Kul att du tog upp det genetiska perspektivet eftersom människor och råttor verkligen inte är samma sak på alla andra sätt :P

Personligen tycker jag att många människor inte lämpade att bli föräldrar får för mycket barn, jag bor i en Stockholmsförort och ser alltså detta ganska tydligt. Många av mina trubbelbarn till f.d klasskamrater har skaffat barn och jag ser dom ute ibland och det ser inte alls… bra ut.

Precis som med människor avlar vissa ändå vidare på dessa blindo-gener. Varken det på råttor eller människor kommer kunna stoppas. Man får helt enkelt göra det bästa man kan av situationen och försöka ta sitt eget ansvar över sitt och de liv man sätter till världen.

Ja tänk om man kunde tillämpa samma avelskrav på människor som man gör på råttor och andra djur. Då hade nog inte jag funnits. 

2 Nä jag hade inte heller funnits :P Och jag kan ju säga att det är jag som får lida av konsekvenserna :/

Och många tycker att man är egoistisk som väljer att inte fortplanta sig- själv tycker jag det är precis tvärtom, med tanke på hur många olämpliga föräldrar det finns där ute

#2 Jag och Varghund hade definitivt inte existerat om det vore så. Men det är ändå ett bra tankesätt. Själv har jag redan mer eller mindre bestämt att om jag någonsin får "bebisknäppen" så blir det nog adoption. Mina gener är definitivt inte lämpliga att föra vidare till nästa generation. Fetma, alkoholism, aggressionsproblem, soriasis, cancer och vitalago för att nämna några av defekterna jag löper stor risk att föra vidare i så fall…

Men man vet ju inte. Man kan ju ändra sig, så aldrig säga aldrig. ;)

#4 Tycker själv det är ganska egoistiskt att skaffa biologiska barn, med tanke på hur många barn det finns redan satta till världen  som är i desperat behov av föräldrar. Så varför skaffa fler ungar?

Annars rent allmänt är jag inte helt säker på om jag håller med om att det är mer eller mindre samma sak att låta en människa med odokumenterad bakgrund få barn som att avla på en råtta med okänd stam.

För en människa är det ändå ett medvetet val, samt att det finns sociala nät som kan hjälpa till om något skulle gå snett för barnet eller föräldrarna. I råttornas fall är det en människa som av någon anledning bestämt att råttan ska avlas på - trots bristande "bevis" på att det är en lämplig avelsråtta - och det blir sedan bebisarna (och i vissa fall även mamma råtta) som får betala priset, vad det än må vara.

Att medvetet välja att utsätta sig själv och sina barn för det är upp till var och en, men att utsätta oskyldiga råttor för den risken är något jag har betydligt svårare att ha överseende med.

#4 nu blev jag nyfiken, vad menar dom med att det är egoistiskt?

#6 Det undrar jag också! Men troligen det att man lever med och för sig själv, istället för att ta hand om ett eller flera barn. Kan ju säga att jag iaf är en "omhändertagande" person ändå, eftersom jag tar hand om både syskonbarn och arbetar i vården… Men det är en intressant disskusion det här med avel, vare sig det gäller råttor eller människor. Hade jag gärna velat ha barn, hade jag helt klart valt att adoptera någon som behövde en mamma, istället för att "sprida mina gener"

Orkar inte läsa allas inlägg men jag tar väldigt illa upp när #0 skriver så.
Det är en känslig punkt du tar upp och speciellt när du jämför zooråttor som man inte ska avla på med människor som kanske haft det väldigt jobbigt etc etc. Även om du själv är adopterad så kanske det är någon annan som tar illa upp. Formulera dig bättre när du jämför råttor som inte ska ha rätt att skaffa barn med människor som kanske har missbruksproblematik i generna.

#8 det handla inte om vad man ska och inte ska, snarare det att vi väljer att inte avla vidare på råttor men vi tar inte alltid reda på vad vi själva har, jag sa aldrig någon stans att man inte ska skaffa barn om man är adopterad, men drog bara linjer med det att vi inte alltid har full koll.

Hadde jag menat att adopterade inte hadde rätt att skaffa barn så hadde jag sagt det.

Jag hade definitivt inte heller funnits om det vore så för människor.
Och #4, det har jah hört ett antal gånger eftersom jag aldrig i hela mitt liv tänker skaffa barn. Det räcker med djur.

Och, nu kommer jag säkert få skit för det här, men jag kan tycka att det är OK att avla på en zooråtta om råttan ifråga är helt rätt avelsmaterial. Men då ska motsatta partnern helst vara med dokumenterad bakgrund. 
Zooråttor kan också vara bra avelsmaterial, jag tycker inte det är rätt att välja bort dom bara för att dom råkar komma från ett zoo. Man behöver dessutom nytt blod ibland, och alla kan inte alltid importera av olika anledningar.

#10 Finns ju dock alltid en risk med zooråttor om man köper de i samma stad, eller varstans för den delen, att det blir nära släktskap om de köpt in från privat uppfödare. Djuraffärer har ju börjat göra det mer och mer nu.

#11 Absolut, det finns risker med exakt alla råttor men speciellt dom utan dokumenterad bakgrund - men man måste våga chansa emellanåt!

Håller verkligen med Ratlings.

Lite OT kanske… Men jag har 6 råttor, varav 2 av dem är köpt i djuraffär för 350:-/st, men de kommer från en privat uppfödare. Båda är underbara och har hittills varit helt friska. En av dem är verkligen otroligt fin, både temperamentsmässigt och på utseende. Och med just denna hona har det funnits planer på att möjligvis använda i avel. Däremot ska vi försöka ta reda på lite mer än vad vi vet i dagsläget, innan vi tar något beslut. Självklart skulle hon i såna fall paras ihop med en hane som har väl dokumenterad bakgrund.

#9 jag förstod att du inte menade så, det är bara lite känsligt ämne.

#14 Som jag ser det vad TS skrev så handlar det ju om vad adoptivbarnet gör med sitt liv efter adoptionen, vuxen och kanske själv redo att skaffa barn, då är vi ju långt ifrån adoptionsprocessen. Om förstås inte adoptivbarnet inte kan få barn och funderar på att adoptera, men jag tycker att man ska kunna ta upp vissa ämnen även om det kan känsligt, annars kan man ju knappt skriva någonting på internet.

#14 känsligt ämne? Tycker man ska kunna prata om genetik i olika former utan att det ska ses på som politisk inkorrekt eller korrekt, jag menar med tanke på alla diskutioner som pågår idag om att stoppa barn med vissa genetiska problem i livmodern bara för att dom har tex downs eller andra sjukdomar är en aktuell debatt som pågår.

Jag kan ju också tillägga att det lät på ditt förra inlägg som om jag inte har varit igenom en massa bara för att jag startar en sådan tråd, men både jag och mina syskon har varit med om mer på ett år än många har på tio.

Men den tråden är inte menat som en rätt/fel grej utan bara tankar, inget ont menat och om jag förnärmat dig så ber jag så mycket om ursäkt för det.

Har faktiskt tänkt på det här ämnet många gånger. Om det hade varit avelskrav för människor så hade inte jag funnits heller. Och personligen tänker jag ibland att jag inte vill skaffa barn eftersom att jag då kommer föra vidare mina gener till barnet. Och i min släkt så finns det massvis med syndrom som Asperger och ADD osv. och det är sånt som jag inte vill föra vidare till ett barn med flit, även om en människa med t.ex. Asperger är en helt vanlig människa och kan vara världens snällaste så försvårar det ju livet till en viss grad att behöva ha t.ex. Asperger. Och Asperger är ju knappast något som någon väljer att ha, det är ju något som man kan få utan att hjälpa det.

(Menade absolut inget illa om de som har något syndrom nu, utan detta var bara ett exempel och det hoppas jag att alla förstår.)

Men de flesta vill ju faktiskt ha barn oavsett om de har bra gener eller inte. Och råttor o andra djur kan ju inte hjälpa om de blir parade, så aveln med okänd/dålig bakgrund kommer "tyvärr" att fortsätta.

#17 Har själv flera diagnoser, däribland asperger, men jag är högfunktionerande, och jag har tänkt på exakt samma sak som du. Även om jag stundtals älskar att jag har det, tycker att jag ser världen på ett bättre sätt än vad andra gör så känner jag också att jag hade klarat mig utan. Det är faktiskt ett syndrom som ska tas på allvar och det finns många som lider av det (inte jag) och spenderar sina liv att alltid må dåligt över det.

Då kan man fråga: önskar jag detta till mina barn om jag vet att det är en möjlighet?

Mitt personliga svar är: nej.

Jag kommer nog aldrig få skaffa barn/adoptivbarn dels för mina diagnoser, dels för min ekonomi (men hey, vem vet!? :D).

Det är därför jag har mina djur som är mina barn <3

Känns lite skönt att läsa i den här tråden, för även om jag vet egentligen att jag inte är ensam om att inte vilja ha barn och vara fullt nöjd med att ha djur så känns det som att man alldeles för sällan hör om andra människor med liknande tankegångar.

Man brukar mest får till svar att "du kommer att ändra dig!"

Och ja det är klart att jag kan. Jag är bara 24 år. Och även om jag aldrig i mitt liv hittills haft något som helst intresse av att skaffa barn så säger jag inte att det är fullkomligt omöjligt att jag gör det – även om jag ser det som högst osannolikt.

Som kära syster Hallonblad säger högre upp så skulle jag – vid biologiska barn – föra vidare en hel hög med skit. Såval fysiskt som psykiskt.

Vad gäller annars så skulle jag nog bli en väldigt dålig förälder. Har lite för många psykiska stolligheter för mig för att det ska bli bra. Sin älskade råtta kan man sätta in i buren ett par timmar om det skulle behövas men man kan inte direkt ignorera ett barn…
Eller a… kanske om man har en partner eller något till hands som kan ta hand om barnet när jag är "out of order", men partner har jag liksom inget intresse av heller. >.>

Jag bygger liksom min egen typ av familj, full av svansar och morrhår. *ler* För mig verkar det perfekt så, men de flesta i min omgivning håller inte med. *himlar med ögonen*

Eller hur, när folk pratar om framtid och barn i skolan och jag säger att "Nej, jag vet inte om jag kommer skaffa barn eller inte…" så får man en tyken kommentar tillbaks "Öh jo! Klart du kommer skaffa barn, alla gör ju det vad dom än säger som ungdomar" eller liknande, jomen visst va, jag känner massor som inte har barn. Tycker att det är lite jobbigt när folk säger så, typ som att dom bestämmer över mitt liv och min framtid.

Jag nöjer mig också med mina djur! ^^ Och jag är väl lite egoistisk i mina tankar, för jag vill inte riskera att få ett barn som är allergisk mot något djur som jag verkligen älskar! Om jag får ett barn som är allergisk mot råttor så skulle jag bli himla ledsen, men jag skulle självklart inte adoptera bort ett barn bara för det! Och när jag sa det i en diskussion om barn i skolan så fick jag till svar "Men lägg av, sluta fjanta dig" så bäst att hålla munnen stängd och hålla inne allt för sig själv, skönt att man åtminstone kan läsa om andra som tänker som än själv iallafall :)

Ber om ursäkt om jag varit lite dum, just när jag läste ts inlägg så var jag redan lättstött för tillfället. Jag förstår såklart att man måste kunna prata om känsliga ämnen. 

Och jag menade inte att låta som att ts inte har varit med om något i sitt liv etc.

Ber iaf om ursäkt för att jag varit en grinig kärring ^^