Socialisera henne - ha henne med dig när du kollar TV, diskar, städar.. ja vad du nu än gör. Då lär hon sig att du inte är farlig, utan trygg och snäll :)

Ha tålamod och se de små framstegen :) och om du ska släppa ut dem, testa på en bäddad säng eller liknande, där det bara finns dig som gömställe :)

Jag har själv två omplaceringshanar hos mig just nu, båda var helt osocialiserade i början, hade alla möjliga åkommor och båda bet så fort man kom nära. Den ena pojken kom inte ut ur sitt hus på flera dagar. Jag tog över dem från min kompis som haft dem i en månad, och hon hade köpt dem från en elvaårig pojke. Jag har haft dem nu… vad är det? några veckor… och hjälpte också min kompis när de bodde där innan. Nu klättrar båda på mig frivilligt när de är i sängen, knastrar så fort jag har dem ute/pratar med dem intill buren och äter mat som de fått av mig. Det ända som är kvar att arbeta med, är att kunna plocka upp dem från buren utan protester, men detta är redan mycket bättre. Och den ena pojken, han som är mest tillbakadragen, han smakar fortfarande lite väl ofta, men han bits inte som han gjorde förr. Nu verkar det mer som om han smakar som en bebis ;P

Så det går, ha tålamod så funkar det ^^ du får gärna skicka ett pm om du undrar ngt, jag är inte expert, men lite peppning kan ibland behövas för att hålla motivationen på topp ;D

Det viktigaste när man ska få någon att lita på en, oavsett djursort, är att ta sig tid och ha massor av tålamod! Eftersom de är så små kan de behöva lite extra tid och omtanke. Själv minns man ju hur läskigt allting var när man var liten. Dessutom har alla råttor olika personligheter. Din rädda råtta kommer kanske bli en lugn och tystlåten råtta som äldre istället, medan den andra råttan är mer framåt. Du får helt enkelt ta dig tid och se dem utvecklas! Jag har ändå lite tips till dig för att öka tilliten hos den rädda råttan.

* Ta dig extra tid när du ska ge dem mat. Lägg inte bara in skålen direkt utan handmata dem en stund eller tills de inte vill ha mer. Ge små bitar i taget så de lär sig att komma fram till dig för att få mat!

* Istället för att t.e.x sitta med datorn i vardagsrummet så sitt med datorn vid buren. Sjung, småprata för dig själv, prata med råttorna o.s.v. medans så att Pim Pim hör din röst och känner din närvaro utan att behöva tänka på en "konfrontation".

* Ta ut Pim Pim och umgås med henne lika mycket som Charlie, även om det kan vara mer ansträngande. Dock kan hon kanske behöva någonstans att smita iväg lite och gömma sig ifall det blir för mycket intryck.

* Var någonstans lite "kalt", som i ett badkar till exempel där du, jämfört med badkaret, är varmt och gosigt och du blir hennes trygghet.

* Vänj Pim Pim vid att bli lyft, för det är viktigt i många situationer. Först gillade inte min råtta Elly att bli rörd över huvud taget. Jag accepterade att hon inte är så kelig jämfört med sin syster och klappar henne inte. Däremot lyfter jag henne flera gånger varje dag när hon ska ut och in i buren t.ex. Det har hon vant sig vid och har ingenting emot. När hon sätter sig i min famn och knastrar tolkar jag det som gos, det behöver liksom inte vara med händerna.

*När ni hamnar i en sån situation där hon blir helt tossig och flyger runt och hoppar och gömmer sig, backa ett steg. Låt henne lugna ner sig lite innan du fortsätter. Du är ju trots allt inte ett hot!

Det går säkert jättebra, tror jag. Råttor är ju olika individer med olika personligheter, Pim Pim är nog bara en mer rädd och blyg råtta än Charlie, så du får anpassa dig efter det och ge henne extra mycket tid. Du får ha tålamod, de har inte varit hos dig så länge.

Lycka till! Hoppas jag var till någon hjälp.

Nu har du ju fått en hel del bra tips för att vänja en rädd råtta vid dig. Men min lilla fundering lyder: är du säker på att hon är livrädd och inte bara väldigt busig och aktiv?

Jag har ju inte sett henne eller hennes beteende, men att hon springer runtruntrunt behöver inte vara något negativt. Hon kanske helt enkelt är full av energi?

Mina två första råttor var ena riktiga myssystrar, de skulle sitta på axeln, och hålla utkik och när de var bebisar låg de majoriteten av tiden och mös i någons hood-luva. Men nu har jag två nya bebisar här hemma på cirka 7 veckor, som är helt annorlunda. De sitter aldrig still. De sprang runt som tokar i sin bur de första dygnen, och så fort man öppnar luckan så hoppar de upp och ska "fly".

Jag sitter just nu med en av systrarna med mig i soffan, och hon har sprungit runt och jagat min hand, smakat på och attackerat min hand och flytt från min hand och ränt runt mellan soffkuddarna i FYRTIO MINUTER. Hon ser helt besatt ut, som om hon inte kan bestämma sig för någonting, som om ingenting är rätt. Uppspärrade ögon, andningen på högvarv och aldrig stilla.

MEN för en liten stund sedan tröttnade hon lite och kröp ner i urringningen på min tröja för att tvätta sig lite och pusta ut. För hon är inte ett dugg rädd, bara extremt busig och full av lyckorus.

Hade jag inte fått känna av själv utan bara gått in i rummet och sett mig själv med henne i soffan hade jag trott att hon var livrädd och panikslagen, men jag vet ju att hon bara busar- och hennes syster är likadan.

Jag kan inte hålla någon av dem stilla i handen särskilt länge, egentligen inte alls. Om inte de själva känner för det. Det är att slösa tid att sitta still ;)

Vid den åldern är många bebisar väldigt väldigt busiga, och PimPim kanske är en av dem? Medan Charlie är mer som mina första honor? Alla råttor blir inte "lugna och harmoniska" Utan snarare "Vilda med trygga"

Jag säger inte att det är så, och du får ju känna av själv. Men jag tänkte att jag i alla fall kunde lufta mina funderingar, så att du eventuellt kunde få ett annat perspektiv.

Ifall hon är BÅDE bustypen och lite ovan vid människor så är det mycket möjligt att hon busar, men inte vågar göra det med dig och dina "läskiga stora händer". Och då är det samma tips som tidigare sagts som gäller. Vänj henne vid att du inte är farlig :)

håller med ovanstående, tålamod är din bästa vän där. Tålamod och små steg. Ibland kan det hända att det blir ett steg fram och två steg bak, men då är det bara att fortsätta försöka, för omöjligt skulle jag inte säga att det är. Hon måste bara vänja sig vid dig, och då menar jag hela dig, din lukt, din röst, rörelser, allt :)  du kan ju testa att öppna buren och se om hon luktar på ditt hår? ge henne en godisbit när hon gjort de så hon förknippar dig med godsaker o så. Men jag tror nog att du måste hantera henne mer än din andra tjej, om hon är osäker  o rädd för dig, men utan att glömma den andra. Är inte heller någon exptert, men jag har haft råttor i några år, och ett par stycken har bitits rejält, samma där: Tålamod ^^ Vill du så kan du även PM:a mig om du vill ha hjälp/peppning/motivation ^^