Trulls :)

Bruno <3

Kan intyga att dessa två råttor är supertrevliga och helt tokiga i att pussas! Deras nya matte/husse kommer inte bli besviken!

Tråkigt att höra att din allergi blivit så allvarlig, Amanda! :/

Haha, första bilden! xD

*går in för en puss*
- Nej håll dig borta *knuff*

:D haha!

#3 Jo det känns jättetråkigt, jag vill så gärna ha kvar mina råttor, och du har rätt i att dom verkligen älskar att pussas! Det är så gulligt <3

Finns det ingen som kan tänka sig att ta hand om dom här underbara råttorna?

Jag skulle ha plats för en, jag tror inte att mina pojkar skulle ha några problem med det.  Skulle bara kännas hemskt att ta en av dom om dom bott tillsammans hela livet. Det är inte direkt snällt :/

Å, hoppas dom får hamna i ett fint hem hos nån som verkligen förtjänar dem!

Gud så trist med allergin! Lider med dig. :(

men det finns medicin ju.. min mamma brukar ta det när hon ska hälsa på syrran som har hundar. den är riktigt bra faktikt.. kommer ej på nu vad den heter men det är bra:) skulle inte det vara värt att prova?:)

#7 Jättesnällt av dej att du vill hjälpa till! Men du har helt rätt i att det skulle kännas hemskt att dela på dom, så jag hoppas att det finns någon som kan ta hand om båda istället, iallafall i första hand.

#9 Jag älskar ju råttor och skulle jättegärna vilja ha kvar dom, så självklart har jag provat att ta medicin, tre olika sorter, men det hjälper inte..

#10 nu har ja frågat mamma min vad den heter och namnet på hennes medicin är nasaleze och ginns att köpa på hälsokost:) prova å se om det funkar. jag håller tummen och hoppas det funkar lika bra för dig som det gör för min mamma:)

Jag har redan provat med nässpray, och visst, det dämpar "snorandet" lite, men det klias fortfarande i halsen och ögonen, och jag får utslag när de går på mig…

Men tack för att du vill hjälpa till! :)

*putt* :)

Jag skulle gärna vela ta hand om dem, jag ska till sthlm om en vecka men bor i skåne så då skulle de vara tvungna åka en bit, har du någon aning om hur de reagerar på det?

Men det är inte alls säkert att jag får! har redan fem honor (pojkarna får såklart en egen bur :P) oh måste prata med min mamma :)

#14 jag har skickat meddelande :)

Okej nu har jag hittat en ägare :)

vad bra att du hittade nån att ta hand om de:) vem tog de?;)

Oj, världen är liten! Jag besökte "Råttor i fokus" av en ren händelse när jag lyckades hamna i den här tråden, och det är faktiskt jag som är den nya ägaren till dessa charmtroll. Jag heter Karin, är 24 år gammal och även jag bosatt i södra Stockholm. Sedan tidigare har jag inga erfarenheter av tamråttor som husdjur utan endast marsvin och kanin (dvärgvädur), men jag måste erkänna att jag är mycket positivt överraskad av mina upplevelser hittills.

"Bruno" är, precis som du skriver, den mest sociala vad gäller att ta kontakt. Nu har han luskat ut hur man går till väga för att hoppa upp i mattes säng, för att sedan lägga sig raklång och bekväm på täcket till ljudet av datorns tangentbordsknatter… "Trulls" är också väldigt kelig och ligger jag på magen på golvet och pratar med dem kryper han gärna in i tröjan från halsen sett. De går lösa för det mesta och i ärlighetens namn har jag fortfarande inte behövt stänga burgallret. Jag är också väldigt positiv till att de hittills varken gnagt på möbler eller visat minsta tendens till att bita mig. Nu vill jag knappt åka hemifrån ens för att besöka affären eller jobba, eftersom jag är så förtjust i att ha dem nära inpå.

Jag bor i ett form av kollektiv sedan min separation efter ett längre samboförhållande, och i min nuvarande lägenhet har vi varsitt rum på omkring 12 kvm och gemensamma utrymmen som kök och badrum. Husdjur är tillåtna men jag känner inte de övriga i boendet. Golvet är plastmatta och sparsamt inrett med endast garderob, säng, skrivbord, kylskåp samt microvågsugn. Rummet är råttsäkrat, d.v.s. det finns ingenting att skada sig på, och de får gå fritt i detta utrymme.

PS. Hoppas du inte har något emot att jag döpt om Bruno till "Kurre" (efter Kurre Hamrin) och Trulls till "Stuart" (efter Stuart Little och Stuart Baxter), delvis p.g.a. att mitt första marsvin som jag fick i 13-års present hette Bruno och namnet är så förknippat med just honom.

Vad kul att killarna verkar ha fått ett sånt bra hem! Det var via mig som Amanda fick dessa grabbar då jag räddade dom från vanvård. Det är supergoa grabbar och jag är glad för både deras och din skull Karin! :)

Lancia - Det var roligt att höra! Men är det dig dom kommer ifrån ursprungligen? Vill du berätta lite om deras bakgrund? Jag är så nyfiken… Apropå "Råtthjälpen" var jag inne på deras hemsida så nyss som igår, erbjöd mig att ställa upp vid behov men har tyvärr ingen möjlighet att själv omplacera råttor. Kanske det administrativa behöver en hjälpande hand? Eller mottagning av olika slag? Jag är inte så insatt i verksamheten ännu men jag har lite mer inblick i "Stockholms Katthem", så jag tänker mig att Råtthjälpen kanske är någon motsvarighet fast för gnagare, så att säga.

Killarna kommer inte från mig ursprungligen, men jag ska försöka göra en lång historia kort. Det var ett sambopar som köpte en hona i en Zoobutik i Finspång, honan var dräktig vilket bland annat resulterade i dessa två, dom behöll även en tredje broder men som hos Amanda fick somna in då han plötsligt blev aggressiv.

Det är paret var, well, lite struliga. Det var fängelsedomar med mera inblandade och så småningom en ganska ful separation där djuren, fyra råttor, två gerbiler och två hundar, var dom som blev lidande. Killen hörde av sig till Råtthjälpen då tjejen sagt att hon inte ville ha djuren längre, det var hennes djur, inte killens. Några dagar senare satte jag mig i bilen och åkte för att hämta dom, men med mig fick jag bara honan, mamman till grabbarna alltså, och gerbilerna. Tjejen hade ändrat sig och ville behålla killarna.

Någon månad senare ringde det i telefonen igen. Tjejen hade åter igen skitit i djuren, killen tog väl visserligen hand om dom så gott han kunde, men det var verkligen under all kritik. Så jag satte mig åten igen i bilen… ;) Jag slogs direkt av killarnas fantastiska temperament trots att dom varit i princip ohanterade under hela sitt liv. Nyfikna, kontaktsökande och skulle pussas med en hela tiden. (Min sambo föll pladask och det var riktigt nära att dom stannade här, faktiskt) Så i samma veva såg jag Amandas annons, där hon sökte hanar. Jag kontaktade henne och på den vägen är det. :)

Här är mamma Alicia. Under sin första vända i jourhem bodde hon hos en tjej i Sthlm, andra vändan hamnade hon här tillsammans med två kompisar. Superhärligt temperament och söt som socker! När hon kom till mig var hon dock betydligt rundare är första gången jag såg henne, så jag höjer ett litet varnande finger, var försiktig med onyttigheter till sönerna, det kanske ligger i släkten :P Alicia bor numera med sina två kompisar hos en tjej i Märsta.

Svarar i två inlägg så du slipper en wall of text. ;D

I Råtthjälpen behöver vi alltid människor som vill hjälpa till, med att från jourhem till det du beskriver, lite mer administrativt. Eller ja kanske inte administrativt i klassisk bemärkelse men personer som kan ta hand om tex kontakter med folk som vill adoptera, folk som vill lämna in sina djur etc.

Vi kommer ha ett föreningsmöte den 11 april, dvs på söndag, då vi kommer gå igenom lite mer i detalj samt fördela ut uppgifterna, förutsatt att dom godkänns av hela styrelsen givetvis. Är du fortfarande intresserad så kan du PMa mig din mailadress, och/eller MSN om du använder dig av det så kan jag berätta lite mer. :)

Oh, vilken resa de fått gå igenom… Jag ska spara din berättelse och titta tillbaka på vid tillfälle. Vilken himla tur att det gått så bra med grabbarna trots allt! En separation kan nog ställa till det, i synnerhet om det finns dysfunktionella drag hos de inblandade sedan tidigare, men nu är de i alla fall i goda händer.

Har lagt ner MSN m.m. men PM:ar dig gärna min e-postadress.

Lancia - Har du fått min e-postadress? Sedan undrar jag hur ofta dessa föreningsmöten äger rum? Årsvis? En gång i månaden? Veckovis?

Jag ska eventuellt jobba på matchen AIK-Växjö Lakers på söndag men tackar inte ja förrän jag vet om det går att lappa ihop med styrelsemötet för Råtthjälpen.

Jepp, jag har fått din mailadress, har varit väldigt upptagen bara och inte hunnit maila dig ännu. Fixar ikväll :)

Karin - Hahah, det var ju roligt att du hittade hit! Och ännu roligare att du kommer så bra överänns med grabbarna, det känns verkligen jätteskönt att dom får det riktigt bra nu. Självklart kan du också byta namn på dom :)

Jag läste ditt sms nyss också om att dom inte äter så mycket. Jag tycker att dom brukar äta som riktiga tjockisar, hahah, så jag vet faktiskt inte varför, men det kan ju vara för att det är så mycket nytt för dom så dom känner att de inte har tid att äta, men bara du alltid har framme mat, så tror jag inte att det är något problem :)

Manda: Efter det där sms:et skrevs har det inte varit några problem med maten men de äter mest nattetid har jag märkt. Den helmörka råttan äter inte majsskalen utan spottar ut dom när han käkar majs… Haha, det ser så kul ut. Samma sak med solrosfrön.

Lancia: Har inte hunnit svara jag heller… Kommer ett mail inom kort.

27# Ja men va bra då! :)

Hahah, va roligt! Det märkte aldrig jag, däremot såg jag att alltid när jag gav dom hackad gurka så åt dom inte "kanterna", bara det i mitten xD

Fabuland här. Har varit frånvarande/avaktiverad ett tag. Grabbarna har somnat in bägge två. Den ene blev strax över två år. Han som kom mig närmst, över tre. Den siste dog 1 december förra året. Jag grät som ett litet barn… Ingen av dem avled av sjukdom såvitt jag kunde se, i varje fall inte den siste som alltså blev ganska precis exakt 3 år och 2 månader. Han var pigg in i det sista, men rörde sig väldigt begränsat mot slutet. Bur var bara aktuellt den första tiden. Sedan hade de tillgång till en ca 30 kvm stor yta att röra sig på. Rumsrena, bets aldrig - perfekta killar!!!

Åh, tamråttor for life… Förstår inte hur jag kunnat gå miste om dessa supermysiga varelser! Nu är jag på jakt efter nya grabbar eller tjejer. Hör gärna av er om ni råkar veta något i 08-området!