det här med allergi..
Det finns säkert en del personen här som har stött på det problemet, nu även jag. Min pojkvän har blivit allergisk mot mina pojkar, och jag mår hemskt. Jag vill inte förlora dom , och pojkvännen vill inte att jag ska släppa dom heller.. ' oavsett vad jag är allergisk mot så ska alla djuren stanna ' var hans ord närhan hade skickat sitt blod på analys. Nu har vi då fått tillbaka det, att han är allergisk mor ina råttor.
Så, antingen välja att råttorna får åka.. ( vill inte, bara när han berättade att han var allergisk i affären började jag störtgrina) eller så får han fortsätta vara i närheten av dom tills vi fått en större lägenhet ( vi har planer att låta dom vra i sitt eget rum då ).
Men jag vet inte, tänk om han blir jätte sjuk innan? och det är ju först efter nyår jag kan flytta och det är lite av lägenhets brist här verkar det som.
Jag känner mig helt utan val, hur jag än gör så gör det ont. Jag vill verkligen inte bli av med mina råttor jag älskar dom för mycket för det. Älskar känslan av små tassar på axlarna, små pussar på fingrarna, och allt gensvar jag får från dom.
Men jag vill ju inte att mitt livs kärlek ska få astma anfall och kvävas heller ( kanske överdramatiserar det, men jag blir ändå rädd då jag har haft för mig att om man blir utsatt för det man är allergisk mot länge så kan det bli riktigt dåligt. )
Min mor säger att jag inte ska oroa sig , både min syster och far är pälsallergiker men klarar av det bra så länge man vädrar och ser till att djuren inte är i sovrummet.
jag vet inte, jag är så orolig. Jag vill verkligen inte förlora dom ,men … *bllir tokig*
Om han inte är dödligt allergisk, så se till att städa ofta, skaffa luftrenare och säg åt honom att äta allergitabletter. Finns receptfritt på apoteket.
Qui dormit, non peccat
Jag är själv allergisk men inte så farligt mycket. blir det för mycket så tar jag en tablett, men det behövs i regel inte. Värre för min sambo som är väldigt allergiskt, men vi har en tvåa och han behöver inte hålla på med råttorna alls.
Qui dormit, non peccat
Jag är allergisk mot råttor men min allergi har blivit otroligt mycket bättre sedan sensommaren år 2011 då jag kunde ha råttor i mitt hem igen. Tidigare har jag varit näst intill dödligt allergisk mot råttor, ja faktiskt. Jag hade 2 tamråttor här hemma som jag tagit hand om åt en vän så sent som i juni i år och jag fick en anafylatisk chock och hamnade på sjukhus. Detta efter att ha haft inte bara råttor utan djur av alla dess slag i nästan hela mitt liv.
Sommaren bestod av ganska tunga doser av kortison och sprutor med allergen för jag skulle ha djur, något annat fanns inte i mitt liv. Vad jag var mest allergisk mot var väl kanske inte råttor utan mest kvalster (utöver råttorna då) och eftersom jag är hovslagare (det sprudlar ju av kvalster i stall) så kändes det verkligen som en absolut nödvändighet. Återgick till jobbet sensommaren år 2011 och provade då även att "skaffa" råttor igen. Jag tog snarare hand om råttor åt vänner och bekanta. I ärlighetens namn var det j-vligt jobbigt. Jag hade då fortfarande väldigt grav astma och varje morgon vaknade jag upp mot svullna ögon och smaksinne hade jag inte på nästan 2 månader, utan att överdriva.
MEN… Fantastiskt nog så blev jag bättre! Nu har jag gått en mycket drastisk väg och jag rekommenderar INGEN att göra som jag gjorde för det är inte en rolig väg att gå men ju mer jag utsatte mig för det jag var allergisk mot desto bättre mådde jag till slut. Det var som om min allergi trappades upp i 2 månader tills det nått sin ultimata topp och sen började jag "härdas". Från grav astma och allergi har jag nu inte tagit ett piller mot detta på 2-3 veckor. Jag kommer inte ens ihåg när det sist var 
och det känns underbart! När jag lägger mig i sängen på kvällarna kan jag känna av min astma men det räcker med bara lite symbicort så är det lugnt. Ingen allergi i ögon längre och den täppta näsan är till 95% borta.
Nu blev det här ett väldigt långt inlägg men det jag ville ha sagt är att bara för att man blir allergisk betyder det inte alltid att det är "kört" 
Känner inte din pojkvän av sin allergi kanske ni kan avvakta och se? 4/5 i min familj är pälsallergiker på pappret i min familj men den enda som någonsin känt av något är jag och det har endast varit mot tamråttor och katter!
/Annika
http://rattkompaniet.blogspot.com
Starta ny diskussion