Om han inte mår bra av att vara med andra råttor så kommer det ju inte saknas något i hans liv om man blir ensam? Snarare kommer han att bli lyckligare. Tycker det är hemskt att utsätta dina andra råttor för den stressen och rädslan att bo med någon som ständigt skrämmer och försöker misshandla dom. Och att dom dessutom inte ha något val! Fy så hemskt!

Det är ju verkligen inte en hållbar situation. Även om han skulle bli ensamråtta så verkar ju inte ens människor kunna hantera honom längre, så det är ju heller inget alternativ.

Du kan ju alltid testa kastrering. Det händer nämligen att råttor får hormonknäppar i hans ålder och då är kastrering effektivt, eftersom han slutar producera testosteron. Det är inte säkert att det går över av sig självt, och väntar man för länge så kan skadan redan vara skedd, men en ostabil flock som är stressade/rädda. 
Att söva smådjur är alltid en risk, men då får han en chans i stället för att avliva.

En del kanske tycker jag är hård, men en så aggressiv råtta hade aldrig blivit långlivad här. Jag hade provat att kastrera i första hand, fungerar inte det så återstår ju inte mycket annat än ett mycket ensamt liv (eftersom ingen verkar kunna hantera honom säkert, rätta mig om jag fattade fel), eller avlivning.

Det är inte snällt att ha honom med de andra, det är en stor stressituation för dem och honom. Han verkar ju inte funka att ha honom som ensamråtta heller eftersom han bits, och det väldigt ordentligt.
Han hade inte blivit långlivad här, jag kan acceptera en markering men man får inte tokhugga sådär.

Det du kan göra är kastrering och sedan prova sätta honom med en unge han kan vara dominant över, ha honom ensam och försöka hantera honom eller avliva honom.
Ensamråtta verkar du redan ha uteslutit, så då är det väl bara kastrering eller avliving kvar att välja på.

Kan helt enkelt ha blivit för mycket för honom att få flytta och bli satt i en bur med andra hanar i nära ålder.

hade det varit någon av mina som huggit så att der blev sådana sår så hade han fått somna in tyvärr.. låter kanske hemskt, men vill inte ha någon som är farlig för folk och djur.. jag tror inte att en råtta som gör så mår bra alls..

Tack för svar alla

Han verkar helt normal mellanåt. Han kommer fram till mig frivilligt, vill ut o springer runt. Men sedan ibland så kommer de här beteendet fram. Ibland ligger han och sover tsm med Otto, och ibland bråkar han med allt o alla…

Väldigt svårt!

Ni som har erfarenhet av kastrering; Hur blev resultatet för er? Och har ni något tips på bra djurklinik i Stockholm?

Roslagstull gör kastreringar.

Det är ju alltid en chansning först om det ens funkar med kastrering, beteendet kan vara invant så råttan inte ändrar sig alls.
Och det är det inte säkert att råttan överlever, smådjur är svåra att söva. Känner tyvärr till flera där råttorna dött, ibland dör de inte under operationen utan senare. Se till så att de söver med gas, de brukar klara det mycket bättre och piggnar till snabbare.

Men oftast så går det bra, så om det väger mellan avlivning eller kastrering så prova kastrering.

Nu är det så att jag har haft honom ensam i en bur nu eftersom jag hittade stora bitsår på ena hannen han bodde med.

Jag märker verkligen stor skillnad. Innan var han burrig, väldigt stel och stirrig. Nu är han lugn och avslappnad och beter sig som en "vanlig" råtta.

Jag vill inte kastrera eller avliva "i onödan"… Vill verkligen kunna ge han en chans om jag kan.

Ingen aning om han kan få ett bra liv som ensamråtta…

Sedan undrar jag lite över några beteenden:

När han är ute och utforskar, så verkar hans framtassar väldigt sysslolösa! Han flipprar med dem och stryker dem mot backen. Tar tag i allt han kan nå och bär iväg saker. Provgnager på det mesta..

Ser ni detta som ett vanligt råttbeteende, eller som stress?

#8 Han doftmarkerar!

#9 ahaaaaaa, smart! Tänkte inte alls på :-)

Uppdaterar bara med att Lakris somnade in igår kl 14:20.

rip <3

#11 Beklagar…

Beklagar… Så trist när det blir sådär…

Trist med dominans råttor :-/. Beklagar.