Elise var den absolut äldsta av mina råttor. I april skulle hon ha blivit tre år gammal. Hon var en av tio småttingar födda här hemma hos mig, och hon överträffade alla mina förväntningar. Hon var alltid pigg, busig och glad, en genomgod liten själ som aldrig lät någon sätta sig på henne. Hon var också den minsta och spädaste i hela kullen, även i vuxen ålder, och jag var alltid övertygad om att hon också skulle bli den första att hamna i råtthimlen. Istället blev hon den överlägset sista i hela kullen, med en marginal på flera månader, och enbart för att hon var så gammal, skruttig och helt bakdelsförlamad.

Sent igår kväll kände jag mig tvungen att låta henne somna in, eftersom jag inte anser det vara något liv för en råtta att kräla runt på botten när jag vet att de vill klättra och busa, för lekfullheten behöll hon hela livet igenom. Så nu är min älskade, underbara gamla tant Elise i råtthimlen, och klättrar och busar förhoppningsvis för allt vad hon är värd.

f. 12/4 -09
d. 22/1 -12

Vila i Frid gumman. :)

(Tyvärr hade jag ingen fin bild på henne när hon var vuxen, så bilden gör henne på intet sätt någon rättvisa.)