Hoppas ägarna till hunden straffas på nått sätt eftersom de inte kunde kontrollera sin hund 

RIP till er lilla kisse och vilken fin sida du gjort åt henne

gråt hjärtat gråt  du måste få ur dig sorgen, så söt katt och så lik den svarta som jag har just nu 

#1 Hon var anställd av min mamma så får sparken i alla fall med omedelebar verkan. Katten var inne hos oss och hon fick inte ta hunden i närheten av huset för den är lite knäpp, har dödat en katt förut.. Så jag tycker faktiskt hunden bör avlivas. Den är inte frisk. Den slåss med alla hunder, försöker äta upp allt som är mindre och gör utfall mot människor. Nästa gång är det ett barn som blir attackerat… Jag är inte för att avliva djur hur som helst, verkligen inte. Men man kan inte ha ett djur som är såpass farligt… Dessutom är hon ung, omogen och oerfaren (ägaren) så hon är inte så lämplig till en omplacerad kamphund…

Tack:)

2# Jag grät hela natten i natt så har inte sovit… Och helt plötsligt blir man påmind under dagen och då faller tårarna…

Jag kollade på er svarta. Så vacker! Hon hade inte riktigt fiffigt luddiga björnliknande ansikte men ögonen och utstrålningen var läskigt lik! Fiffi var så luddig då hon är hälften norsk skogskatt:)

#3 Instämmer faktiskt… hunden borde avlivas, ägare som inte uppfostrar sina hundar kan leda till att dessa saker händer. Hundar är faktiskt farligare än vargar. Man kan hoppas att hon tar sitt ansvar, avlivar hunden och skaffar en kanin istället för en ny hund.

#4 Plus att den var dessutom redan "förstörd" när hon fick den, då är det ännu svårare, speciellt med en hund som har de instinkterna. Har inget emot pitbulls etc. Men de måste ha rätt ägare.

En kanin är nog lämplig…

Det sorgliga var att hon har min gamla häst. Hon fick adoptera den när jag inte skulle ha kvar den. Jag har märkt nu att hon inte har någon empati för djur i princip.

Hon hade ju hand om råttorna hemma hos min mor också. Och på två veckor har de blivit JÄTTErädda och skriker när man lyfter dem (inte av smärta, har klämt på dem så de har inte ont nu, men de kanske fick ont då…

Dessutom har hon gjort sönder min lilla bur så övre plastdelen går inte att "låsa fast" vid den undre… Och hon har gjort sönder delar av min låtsaspappas dyra stereo etc.

SANSLÖST!

Slarvigare människa får man nog leta efter.

Men trasiga saker överlever jag. Rädda råttor också.

Jag kan köpa saker, jag kan göra dem mindre rädda (de tyr sig fortfarande extremt mycket till mig) men jag kan inte väcka en död katt…

Hon borde nog inte ha en kanin ens… Mjukisdjur känns ännu mer lämpligare :P

Men jag vet hur det är att sörja en familjemedlem. Fick avliva en katt för nästan sju år sedan nu. Hon var femton år. Får tårar i ögonen av att bara tänka på händelsen…

Hoppande bönor om hon vill ha något levande!

Alla mina hoppande bönor dog när jag var liten… Dock känner jag mig faktiskt inte som en djurmisshandlare för det

Folk förstår ofta inte hur mycket en katt kan betyda. Katter är till för att jaga möss typ… Det är trist…

Min var ju 13 men det kunde man inte tro. Hon var så frisk och fin och pigg (dock ändå lugn vilket hon alltid varit)

#7 Nej, de som inte har en katt förstår inte riktigt innebörden hur mycket dom påverkar en. Vår katt var min vän, den enda som alltid var där. Men tyvärr tog åldern ut sin rätt, till skillnad från din katt som togs ifrån dig av fel orsaker.

Det är fantastiska djur…

Men fy F-N, att du inte slog ihjäl henne på fläcken? Jag har förlorat några katter i mitt liv, och vet precis hur det känns (och känner med dig). Men skulle någons hund ge sig på min katt, då ska den jäkeln vara glad om h*n hade nått helt ben kvar i kroppen när jag var färdig med henne/honom. Blir så arg och ledsen när jag läser dethär att jag faktiskt nästan börjar gråta själv (och jag gråter inte ofta). Massor med tröstkramar till dig, mysvensk. Och hoppas du finner någon tröst i det du har kvar. 

Tack för ditt stöd Lamina!

Hade jag träffade henne så hade jag nog gjort det, som tur inte gjort det dock…

Och det var ju inte en olycka på det viset. Jävligt mycket slarv. Hon gjorde saker hon inte fick för att hon var lat…

Tack för kramar och kram på dig! <3

(fast finner dock inte så mycket tröst i råttorna… De gör utfall mot varandra så fort de ser varandra och de har blivit så skygga att det gör ont i mitt hjärta. Vad kan hon ha gjord med dem för att få dem så under två veckor? Hon måste ju haft in den där hemska hunden i råttornas rum eller något. För råttorna var väldigt trygga förut. När de var utomhus höll de väl sig gärna nära mig men de var aldrig rädda…)

Dock har jag ju min fina hund <3 Bifogar en bild på den underbaringen!

Jum-jum heter han.

Han går runt och letar efter Fiffi, det är sorgligt att se:/

På bilden är det vovven som har upptäckt min ena råtta Hitte i gräset. Som ni ser blir råttan lite spänd, men inte särskilt rädd. Nu skriker de om man petar på dem:( (Fast när de väl är i nacken/famnen är de rätt nöjda)