Har haft två tjuvparningar själv, en 2004 och en 2006. Båda pga mitt slarv, varav sista med en hel del stress inblandat.

Vid första tjuvparningen skulle jag rengöra matskålar, den sorten som sitter fast i gallret så det blir ett stort hål utan. Pojkarna i den buren brukade alltid, ALLTID, sitta snällt och vänta på att skålarna kommer tillbaka nyfyllda med Torrfoder så de kan plocka ur gobitarna innan nån annan hinner före ;) Den här gången var inte Sivert där, men det tänkte jag inte mer på dumt nog. Gick ner och kollade på tv och kom tillbaka några timmar senare och där satt Sivert i honburen. Honburen bestod på den tiden av ett akvarie med en gallerbur ovanpå, men gallerburen täckte inte hela karet utan jag hade lagt böcker där det inte täckte, något som fungerade finfint tills då. Böckerna låg på golvet, måste ha välts ner av Sivert som där kunnat ta sig in i buren. 3 veckor senare fick lilla Lolita 8 ungar.

Kullen 2008 kom till av att vi fått in kackerlackor från grannen så lägenheten skulle saneras och under tiden skulle djuren vara hos pappa. Jag var stressad för att hinna fixa transportburar åt alla och om jag inte minns helt åt hellskotta fanns inte så många transportburar på den tiden, så jag tog en delbar fågelbur och satte både hanar och honor i den. Satt fast mellangallret ordentligt med ståltråd men det blev tydligen en glipa längst ner stor nog för en liten liiiiten bebis att komma under. Vid tillfället hade jag förstås två bebisar i rätt storlek för att komma under… FAIL! Såg ena ungen senare samma dag just när hon kröp under och andra ungen satt redan där på pojksidan. Fort ut med de men den ena hade redan vaxpropp, den andra var som tur var antingen oparad eller så tog det sig bara inte. 3 veckor senare satt jag där med 11 ungar.

Jag kanske inte behöver nämna att jag aldrig delar av burar, har böcker som lock eller lämnar öppet vid foderluckor sådär igen?

Det här är en bra fråga för jag har aldrig lyckats få en själv ovh undrar också :)

Oj, jag har många exempel…

När jag var liten. riktigt liten, så hade vi kaniner. Först bara honor, sen även hanar. Jag minns att dom fick ett par tjuvparningskullar. Dom rymde ofta och hälsade på grannens pojkar bland annat. Ungarna var ju lätta att sälja så våra föräldrar (som aldrig har varit några större förebilder när det kommer till djurskötsel) ansåg väl inte att det var värt att fixa burarna och förhindra rymmningar. Någon gång var det även några grannungar som släpte ut kaninerna och en gång hade någon t.o.m. stulit ungarna (för att senare sälja dom till djuraffären) och lämnat burdörren öppen. En annan gång hade ena honan av misstag hamnat inne hos en av hanarna när hon hade rymt och grannen hade fångat henne och stoppat in henne i den bur han trodde hon hörde hemma.

Min kompis hade liknade problem med sina råttor. Han hade köpt 2 honor och 1 hane från djuraffären. Hanen hade han i en mindre bur inuti honornas bur så han inte skulle känna sig ensam. Dom hade ju sagt att det gick alldeles utmärkt att ha det så på djuraffären. Självklart rymde han ut till honorna det första han gjorde och det blev ungar. Djuraffären ville inte ta emot ungarna och inte gick dom att sälja. Hans mamma tyckte inte att det var värt att köpa fler burar till dom eftersom dom ju "ändå bara skulle rymma in till varandra igen". Har för mig att det var en 3- 4 kullar innan föräldrarna fick nog och skänkte dom till en annan djuraffär.

Senare när jag gick på gymnasiet fick jag en hel drös med tjuvparningar både hemma hos mig och djurparken där jag hade praktik. Alla utom en berodde på okunskap. Skamligt egentligen med tanke på att jag faktiskt gick djurvård…

På djurparken hade dom råttor, en bur med hannar och en med honor. Och så en bur med en stor svart hane som av någon anledning satt ensam. En dag bad dom mig städa burarna inne i smådjursrummet, där honorna och den ensamma hannen satt. Jag hade på något konstigt vänster fått för mig att det var en hona och tyckte att jag gott kunde sätta "henne" med dom andra honorna medans jag städade "hennes" bur. Några veckor senare låg det helt plötsligt 2 (faktiskt bara 2) ungar i honornas bur.

Samma hane fick jag senare med mig hem, minns inte varför. Brukade låta honom gå lös i hallen medans jag var i skolan och en dag när jag kom hem hade han ju självklart tagit sig in hos honorna. Han fick flytta tillbaka tilldjurparken omedelbart och som tur var blev det bara en kull på 3 ungar. Han måste haft väldigt dålig simmare den pojken… När jag tänker efter var det nog i samma veva som min äldsta hona bara dog pang bom utan anledning. Måste ju nästan ha varit att hon var dräktig och fick problem…

Senare skaffade jag även möss för att använda i mitt projektarbete, det var ingen lyckad historia. Redan första dagen rymde en av hannarna in till honorna och efter det fortsatte det bara. Var det inte det att någon av dom jäklarna lyckades rymma, trots allt jag gjorde för att hålla dom instängda, så hade jag lyckats ta fel på kön på någon av ungarna och det vart fler kullar. Jag började med 8 möss, 4 honor och 4 hannar, och efter ett år hade jag nog runt 100! Vid det laget fick jag absolut nog och skänkte bort hela bunten till djuraffären.

Nu när jag har blivit äldre har jag, tur nog, haft vett att läsa på om djuren jag skaffar. Tyvärr har det inte hindrat att både 1 och 2 tjuvparningar har lyckats smita sig in bland mina burdjur.

För ungefär ett år sen skaffade jag mig en sibirisk dvärghamster (eller hybrid, som hamstermänniskor skulle säga). Jag gick hem och läste på och insåg att hon nog behövde en kompis, så det fick bli en till liten en. Men sen vågade jag aldrig riktigt sätta ihop dom efter alla skräckhistorier jag läst om just ihopsättningar. Efter många om och men fick dom iaf flytta ihop tillslut. Problemet med just dvärghamstrar är att det inte är lik lätt att se skillnad på könen som på t.ex. råttor och möss. Och trots att jag kollade för säkerhets skull hade jag med mitt otränade öga tagit fel, så det blev ungar. Jag behöll 2 honor som sällskap åt mamman och pappan fick bo själv eftersom han verkade trivas bäst med det. Resten fick flytta till bra hem som jag valde noga.

För bara någon vecka sen hade jag nästan en tjuvparning på mina råttor. Bacardi, råttan som syster köpte på djuraffär, sitter numera själv. Den kvällen hade jag släppt honom lös på rummet och lagt mig att läsa en bok som jag fastnade helt i. 3 timmar senare hade han sprungit sig trött och lagt sig att sova mellan en av sjukburarna och pojkarnas bur som stod brevid varandra. Jag hade helt glömt bort att han var lös, men började irritera mig på att den nya råttan inne hos honorna envisades med att krypa in i röret hela tiden, eftersom det gjorde dom andra så upprörda, och bestämde mig för att ta bort det. I normala fall brukar honorna snällt sitta i lucköppningen och vänta på att bli utlyfta när man öppnar buren, men inte denna gången. Dom 4 yngsta for iväg åt alla håll och jag hade inte en chans att se vart alla tog vägen. Size, som var i höglöp, lyckades ju självklart hitta Bacardi där han låg och sov, och det var bara rena turen att jag reagerade snabbare än honom. Som tur var blev det inget den gången och hädanefter kommer jag se till att ha alla pojkar grundligt inlåsta innan jag öppnar honornas bur.

Jag har haft tjuvparningskullar. Men endast en på min vakt.

För flera år sedan hade jag någon när syrran var råttvakt. Hade dom i en bur som bokstavligt rammlade isär på ena sidan. Kom hem till kaos då hon var för rädd för att sätta in dom i bur igen.

Och förre året hade jag stjuvparning. Hade hand om en annan uppfödares djur, varav nån hona där tuggade söder en bur. Var själv på gotlandoch djurvakten hade nog inte sett hålet de höll på att tugga på ena hörnet. Siste dygnet åkte hon på lasarettet för sin narkolepsi.
Killen tittade till och otur nog hade hon glömt sagt till om en extra hasp som behövde sättas på ena hanburen. Väldigt lätt öppnad utan. Så olyckan blev ett faktum. Dock bör ingen av de hanarna vara pappan. Och väldigt många frågetecken på den kullen ännu. Så jag vet inte helt hur det gick till. Vet att jag kom hem till ett bäcksvart lägenhet för proppen gått när någon varit på en sladd. ca 10 av kompisens honor var och levde loppan.

Var även en längre tid på gotland nån mån senare när mamma fyllde 60 och stannade över julen. Då var det en mer pålitlig djurvakt. Men ändå sket det sig med att bli två tjuvparningar. Personen ändrade om lite på burordningen. Delade av en ferret tower med en matskål. Dock lyssnade inte på min varning om att ta två keramikskålar eller något tung som fan. Så två honor hade kommit upp i hanarnas bur. Vilket denne ringde och berättade för mig.

Varför jag varnade så mycket om den skålen till ferret tower delningen. Var att jag själv lånat en skål av en kompis. Som denne haft till att dela av sin bur med sina honor. Men för min del fungerade det inte då en hane var stark nog att flytta den skålen. Resulterade blev min första tjuvparning när jag hade ansvaret. Och hoppas att det kommer stanna där.

-tass- intressant att läsa

-tass

Jag va med om en tjuvparning för över 2 år sen, men jag fick iallafall underbara ungar.

Skulle stänga in mina flickor men en tjej va tjurig och vägrade komma fram så jag gick ner och lät henne springa runt en stund till. När jag kom tillbaka en stund senare såg jag att de fattades en kille. En grabb på bara några månader hade lyckats smita ut genom gallret eller nånting och jag sökte honom i flera timmar. Hittade honan snabbt men hanen hittade jag inte. Tillslut hittade jag honom bakom en hylla. Förstod inte hur han kunde ta sig ut men de blev att ha bättre koll tills han växt till sig. De som var mest tur var att honan va släckt med dom 6 andra hanarna i buren och inte med den här lilla killen.

Fick iallafall 11 ungar och alla hittade hem hos folk jag redan kände så jag hade väldigt bra koll på dom alla. Har fortfarande koll på hur de går för dom som fortfarande lever ;D

Annars har de aldrig hänt något (:

Här har det hänt en tjuvparning fast med hamstrarna, och honan var ute i hagen och jag klantade helt enkelt till det med hanens bur så att han rymde och tog sig in i hagen. Riktigt dåligt gjort, och borde inte ens ha hänt. Jag vet inte ens hur jag lyckades klanta till det så mycket med buren när jag varit så noga att se till att den är säker.

Men annars tror jag just det är vanligt för att man gör ett misstag, eller att man har en för dålig bur. Det är nog t.ex väldigt viktigt att buren går att stänga ordentligt och helst inte ha luckor som råttor kan lära sig att öppna. (eller andra djur för den delen)
Tror man får se till att inte vara stressad när man ska pyssla med djuren, eller för trött så att man vet vad man gör. Jag har för mig att jag hört om någon som en gång bytte bur på två djur. Nu blev det ju inget problem pga det, men det är lätt att göra ett misstag.

Min kompis vet jag råkade ut för två tjuvparningar samma natt för att honorna rymde ut ur deras bur och tog sig på något sätt in till hanarna.
Så det var två burar som var i ett för dåligt skick.

Men det är väl bättre att erkänna sina misstag, och tala sanning. Väljer man att göra en parning så ska man kunna stå för det också, för kan man inte det så kanske inte parningen var så klok?

Jag och min lillasyster hade varsin dansmus (honor). Jag minns inte riktigt om jag hade min först, och hon fick sin sen. I vilket fall så bodde min i en såndär akvarieliknande grej i hårdplast.
En natt var det ett jävla liv, och min dansmus blev sedan rundare och rundare i rask takt, började bädda och ha sig. Sen fick hon en hel hög med ungar som mest påminde om husmöss. De var helt annorlunda från dansmössen jag dittills lärt känna- hoppade ur "buren" som var ungefär fyra decimeter hög HELA TIDEN, sprang som tokar och var allmänt vilda. De gav sig aldrig, det enda de kunde tänka på var att hoppa, springa, springa! ;D
Vi insåg att det måste varit en husmus som tagit sig in och parat sig med henne, i vilket fall.

Sålde eller gav bort (minns inte) allihopa till en djuraffär där de blev ett riktigt gissel. De rymde jämt. Inget de gjorde kunde hålla dem inne. Varje gång jag var där så var minst fyra på rymmen bland akvarierna, fåglarna och resten av djuren och ställde till med ofog.
Kändes så pinsamt att jag slutade gå dit, haha!

Det är nog den enda tjuvparningen jag varit med om. :)

När vi hade kaniner fick vi en hel drös med tjuvparningskullar. Vet ej hur det gick till faktiskt. Jag tror de parade sig genom burgallret eller något?

Här hände det också en tjuvparning tror det var 2008 pga slarv från min sida.
Jag hade två råttor på foder av en uppfödare. Vi hade kommit överräns om att hon skulle ta kull på den ena honan sen skulle dom överlåtas på mig.
Mina två killar som jag hade då brukade alltid få ha sin burlucka öppen då dom var så gamla och inte brukade ta sig från buren mer än att vandra lite på taket.
Jag gick för att hämta mat till dom och sen till tjejerna. Tjejernas bur bestod av en Hornbach voljär där luckan fortfarande var upp och ner. så man öppnar alltås luckan nerifrån och lyfter upp den iställer för som på vanligtvis.
Och när jag hade gett tjejerna sin mat så glömde jag att trycka fast luckan ordentligt. Jag gick och la mig och på morgonen när jag tittade till råttorna, så märkte jag att det bara var en tjej kvar i buren!
Panik! Jag började leta på golvet och överallt. Då när jag står på alla fyra på golvet ser jag en extra svans i killburen! Jag lyfter på hängmattan som dom låg under, och ja där låg dom, två tjejer och två grabbar och sov tillsammans i en hög och verkade så nöjda så..

Jag tog snabbt ut tjejerna ur buren och berättade för uppfödaren vad som hänt. Vi kunde bara hålla tummarna att det inte hade blivit nåt. Men tyvärr ville ödet inte som vi och ena tjejen var dräktig (som tur var blev inte båda det) Men om man ska tänka tur i oturen så var killarna gamla och friska med bra temperament och tjejen som blev dräktig var c:a 5 månader så det var ingen katastrof kull även om det inte var tanken att det skulle bli så.

Uppfödaren tog hem honorna och hon födde kullen hemma hos henne.
En av ungarna fick megacolon så det blev avelsförbud på mamman efter det, så Jag fick köpa en bebis från kullen och senare även mamman, jag älskade verkligen den råttan!
Men för dom andra ungarna gick det bra och dom levde normala vil.
Efter det har jag iaf varit väldigt noga med luckorna och har aldrig haft en tjuvparning igen. Har fortfarande hanar och honor här hemma. Men tänker verkligen till en extra gång idag innan jag gör något som skulle kunna äventyra att det skulle kunna hända nåt igen.

Jag har haft en tjuvparning. Vi hade egentligen bara honor men när vi tog över en råtta från Rätthjälpen så visade det sig att hon var dräktig när vi vaknade till bebispip en morgon… När bebisarna blivit "vuxna" så särade vi givetvis på dem, honorna fick gå med våra honor och hanarna satt i en egen bur.

En dag så var honorna ute och sprang. Jag minns inte riktigt varför jag lämnade dem ur uppsikt, om telefonen ringde eller jag var tvungen att kissa eller något, men när jag kom tillbaka typ 20 sekunder senare så hade en av honorna på något vänster lyckats klättra upp på sängen och vidare upp på bordet där hanarnas bur stod. När jag kom in så hade de mötts upp på var sida om gallret! Sprang givetvis fram och särade på dem direkt men det var redan för sent, honan blev dräktig och födde ett litet gäng ungar.

Riktigt dumt var det för honan var moster till hanbebisen, som bara var typ sex veckor. Alla ungar överlevde men alla blev små till växten och lite "knäppa", tänk er en kull med ungar där alla verkar ha fått någon form av syrebristskada på hjärnan under födseln. De var jättesociala och väldigt vänliga men de var helt klart underutvecklade intelligensmässigt. Tack vare sina trevliga temperament så var det inga problem att omplacera dem till diverse råttfolk och jag behöll en av bebisarna och döpte henne till Sasja, men hon fick faktiskt heta Bebis tillslut för till och med som tvååring var hon stor som en sex-veckors och fruktansvärt korkad. Väldigt gullig, dock! Bebis är råttan på bilden. Tyvärr har jag inga bilder på henne där hon sitter brevid en annan råtta så man ser inte riktigt hur liten hon är.

Kommer aldrig att ha honor och hanar i samma rum igen, det kan gå blixtsnabbt och även om de här bebisarna inte blev aggressiva eller hade grava missbildningar så är det så jävla onödigt att råka sätta ungar till världen som inte är genomtänkta :(

Jag har även råkat ut för en tjuvparning för en vecka sen med Feline. Fast då var det mina småsyskon som hade tagit ut både Koda och Feline så de kunde leka med varandra på golvet, trots att jag har sagt tuuusen gånger att honorna och hanarna får INTEE leka med varandra. Jag vet ej om hon är dräktig, men ja är ganska säker på att hon löpte då så vi får väl se.

I januari fick jag min andra tjuvparning då en av mina honor bet sig igenom den tunna biten av bottnen ner till killarna i royal buren på julafton. Pappan var 2 månader för ung och mamman var för liten i storleken men annars blev det en riktigt fin kull i temperamentet på ungarna.

Men detta vart min sista tjuvparning och kull då jag bara har hanar kvar hemma nu! ^^

Jag har haft en tjuvparning, men det var för mycket länge sedan när jag var runt 9-10 år och hade gerbiler. Från djuraffär, såklart, jag visste inte ens att det fanns uppfödare på den tiden, och mina föräldrar brydde sig inte så mycket. Djuraffären gav mig två "honor". Det visade sig rätt snart att det var en hona och en hane istället. Jag gav bort honan och alla ungarna utom en till djuraffären igen (jag fick bara ha två för mamma så jag kunde inte behålla både honan och hanen), de accepterade mycket motvilligt - det var ju trots allt deras fel, och behöll hanen och hans son.

Jag har inte haft en tjuvparning, men hade kunnat en gång så kan berätta hur det gick till.

Jag hade en hemmagjord bur som stod i köket, tydligen var en av de galler jag använt på ett ställe tillräckligt stort för att en av mina mindre honor skulle kunna slinka igenom. Eftersom buren alltid stod öppen var det tyvärr inget jag märkt. Vid det tillfället hade jag också några hanar i jourhem. De bodde i ett annat rum i en bur som bestod av flera burar bland annat en kaninbur med så stort galleravstånd att en hona lätt kunnat ta sig in även om hanarna inte kunde ta sig ut.

I mitt fall berodde det utöver burarna också delvis på stress och slarv från min sida. Jag skulle bort över dagen så stängde in både honor och hanar. Normalt brukade jag också stänga dörren mellan köket och rummet där hanarna bodde men av någon anledning blev det inte gjort denna gång. När jag kom tillbaka var honan ute i hanarnas rum och sprang omkring. Huruvida hon överhuvudtaget varit inne i hanarnas bur vet jag inte men visste att möjligheten att ta sig in funnits så var sjukt nervös i 3 veckor innan det visade sig att hon inte var dräktig.

Efter den incidenten har jag lyckligtvis varit förskonad från liknande händelser. Tror inte mitt hjärta skulle klara att ha både honor och hanar just på grund av rädslan att något skulle hända. Men har som sagt haft hanar från och till i jourhem.