![[Emma--]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Orkar inte mer :(
Jag orkar inte förlora fler pälsklingar men jag sitter här hemma med 3 råttor som blir 2 år i slutet av januari, samt två hamstrar som inte är ungdomar längre.
Så det kommer hända snart igen. Trodde att nästa skulle vara min äldsta hamster, men istället förlorade jag en råtta som inte ens fick bli två år. Var inte alls inställd på det.
Sen har jag så dåligt samvete över att dom inte får komma ut dagligen. Jag har haft problem med ryggen ett tag som gjort att jag inte orkat lika mycket. Det börjar bli bättre så även deras utevistelse ska bli bättre.
Men allmänt känns det som att jag sprungit in i en vägg. Och har till och från funderat på att omplacera en flock men samtidigt är jag väl rädd att man inte ska hitta ett bra hem.
Hur tar man sig vidare från allt? Har ni något knep när allt känns sådär tungt?
För tillfället känns ju allt bättre när man sitter där med sina underbara råttor. När dom kommer fram och putsar handen, eller när dom är busiga och skuttar runt.
Efter detta blir det mest troligt en paus från smådjur för min del, jag klarar inte av att förlora så många på så kort tid.
Det där låter som mina råttor… En blev bara 1,5 och 2 andra blir 2 år i Januari.. (Mika som har dött va syster till dom två) .. 10 Januari. Tiden går så fort!! :( Tur att jag har 2 bäbisar också.
Min Legacy - http://legacychandi.bloggplatsen.se/ Kika gärna in. :3 
Mina älskade råttor, hund, familj och vänner är mitt allt. //Adina
Har inte förlorat några råttor än. Men vi hade en hund som gick bort för några år sedan (fyra och ett halv år sedan… märkligt, gör fortfarande lika ont att tänka på honom). Jag tog mig väl igenom det huvudsakligen genom andra hunden. Han var bara valp då. Stöder mig fortfarande på honom när man får lite återfall. ^^; Sedan hade jag ju fått kattunge den sommaren också, så jag hade min älskade lillstrumpa att trösta mig med också. För mig är det så enkelt; förlorar man ett djur tar man tröst och stöd från de som blir kvar. ^^; Minns Tuffi bäst ihop med Sirius, Sockan och Varghund… det var ju liksom vi fem (mig själv och Tuffi inräknade) på den tiden. ^^; Alla de andra djuren kom ju senare och har inget direkt samband med Tuffi.
Tror det kommer gå likadant när det blir någon råttas tur att vandra vidare. Får väl sätta mig i soffan full med råttor ett par dar och gråta ut…
Om livet ger dig en kattunge, låt den växa till en vacker katt.
Min hemsida - ta gärna en titt! 
#1 och då oroar man sig lite extra när syskon dött för tidigt :(
#2 Jo det är sant, att man får trösta sig med dom andra :) Det är svårt att inte le lite när råttorna busar runt.
Starta ny diskussion