Moraliskt fel?
Som jag precis skrev så vill min mamma ha egna råttor, men hon blev speciellt kär i en av de jag har och skickade sms att om hon ska ha råttor så vill hon ha honom och en annan vuxen gosig hane.
Jag har funderat lite, jag behöver ju en plats till en råtta jag kan använda i avel (han ska definitivt inte avlas på) och jag skulle ju få träffa honom när jag vill och jag VET att det är ett bra hem. Känns bara fel på något sätt. I såna fall skulle hon få honom i julklapp (har redan tillräckligt stor bur och massa inredning som bara står) om jag hittar en burkompis åt honom.
Men som sagt det känns bara lite… konstigt. Alla är mina ögonstenar, mina älsklingar. Att bara ge bort honom så. Men det är ju min mamma.
Ja, förstår ni dilemmat?
Är jag dum i huvudet?
Nej du är inte "dum i huvudet"
Jag har faktiskt gett bort en av mina omplaceringsflickor till min dotter som förälskade sig i henne. Men hon ska bo hos mig och min dotter kommer istället att hjälpa mig med att få de 2 osäkra flickorna trygga. Ingen av mina råttor flyttar härifrån.
Kan du inte erbjuda din mamma att hjälpa henne att leta reda på 2 gosiga killar från en uppfödare. Jag är säker på att hon kommer att förälska sig i dom när de kommer. 
tycker det låter som ett fodervärds avtal? jag är fodervärd till 3 råttor själv.
#1 Min mamma och jag bor ju iofs inte ihop, men vi bor ett par hundra meter ifrån varandra :P Hon var specifik med just honom, att hon ville ha HONOM, och jag förstår henne :) Han är iofs den jag fått minst kontakt med (även om kontakten med honom är god). Hon vill ha vuxna djur så i såna fall får jag leta efter en vuxen kompis till honom.
#2 Jo jag hade tänkt mig något sådant, han har en så himla snygg svart färg, ingen rost och inte ett vitt hårstrå så jag skulle ju vilja ställa ut honom. Min mamma är en väldigt ensam person så jag tror både hon och råttorna skulle må bra av varandra.
men då kanske ni kan åka på utställning tillsammans? ^^
#4 Ja kanske det! Tror du jag lika gärna kan bestämma mig nu eller ska man fundera lite till? Kan ju ta ett tag att hitta en kompis innan jul tänker jag… :/
Som uppfödare blir man jätte låst till och från. När man får för många råttor man inte kan avla på, för nära släkt linjer, många gamla på en gång och liknande.
Ska man ha någon chans att hinna med alla råttor men ändå hålla igång på den nivå man vill. Så kan det behövas sättas nån råtta på foder ibland. Väldigt skönt när man hittar folk runt om. Specielt nära vänner och släktingar. De brukar man mest våga lita på och då känns det inte lika jobbigt att sätta ut någon.
Jag brukar sätta mest ungar på foder. Ifall jag behöver ha speciella vilkor på kullen/råttan så är de enklare att styra upp regler runt fodervärdsavtal. Eller jag kanske inte har plats just då att behålla någon ur en kull men vill ha chansen till ev avel på nån ur den kullen senare.
Men främst är det ungar jag sätter på foder för att få ställa ut dom senare om jag önskar. Man får bara ställa djur man äger. Borde komma ihåg att skicka in förslag till srs att ägare och uppfödaren av råttan får ställa den.
Men sätter även ut en del vuxna på foder. Speciellt om de inte fungerar i min flock så bra och skulle behöva en mindre, eller inte fungerar med mig. Men jag vill ändå ha något att säga till om råttan. Typ låna in den för utställning och ha lite kontroll på att den inte får säljas. Isf direkt återgå till mig.
/ zickans.com uppfödare av tamråttor och guldhamster i Västerås
Värd på Råttor, Exotiskadjur.
#6 Lite så var min tanke, det är den hanen vi pratade om med störst chanser på en utställning. Hon kommer inte ha något emot alls att jag tar honom så. Han är ju bara 4 månader så det borde inte vara ett gigantiskt problem att hitta en kompis åt honom innan jul. Vi ses dessutom nästan varje dag så vi kan hålla kontakten och jag kan gå dit och kolla hans hälsa och annat och guida henne (hon har inte haft just tamråttor förut, men andra gnagare).
Någonstans känner jag att i rent uppfödarsyfte så tar han plats, hur underbar och mysig han än är, men jag får en liten klump i magen när jag tänker på det.
Lite OT men lillskiten har kommit upp i 170 g nu :P
#7 hahaha.. han kommer nog bli rätt stor :-P
/ zickans.com uppfödare av tamråttor och guldhamster i Västerås
Värd på Råttor, Exotiskadjur.
När jag flyttade ut hade jag och syrran disskuterat i över ett halvår hurvida hon skulle få behålla några av mina pojkar eller inte. Jag hada svårt att slita mig från någon av dom trotts att jag visste att jag nog skulle se dom nästan dagligen. Jag gav faktiskt efter och gav henne en råtta som flocken faktiskt skulle klara sig utan. Också lite p.g.a. att hennes egen råtta behövde sällskap och jag orkade inte hitta något. Tyvärr så gick allt knas och han fick bli ensamråtta. Men jag hade inte mått dåligt av att ge bort min råtta till någon som han skulle få det bra hos och som jag kunde besöka när jag ville. Inte om jag vet att det skulle göra denna någon fruktansvärt glad. 
//Lamina
Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?
#9 Vad skönt att höra! Kul att så många är positiva till det här, jag känner mig som ett asshole bara att tänka på det.
Har bestämt oss för att jag kommer över med honom till henne imorrn så får hon klämma och känna lite, han låg och sov när hon hälsade på men ändå fastnade hon oerhört för honom :P Jag vet att han kommer få det bra :)

Så länge man inte omplacerar honom när han är i puberteten så fungerar det. Sämsta tiden att omplacera en hane är mellan 6-9 mån. Oftast har dom fullt upp med sina hormoner och ytterligare omställningar brukar bli för mycket.
#11 Han är väl runt 4 nu, så om det blir av måste det bli av snart?