OBS! Filmen är i fyra delar på youtube. Jag länkade bara till den första.

Har kikat på den förut, blir lika deprimerad varenda gång.
Så långt ifrån råttvärlden är det ändå inte med tanke på tex manx, pälslösa varianter och diverse andra genproblem.

men GUUUUUUUUUD vilka sjukt irriterande människor det finns. Stackars hundar.

Men gud så många som vill ha nakna råttor och råttor utan svans…

Same shit

Jag såg hela dokumentären eller vad man ska kalla det idag. Riktigt hemskt. Jag fattar inte hur människor kan göra så mot stackars djur. Oavsett djurart…

Människor är bra på att tro att de gör det bästa för djuren trots att alla bevis pekar på det motsatta. Tron att man kan göra en ras/art bättre genom att snäva in avelsmaterialet mer och mer har bevisats leda till motsatsen om och om igen men fortfarande gör folk det. Hela tiden. Jag blir så otroligt ledsen…

Ännu mer information om problemet med att överanvända vissa individer:

http://www.canine-genetics.com/Popular_sires.htm

såg på hela dokumentären i går, sas dock att i sverige är det lite bättre då inte syskon parningar osv är tillåtet. så man har ingen insyn alls på hur det ser ut i det svenska kennel systemet :/

känns lite otäckt då man försöker se efter nån speciel ras att skaffa i framtiden, skulle inte klara av så pass sjuk hund som några kan bli. Undrar om det är samma problem med urhundar?

Var ju intressedar av cavalier men tror jag lägger den rasen på hyllan :c

#8 Nej det är ju hopplöst! Jag vill också skaffa hund någon gång men hur ska det gå? Helst skulle jag vilja ha en blandras i många steg, men samtidigt ha seriösa uppfödare. Den kombon är ännu svår vilket är jobbigt. Man borde kanske BLI en seriös blandrasuppfödare! Hm…

tror jag låter bli att se för jag kommer bara bli irriterad.

Det är tack och lov lite bättre i sverige. Det är en aning hårdare regler. 

Men i princip alla dokumentärer jag sett så skyller dom flesta uppfödare ifrån sig.

#10 Ja LITE är ordet. Av bearded collies som föddes de senaste åren så har EN hanne varit far till ca 50% av dem. Det är bara ETT exempel.

#11 Det är ganska galet. Blir ju en aning begränsat att avla vidare när en är pappa till 50 %. Snacka om att förstöra för sig själv och rasen.

Hej!

Jag undrar bara en grej. När man avlar hundar kan man ju ibland pyssla med linjeavel, alltså att "pappa" hunden betäcker en av sina tikvalpar och man gör detta för att förstärka vissa egenskaper hos djuren… tror man gör det hos kaniner med.

Kan man göra så med råttor med?

Nu ska jag också tillägga att det inte är någonting JAG tänkt göra men jag undrar om det förekommer? Av ren nyfikenhet.

Jag är inte alls kunnig i denna frågan så någon får gärna rätta mig om jag har fel osv. Men vill lära mig mer så bara svara på!

#13 Linjeavel är inte att pappan betecker sina direkta avkommor, det är mer komplicerat än så. Men linjeavel är ju att man "håller det inom familjen" på ett sätt eller annat. Man överanvänder vissa individer och det blir stora procent inavel till slut. Hur som helst, ang. råttavel: man kan såklart göra det och tyvärr GÖR man det också ibland. Inte alls bra. VERKLIGEN inte alls bra. Det är väldigt irrelevant om man parar en hanne med sin dotter eller om man får samma inavelsprocent genom att göra småkusinsparningar el. dyl. i många led. Ju större inavelsprocent desto värre. Generna bryr sig inte om det är incest eller inte. :)

#13 För övrigt är just pappa-dotter avel förbjuden i Sverige (och numera i UK också). Däremot är inte kusinavel förbjuden vad jag vet. Eller farfar + dotterdotter t.ex.

jag har sett en sån dokumentär för ett par år sen, de e så jävla sjuk. de att särskilt innom den egelska kenel klubben inte ser inavel mellen människor å hunder som ens på långa vägar samma sak. å insest e ju olagligt mella människor… men helt ok mellan djur.

att människan kommit så "långt" bara för att leka gud å kunna facka upp hela arter e bara för sjukt å bedrövligt.

#13 vet att endel kör me paralel linje uppfödning men då tar å väljer å avla på 2 individer ur en kull å sen parar dom me utomstående med samma teckning å temperament i ett par generationer för att sen åter korsa dom. men dom e rätt noga me att de inte blir nån form av inavel i de utomstående råttorna så att linjerna hålls friska. är inte så kunnig men de e de ja vet so ja läst hos några uppfödare.

dom som kan detta bättre får gärna förklara de här bättre. sen tycker ja de e bra att råttuppfödare inte vill ha inavel i sina linjer

#16 Fast korsar man för ofta så BLIR det ju inavel. Det är ju där problemet sitter. Jag har hittat många råttstamtavlor som angett 30% inavel… Som jämförelse kan man då säga att fader-dotter parning ger en inavelskoefficient på 25%.

Det är svårt att jämföra råttor och hundar i inavelssammanhang. Råttor klarar över 100 generationer bror syster parningar utan problem, det är ju dom som används i labb och är så eftertraktade för dom är rena från genetiska sjukdomar.

Hundar är närmare människan. Man kan säga att ju större djur desto större skador.

Skaffar jag en hund någon gång i mitt liv så blir det en gatukorsning.

Oh okej :) Ja som sagt är jag inte insatt i ämet och vart mest nyfiken :) mycket spännande dock och jag hade ingen aning om att fader-dotter avel vart förbjudet…. xD

Tack för svaren i alla fall, har tänkt på det ett tag nämligen^^

#18 Råttor klarar av fler generation utan att få inavelsdepression, ja. Men det har ju INGET med att göra med sannolikheten att få dubbla anlag av recessiva gener. Det är inte råttor på NÅGOT sätt immuna mot. Och råttor klarar inte alls inavel i 100 generationer "utan problem". De råttor som inavlas så hårt är ju synnerligen sjuka - men det är ju precis det man VILL åstadkomma eftersom man är ute efter att få så lika råttor som möjligt och med en specifik sjukdom. Det är ju vettigt ur forskningssynpunkt. Det är INTE vettigt ur sällskapsavelssynpunkt.