Det bästa man kan göra är ju att planera så gott man kan. Hade man haft spåkula hade inga tråkigheter hänt.

Tråkigt ändå :/

Det finns ju alltid en risk när man parar sitt djur, oavsett djurslag. Jag tror att många "enkulls-uppfödare" inte tänker på risken man utstätter sin hona för varje gång man parar henne. Tar man då kullen för att honan är så himla "speciell" så kanske det kan vara bra att vara medveten om att det kan gå snett och man förlorar både hona och ungar..

Stackars din vän. Måste varit riktigt obehagligt :(

#2 Har man en favorithona med sjukt bra egenskaper passad i avel på alla sätt och vis måste man ju chansa för att gagna råttstammen i Sverige :)

Kanske många som är emot mig i mina tankar, men jag brukar tänka på hur djur är i naturen. Råttor i naturen väljer ju partners på ett helt annat sätt. Under "fångenskap" kan man ju välja vilka partnerskap som skall vara än i vilt tillstånd. Borde ju vara samma risk med att föda barn både för vild och tam råtta, den enda skillnaden med en tam råtta är kanske att vi har ett mer känslosamt och egoistiskt band till djuret.

Men självklart är det inte roligt att förlora sin vän och dess barn :(

Nej det är verkligen en dyster söndag. Tråkigt att hända någon som har kunskap och viljan att utvecklas till en bra mindre uppfödare.

Är så mycket söta bebis trådar hela tiden och planer hit och dit.
Tänkte det var värt att skriva upp detta på hur baksidan kan se ut och hur lätt det är.

#3 Jag ser stor skillnad på att avla på en fantastisk individ för att den även har en bra stam och tillför något till stammen och att avla enbart för att honan är fantastisk i ägarens ögon. För vem tycker inte att ens egna djur är dom bästa och finaste i världen?? ;)

#4 Ja det är väldigt lätt att bli gullad iväg av alla bilder. Ett hårt uppvaknande.

#3 Ja visst! :D Jag har lyxen att jag inte är så känslomässigt bortblåst av mina råttor även fast jag älskar dom otroligt mycket :)

Sedan kan man ju fråga sig till vad gick fel och hur kunde det gå så fort.

Honan är import från Vagabonds i finland. Känner till flera i hennes stamtavla då hon delar mycket av stamtavlan till vad många har i sina linjer här i sv. Syskon till henne har gått i avel utan några bekymmer. Hanen är från mig och pappa till en kull på nu 2 månaders ålder från en annan parning.

Slumpen? Otur? Som sagt, har man gjort allt har man ju ryggen fri. Ibland suger naturen.

#7 Man obducerar inte råttor?

#9 jo det kan man göra. Flesta som obducerar är för att kolla genetiska problem, sjukdomar osv som har stor vikt till linjer man håller på med.
Men käns lite meningslöst att obducera en råtta som dött i födslokomplikationer vars linjer man inte håller på med, om nu inte uppfödare ber denne att göra det för att fast ställa exakt orsak.

Jag tänkte mer på om man ville ta reda på vad som gick fel och hur det kunde gå så fort.

#7 Var honan och hanen blue, russian blue eller russian silver, eller finns det nära i släkten på båda föräldrarnas sidor?

Usch, det är så hemsk när något sånt händer…

Feline är tjuvparad, magen börjar synas lite… i alla fall, blev jätte rädd och orolig när jag läste detta. :(

#12 Nej nästan rena linjer av cinnamon och agouti. Så det är inget av det som sägs vara anknytet till blue.

#14 Ok. Hon kanske fick havandeskapsförgiftning? Kanske lossnade en moderkaka för tidigt då hon blödde mycket.

Ledsamt är det oavsett orsak :(