Det bästa är att du skaffar en kompis. Men om du vill sluta med råttor så förstår jag om du inte vill göra det.

Är råttan ung kan det vara bättre att omplacera den istället för att den ska vara utan råttkompis en stor del av livet. Hur gammal är den som är frisk?

Är det en äldre råtta så kan man acceptera att den lever som ensamråtta den sista delen av livet. Det är inte så lätt för en gammal råtta att byta miljö heller. Men är den bara runt 1 år-1½ år så känns det som för lång tid att vara ensamråtta. Du kan aldrig kompensera en annan råttas sällskap hur mycket du än umgås med råttan då det inte är samma sak.

Om det nu är en äldre råtta så kan det vara ok att ha den ensam. Det är ok att den är ensam när du är i skolan, råttor sover ändå mest på dagen. Men du behöver ägna åtminstone någon timme åt den per dag, efter skolan då. Inte så att du måste sitta med den i knäet men att den får vara utanför buren och ha möjlighet att komma till dig när den vill.

Det här är bara min personliga åsikt.

Håller med ovanstående

Den råttan är 2 år och några dagar. Tror du att den klarar sig då?

Råttor blir oftast mellan 2-2½ år. Gamla råttor sover oftast ganska mycket.

Du får avvakta och se om råttan trivs med att vara själv eller inte när den andra har gått bort, men det brukar oftast gå bra när de är äldre och du pysslar om den några timmar om dagen när du är hemma.

Det beror så väldigt mycket på råttan. Min Coco fick vara ensam de sista tre månaderna av sitt liv, från 2½ till 2 år och 9 månader. Hon var vi det laget redan så pass gammal och trött att hon aldrig skulle ha orkat med varken omplacering eller ny burkamrat. Hon ville bara krya ihop i ett hörn och vara stilla. Man får nog titta väldigt mycket från råtta till råtta tror jag. Hur gamla är de till sättet, etc. Det är ingen enkel fråga. :S Lycka till!

Vi har en tant vars burkompis dog i höstas. Nu är hon minst 2½ år (vi vet inte hur gammal hon var exakt när vi fick dem).

Vi köpte två till råttor, och fick sedemenra en kull på en av dem, men det gick inte bra med de tre, man märkte verkligen att tanten var olycklig. Hon får träffa en eller två av de lugnaste småflickorna som vi har lite då och då, det tycker hon är jätteroligt - men hon orkar inte så länge.

Vi brukar hjälpa till och "putsa" henne, kliar mest och så får hon duscha ganska ofta så att hon är ren över hela kroppen :) Hon snattrar som en tok och börjar putsa tillbaka på oss.

Hon bor i en liten bur som står i soffan, när vi är i vardagsrummet öppnar vi luckan så kan hon få springa om hon vill. Hon har en liten bur för hon har max 35% funktion i bakbenen, så hon börjar bara klättra hela tiden annars.

Överlag verkar hon glad och pigg forfarande, även fast hon inte orkar röja i så långa stunder.

Ge mycket gos och kärlek så går det nog bra.