Idag fick Alice somna in. Hon insjuknade i fredags, men så fanns det så klart inga veterinärer öppna förrän måndag…

Jag fick inte så lång tid med den här damen, vilket känns tufft.
Hon var varken den gosigaste eller kontaktsökande, men hon var himla mysig ändå. Hon var väldigt lugn till sättet, utforskade allt och var till synes helt obekymrad av vad som hände i omgivningen. Alice hade mycket personlighet och var väldigt bestämd av sig. Hon blev som småttingarnas halvsura moster som ibland tyckte de var irriterande och hellre sov ensam, för att senare krypa ner i högen av päls och gos och tvångsputsa hela högen.

Hon hade även en väldigt uttrycksfull svans som rörde sig otroligt graciöst och livligt. Riktigt speciell och söt.

Några gånger somnade hon i mitt knä och var bara allmänt söt.

Fiska ärtor var inte hennes grej, eller vattenglas rent allmänt, eftersom hon inte kunde se var vattenytan började, så brukade hon doppa halva ansiktet i vattnet.

Hon var i det närmaste omöjlig att få en bra bild på.

Jag önskar vi hade fått lite mer tid tillsammans.

Det här klippet visar allra bäst Alice. Man ser hennes svans som ringlar sig som ett S, och hur hon utforskar klätterträdet. Alla andra råttor var rädda för den där konstiga prylen.