*putt*

Du behöver inte putta, om någon kan så svarar dem när de läst inlägget ;)

Hur menar du med skriker? När skriker hon mer exakt? 
Hur gjorde du för att introducera dem till varandra?

Oftast är det lättast med en liten unge, 6-7 veckor gammal. Då får den äldre honan vara störst, bäst och vackrast och slipper tjaffsa om rang med den lilla. Den lilla ska ju automatiskt vara lägst i rang liksom.

Haha, nej. Jag var lite snabb med puttningen men känner mig som en riktig orolig hönsmamma nu. Så ber om ursäkt:)

Hon skriker som av rädsla. Ibland är det korta skrik och ibland skrik som varar åtminstone någon sekund. Hon skrek både då andra kom nära i buren och när hon var själv, vad som såg ut att vara, helt oprovocerat. Hon var hela tiden stissig och såg jättestressad ut.
Hon skrek även när jag och sambon tog upp henne och hade henne ute. Vi trodde då först att hon var skadad, då hon skrek till när hon var någonstans där hon inte kom längre eller så hoppade hon bara till (även om vi var helt stilla). Nu när de nya och de gamla varit ifrån varandra så har hon lugnat ner sig till i stort sätt sitt "gamla jag".

Båda de gamla har hittat tillbaka till varandra och har legat och myst och sovit tillsammans hela dagen.

Introt skedde genom att deras burar fick stå bredvid varandra först i typ ett dygn. La även in tyg från varderas bur till de andras. Dagen efter så fick de träffas på vår stora säng. De var en del gnabb med de la kröp närmare varandra vid en stor filt och somnade nästan. Dagen efter så gjorde vi om proceduren och då var det lite maktspel men inget stort alls och de la sig alla att vila tillsammans i en stor hög. Efter det provade vi att ta in dem alla i den stora (tvättade och totalt ommöblerade buren). De utforskade den och la sig sen alla tillsammans. Jag sov bredvid buren under de två nästkommande nätterna och det blev en hel del gnabbande och hierarkispel. Dagen efter de flyttat in tillsammans började min som skriker och en av de nya att bråka mer allvarligt (min burrade upp sig och började skrika). Innan dess skrek hon inte alls men efter det så skrek hon regelbundet. Hon blev mer och mer nervös vilket gjorde att, efter tips härifrån, så särade jag på dem och nu bor de nya i sin gamla bur. Min tjej har lugnat ner sig väldigt bara på ett dygn och verkar må bättre.

Jag vill helst inte ha en så pass liten unge. Tror ni att det är det enda som kan funka? Eller kan jag söka efter någon äldre som är mer undergiven som individ?

Lugnt det :)

En del råttor accepterar inte jämngamla råttor, en unge brukar gå bättre. Eller en äldre råtta som är extremt flocksmart kan oxå funka, men dessa är ju inte alltid lätta att hitta.
Kan vara att din råtta har kommunikationsfel och inte kan uttrycka sig rätt, eller så har den blinda fel. 
Två dominanta råttor kommer göra upp om saken och kan faktiskt ha ijhäl varandra om de inte kommer överens.

Det du bör göra i detta fall är att ta ett antal steg bakåt. Börja om från början med luktprover och låt dem träffas utanför buren fler gånger. När det inte pips alls över huvud taget sätter du ihop dem en stund i en helt nystädad steril bur utan doft.
Lite pip och skrik kan man få räkna med, men de ska inte se ut som sura igelkottar och attackera varandra.

Din råtta är stressad över hela situationen, det har gått för fort för henne helt enkelt. Många råttor behöver ha massor med introduktionsminuter bakom sig för att fungera tillsammans i bur, och ändå kan det vara lite buffel och pip de första dagarna.
Honor kan för övrigt vara riktiga bitchar och sura länge mot nya, hanar är mycket enklare.

Har bestämt mig för att lämna tillbaka de två nya. Den halvblinde biter mig allt för ofta (eller så fort jag har handen i buren helt enkelt oavsett om jag är vid henne eller ej) och jag känner att jag inte klarar av det. Sambon biter hon inte men hugger efter och naffsar. Så hon får åka tillbaka då jag inte känner att jag klarar av att ta hand om henne och ge henne allt det hon faktiskt har rätt till.

Eftersom mina tjejer är 1 år gamla, hur mycket yngre behöver de nya vara? Kan de va ett halvår? eller måste det handla om vecko-gamla?

Vill gärna att de ska få vara en större flock så är mycket villig att testa igen på ett mycket långsammare sätt med andra råttor.

Förstår, själv har jag nolltolerans på bitiga råttor och hade inte accepterat det beteendet.

Beror ju helt på råttorna om det funkar med en äldre, en del accepterar äldre råttor, men inte alla. En 6 månaders är "vuxen" i andra råttors ögon, så det är precis samma sak. 
En unge max 2-3 månader bör du leta efter om du inte har en flocksmart äldre hona att tillgå.

Men då tittar jag efter 2-3 månaders!

Tack för all hjälp!