han kom hit återkom och han avled nu nyligen trots dubbel medicinering. Brorsan har ännu inte gått att introducera med någon hane på dessa veckor. Men jag har ju noll koll på vilken hane du tänker på. Bara bra info ifall att.

Sedan är det ju alltid smart att köra på en med bra stamtavla om inte andra har.

#15 Rost och silvering också? Trodde inte det var något man kunde alva bort. :p

Leon tänkte jag på, han har alltid varit frisk trots att dom andra har varit förkylda osv. 
Oj, kanske inte så bra ändå då om både brorsan och pappan är så aggressiva. Mina pojkar har alltid varit hur snälla som helst och acceptera nykomlingar direkt.

Jo men det vet jag. Därför jag tvekar så mycket med det, att ingen av dom har stamtavla.. ;)

#16 Jodå det kan avlas bort genom färgavel :)

#17 Aha ja man lär sig sålänge man lever. ;)

Men ljusa färger är väl dom som gör mörka blaskiga, va? Så tex. en beige x svart, hur påverkar det färgen?

Färgavel är rätt knepigt haha. Mink till exempel "förstör" väldigt många färger (gör dem blaskig/rostiga mm) men å andra sidan finns det många färger som är helt beroende av mink (mink är en väldigt spännande färg för övrigt).

Om man vill ha snygga svarta råttor så bör man bara hålla sig till renavlade svarta och agouti – och till och med då är det knepigt att avla ut rost och silvrering.

Blått mår ofta bra av att få (bra) svart inavlat då det fördjupar färgen, de som färgavlar blått brukar hålla sig till blått, svart och agouti (och därmed även blue agouti) för att det ska bli så bra resultat på det blåa som möjligt. Blått mår INTE bra av mink tex *ler lite*

Siames + tecknat är ju mindre bra så att säga… Inte bara för att det förstör råttan standard-mässigt men om jag minns rätt så kan det även bli något hälsoproblem med alltför tecknade siameser(?) (sorry borde egentligen kolla upp det innan jag hasplar ur mig sådana saker men jag orkar inte just nu *fåraktigt leende*)

Vad gäller teckningar över huvud taget så ska man väl titta lite på teckning och vad de sitter på för locus så att det blir en bra match om det är det man ska gå efter…

Men jo alltså den mesta gensoppa GÅR ju att avla ut så småningom. Men man får ju kämpa som tusan. Och om ALLA råttor är gensoppa så blir det ju GRYMT svårt :/ Och jag tycker som sagt det är synd att inte försöka bevara färger också…

#19 Aha, ja mink verkar vara en knepig färg - men ack så vacker.

Finns det några teckningar som absolut inte borde blandas?

OT men man blir ju lite sugen att börja avla på rådisar när man läser en sån här tråd, är lite färg nörd och tycker det är roligt med genetik.

#21 Genetik är jätte kul! 

#22 Japp, men hade inte tänkt att snöa in på råttornas färg genetik, har läst mycket om hund och kanin genetik och mycket är ju samma men just med färger så skiljer det sej en hel del hur man namngett olika anlag tex Ville bara ha gosiga kelisar.

#23 Näe, det är rätt mycket att ta in med färger och genkoder osv, men det är riktigt kul och intressant. 

Med tempramentsparningarna menar du då typ:

Min hane heter Björn och är jättesnäll
Hona heter Selma och är ocksp jätte snäll.

Svaret är i så fall nej och nej. **Innan man ens parar sina "söta" djur så bör man göra en grundlig bakgrundscheck.
**
Är så trött på att man skyller allt som går fel på tidigare råttor eller att man inte fått info. Det är därför man reggar sina råttor eller för stam på dom. Får man inte ut nåt av uppfödarna som har dom närmsta leden vänder man sig till uppfödarregistratorn. Vet inte uppfödarna nåt om linjen (där det finns stam) bör man vända sig till en annan uppfödare som har koll på läget. Det finns inga perfekta linjer och inga kullar utan några större problem. Alla linjer har problem det är bara en fråga om hur allvarliga.

I alla fall när bakgrundschecken är klar kan man fundera på vad man vill tillföra genom en kommande kull. Standsvar som : Få vidare det bra tempramentet är ett standsvar som borde strykas.
Ett bra temprament kan ju sjutton vara vad som helst: alt i från att råttan bits bara ibland men är oftast snäll, råttan älskar människor men inte sin artfränder osv. Det är bättre att veta vad man vill tillföra tex, flockegenskaper , bättre på ett bra psyke mm.

Sist bör man (om man inte vet dom enklaste färgerna på råttor så låt bli att para!!!) tänka på färg.
Idag är det mesta en gensoppa utan dess like, svart finns nästan inte utan det är nåt mellanting mellan choklad/svart dvs chockoblack. Allt är utblandat med russian blue och det finns nästan inga rena linjer. Att para en sf (amber fast inte samma genetik) med en blå ger defentivt inte bättre färg utan bleker istället. Visst beror det på vad som ligger bakom men du får ändå med en blekning som inte är önskvärd.

Skulle själv nog aldrig få för mig att göra en ren temperamentsparning. Anser själv att om man inte orkar anstränga sig att leta upp en så bra match som möjligt till sin råtta; temperament-, hälso- och färgmässigt, ska man kanske ta sig ytterligare en funderare på om man är redo att ta det stora steget till att faktiskt ta en kull. Det är ett stort ansvar, och är man för lat för att leta reda på en lämplig match är man kanske för lat att se till att bebisarna hamnar i rätt hem också, vad vet jag? Det är trots allt ännu jobbigare än att hitta en trevlig, frisk råtta med passande färg och teckning att ta en kull efter.

Sen hur folk verkligen gör kan jag varken diktera eller förhindra - och jag har inte energin att jaga och/eller gnälla på folk angående sådant heller. :) Men det är min åsikt i varje fall.

#25 Jag håller med dig, det är inget bra svar för att para en råtta. Det är alldeles för många som gör det utan att veta exakt vad som ligger bakom och tillför då kanske något som uppfödarna vill få bort - tex. aggrisiva råttor osv. 
Om du syftar på mig med det sista du skrev så tänker jag inte para dom då jag fick info från Zickan att det finns just aggisivitet. Och om det ger en blekning som inte är önskvärd så är det ju också ett minus.

#26 Det finns många som gör tempramentparningar, jag tycker tvärtemot dig - man är inte för lat för det OM det är något bra båda råttor kan tillföra råttsläktet. :)