Har jag försummat dem?
Som ni kanske vet håller jag på att renovera en lägenhet jag snart ska flytta in i. Är i ett kritiskt slutskede nu och jag måste samtidigt packa och städa ur den gamla lägenheten, det har tagit ganska mycket tid de senaste 2 veckorna.
Mina killar har alltid varit som smör i händerna när man tar upp dem men nu är de stela och tycker inte alls om att bli upplockade och kelade med. Jag har ju lämnat dom i husses vård och jag har försökt säga åt honom att han ska HANTERA dom och inte agera hiss som han gör med flickorna, som för övrigt HATAR att bli upptagna med händerna. Att han ska MYSA med dom när jag inte är hemma. Härom dagen frågade jag om de hade fått gå ut varpå svaret blev: nej, de stökar till för mycket när dom e ute (!!!!!!). En annan gång var de utan vatten och var JÄTTETÖRSTIGA när de väl fick det. En rejäl utskällning var på sin plats som ni kanske kan förstå.
Men allt detta känns som mitt fel. Det är ju jag som ska finnas där för dom :( Det känns som att jag försummat dom, trots att man tycker att husse borde vara kapabel att ta hand om dom medan jag e borta.
Nu kommer en liten bebis på söndag så jag har speedat upp tempot den här veckan så jag har MASSVIS med tid och kärlek för honom när han kommer (och självklart en hel del mer till de andra!) och jag har ringt in mycket hjälp så andra människor kan komma och göra saker i min lägenhet. Allt för mina små bollar <3
Don't beat yourself up. De flesta har någon period när familjen (vare sig det är djur, partner eller barn osv) kommer lite i kläm och man inte kan ge dem den uppmärksamhet man tycker de förtjänar.
Det är bara att köra igång igen nu när du har tid och gosa med dem massor. Istället för att känna att du inte varit där för dem tillräckligt så kan du lägga den energin på att skämma bort dem extra mycket nu (;
#1 Åh tack, det känns lite bättre nu. Som tur är så är de så smarta och lättlärda att de kommer fatta snabbt att jag e där för att stanna och gosa med dom <3
#2 Jamen precis! Om dina tre är som min Merry från samma kull så ÄR de ganska krävande råttor. *ler lite* Merry behöver komma ut varje dag verkligen och få vara med oss – men det är ju egentligen precis det man vill ha i en råtta!
Så de blev nog lite besvikna när det inte fanns så mycket tid för dem, men som sagt; bara att ta igen det nu!
Merry ska få följa med mig på stan och fika idag till exempel. Då vet jag att han blir rikligt stimulerad så håller han sig förhoppningsvis lugnare imorgon och kan nöja sig med att springa lite på soffan då. XD
Merry älskar att sitta på axeln hela tiden och övervaka allt vi gör (gärna hjälpa till lite med ibland också haha, han kommer nerkilande för armen för att "fixa" från våra händer XD).
Försök att ha dina pojkar på axeln en och en eller två och två i några timmar så ska du se att de fölåter dig (;
Kan vara skönt att riktigt gosa ner sig med de tre innan liten nying kommer med, så att du kan känna av ditt egna lilla "gäng" som det är nu innan det blir tillökning. (:
#3 Mina älskar när de blir släppta på golvet att ta pantburkar om de hittar och bära omkring på dom, hoppa på dom så dom låter och putta omkring dom överallt, tror de älskar att göra oväsen :D Riktiga jagare är dom också :D De kommer springandes fram till burluckan när de hör min röst och slåss om vem som får klättra upp på mig :D Till min sorg har Dax slutat att vilja pussas på munnen :(
Vi borde ha en råttfika sen när min lägenhet är klart! Du kan säkert ta med Merry så bjuder jag på fika :D
Mina är mer ner i kläderna och böka :D de enda gångerna de somnar är när de får vara i en löst sittandes ärm från en munkjacka eller liknande.
Jag får som du säger börja ta one-to-one-time med dom. Det kanske går lättare både för mig och dom. Och jag är så himla pepp tills på döndag då lilla Paris kommer! :D
#4 Fika med bröderna låter kul (; Jag har ju deras fosterbror Pippin med :D
Jo visst, lite försummade kanske, men knappast så att de tar skada av det! Råttor är otroligt sociala och lättlärda, du behöver bara bygga upp det ni hade igen.
Vet inte hur gamla råttorna är, men de har spökålder när det inte är kul att hänga längre och sen får man inte glömma när de är tonåringar och kan bli halvt hopplösa med hormoner i kroppen. Men med hantering så fixar det sig :)
Qui dormit, non peccat
#6 Ja de är ju typ i tonårsåldern nu, jag ska under helgen spendera mer tid med dom. Slutade idag med att stressa och har tagit "ledigt" lite från bygget så att de har tid med mig nu :)
Fick verkligen dåligt samvete av det här. Men mycket är för deras bästa också, så att jag kan flytta snabbare så slipper vi alla bo hos husse som börjar tröttna på oss.
Starta ny diskussion