Jag saknar den tiden då jag och min famlj tog hand om omplaceringsråttor, och bortsprunga råttor  :(

Jag var väl runt 9 år när den första råttan kom. Mormor hade varit o hämtat honom efter att någon hade ringt djurensvänner och sett ha n sprunge löst i karlstad. Stackars kille, alldeles rädd och ensam <3 liten var han dock inte ^^ vi fastna direkt för honom.
Han var lite rädd i början men vande sig snabbt vid och blev en riktig myskille.

Vi har nog haft över 40 råttor sammanlagt under 10års tid, fast med en del uppehåll.

Det enda problemet med vissa omplaceringsråttor är att de aldrig blir tama igen :/ men de flesta vi haft har blivit det, och man kunde typ göra vad som helst med dem, de fann sig i allt

Skulle vilja börja igen, men ska flytta hemifrån inom en snar framtid hoppas jag och killen min är inte så jäätte förtjust i råttor ^^ men de får han allt vänja sig vid ;)