Vi har en burk som vi haft i hur många år som helst, som vi bäddade ner henne i. På burken är det en bild på ett tropiskt paradis, vilket vi tyckte passade bra.
Vi lade hennes favorittyg, fleece, underst så det blev mjukt och skönt och lade henne bekvämt på det.
Sedan lade vi fleece över igen, som en filt och en vacker servett med rosor på över. Vi stoppade dit två pastafjärilar, för de älskade hon, och en liten blomma.

Jag bar med mig burken hela kvällen tills mormor och morfar kom och så sa vi adjö allihopa, min familj, mina morföräldrar, min pojkvän och jag.
Jag pussade henne hejdå på kinden och stängde burken, lade den i frysen och nu väntar jag på att det ska bli varmare så att jag kan begrava henne någonstans fint.

Så fridfull och vacker hon såg ut. Inget mera ont. :'(

vila i frid Elly och vänta på andra sidan regnbågsbron tills sarakaka kommer och att ni får återförenas igen

Beklagar sorgen :(

Hon hade en sån speciell personlighet. Hon var lite reserverad men ändå kärleksfull på något vis.
Hon var så försiktig i sitt sätt att vara, aldrig framfusig eller hårdhänt.
Vi brukade alltid kalla henne för "den visa modern" i flocken eftersom hon alltid putsade och tog hand om de små råttorna och ryckte in om någon bråkade.
Hon var så fridfull och snäll, snällare råtta finns inte.

När de tre små råttorna flyttade in accepterade hon dem direkt och tvättade de små rädda liven, hon tog sig an dem som sina egna.

Hon var så snäll, så snäll. Skulle alltid putsa på de andra och ta hand om dem.

Sen så var det så gulligt att alla de andra är black striped roans medan hon sticker ut och är beige. Därför kallade jag henne för min lilla gräddklick.

Och trots att hon såg dåligt och var så nervös, hade hon sina stunder av busighet och nyfikenhet!

Bilden är på Elly när hon lekte i köket och ville se vad som fanns i hinken.

En liten och nyinflyttad Elly.

Elly smaskade på ett russin.
Hon gillade även ost, makaroner, pumpakärnor, blåbär i alla dess former (blåbärsgröt, blåbärssoppa, färska blåbär o.s.v.) och mina strumpor… *blink blink*

Så trots att du haft så ont och stått ut med så mycket, har du haft bra stunder.
Mamma sa, när hon gått bort, att hon inte hade kunnat haft det bättre någon annan stans än hos mig för att jag älskade henne så mycket och tog hand om henne så bra.
Jag hoppas att du hade ett bra liv, mitt hjärta.
Och jag är så glad att jag fått ha dig, en så perfekt och snäll liten råtta.

Du var så liten men hade ett så stort hjärta.
Jag saknar dig så mycket och jag kommer alltid att älska dig, min gräddklick.

Vila i frid nu, Elly. Jag hoppas att du har det bra nu, inget mera ont. Jag älskar dig så. <3333

#2 och #3

Tack så mycket, det värmer verkligen när allt känns så grått och sorgset som nu. Tack! <3

Beklagar. :(

#10 Tack så mycket. :(<3

Elly hade säkert ett underbart liv hos dig. Man märker tydligt din kärlek till lilla Elly. Du skriver så fint om henne  så  jag får en tår i ögat. Det är hemskt att mista dom små liven. Tänk på alla fina stunder ni hade ihop så kanske sorgen känns lite "lättare" o bära.  

#12 Tack så mycket, blev glad av ditt inlägg! Det är skönt att få prata lite grand med andra råttägare som förstår hur det känns. :( De betyder ju så mycket även fast de är små och har korta liv. Ja, jag ska försöka göra det. Tack. <3

Vila i frid Elly, jag vet att du trivs där uppe i himlen med alla andra små sötnosar.

Sarakaka, jag blev alldelses tårögd när jag läste vad du hade skrivit… det var så vackert och så kärleksfullt!

<3

#14 Ja, jag hoppas att hon har massor av råttkompisar och att de har hav med tamponger att tugga sönder!

Tack <3

Beklagar sorgen! :(

mitt hjärta kvider.. och tårarna rinner.. fy sjutton.. <3 Vila i frid, och jag beklagar sorgen

#16 Tack! :'(

#17 Tack, vad snälla ni är. :'( Känns väldigt tomt här… Det är någon som fattas… :( Ibland glömmer jag att hon är borta, så jag går fram till buren och sen kommer jag på att det är någon som saknas… När jag räknar råttorna så att alla är med, påminns jag om att det bara är fyra nu. Men jag får inte gräva ner mig i detta, måste kämpa och vara pigg och glad och ta hand om de andra råttorna. De behöver mig nu, speciellt Ester, hennes bästa kompis är borta. :(

Jag som person, är nog lite grand som Elly. Jag är ganska blyg och reserverad. Jag har bekanta i skolan och sådär, och min pojkvän, men annars har jag inga kompisar, kan man väl säga. Jag bara varit med mina råttor. Jag har alltid kallat Ester och Elly för mina bästa vänner, så det gör så ont nu och känns så tomt. Hon är så saknad, så saknad…

Jag gör mitt bästa för att se till att de andra har det bra, att de får leka och umgås och komma närmare varandra, tidigare har ju Ester och Elly allra helst varit med varandra, de två.

Många andra tycker väl att jag är löjlig som saknar henne så mycket, som om hon var en människa. Men det spelar ingen roll om hon kan prata eller inte, om hon har två eller fyra ben, hon var min bästa vän, och hon var alltid snäll.
Hon svek aldrig, sa elaka saker, eller var tjurig.
Hon kom alltid och hälsade på mig när jag kom fram till buren, hon satt i mitt knä när jag var ledsen, hon vilade på min axel och lät mig dela med mig av all kärlek jag har att ge.

Hur kan en så liten råtta ta så stor plats, och lämna ett så stort tomrum efter sig… Älskade Elly.

Hos veterinären låg Ester och sov i transportburen, förmodligen i tron att Elly fortfarande låg bredvid. När hon sedan vaknade, stack upp huvudet ur buren och såg sig omkring, låg Elly död i min famn.
Hon tittade sig omkring som om hon undrade "var är ni?". Hon somnade bredvid sin syster, och när hon vaknade var hennes syster inte längre kvar…

Jag kände mig så ond och så god samtidigt. Ond för att jag tog beslutet att hon skulle få dö, jag kände mig som en lieman som svek sin älskade. Men jag kände mig även god som lät henne få slippa lida…

Allt känns så konstigt nu… Det är nu två dagar senare, och jag tror att det kommer att ta ett tag att vänja sig och smälta allt, hur annorlunda det är nu.

Jag hoppas att ni på RiF inte har något emot att jag skriver lite i tråden ibland, för att ventilera lite.

# 19   Hej ! Där  nämde du en intressant sak. Det är ju en till som är ledsen, det är ju Ester ! Hur har hon reagerat ?  Har själv märkt när någon av mina pojkar gått bort som levt länge ihop kan visa sorg o saknad på olika sätt.

Så fint du skrivit om Elly! Tårarna började trilla då jag läste. Tråkigt du mist en kompis. :-( Önskar råttor skulle leva längre.. Hon verkar iallafall ha haft det riktigt bra hos dej.

# 20 Hon äter och är busig fortfarande, men det är något som är annorlunda… Det är svårt att förklara, men eftersom jag känner henne så bra märker jag att det är någonting. Hon beter sig som vanligt med mat, bus, nyfikenhet osv, men hon är liksom inte lika glad på något sätt. Hon brukade ju alltid vara med Elly allra helst så nu är hon ensam en del när inte de små kommer och vill vara med henne och tvätta och gosa. Hon har inte riktigt den där gnistan kvar, sådär så att om hon kunde så skulle hon le och skratta, nu mest, vandrar hon runt. När vi var påväg hem efter avlivningen så hade jag henne i jackan, men hon var helt tossig!
Hon kunde inte vara stilla, hon ville bara springa runt där inne och titta ut och hålla på. I vanliga fall är hon stillsam och älskar att vara i kläderna. Hon undrade väl var hennes syster var… :'(

Hur visade dina råttor saknad och sorg?

# 21 Tack Elinisa. <3 Ni är så fina allihopa som sörjer med mig och blir ledsna och berörda fast Elly inte var eran råtta. Empatiska är ni. <3
Ja, och nu var ett år alldeles för kort. :( Ja jag hoppas det, jag har gjort allt jag kunnat för att hon ska få det bra. Tack snälla. <3