djuren….

Det är samma här. Jag blir alltid deppad när det går mot mörkare årstider. Men min pojkvän och mina djur framför allt brukar göra saker och ting lättare. Jag tror att dem är min räddning när det blir som jobbgast.
Jag har 3 busiga chinchillor, 2 råttor och en underbart kelen kise som jag är social och gosar med var kväll när jag kommer hem efter skolan. Mina råttor Micke och Molle brukar sitta på mina axlar eller gosa runt under min tröja när jag kollar på film. Det är kul att se på när dom springer omkring på sängen mm och inspekterar.
Min kise Tellus är ALLTID på kelhumör och jag älskar att leka med honom.
chillorna är alltid villiga att komma fram till mig och låta mig klia dem bakom örat och hålla dem i utbyte mot nått gott.

har du djur? mina förgyller alltid min tillvaro. :)

Jo jag har en del djur, en kisse, 5 råttor och sedan så pojkvännens djur ( en kisse till och en vovve ).

Dock känns det jobbiga att jag inte orkar umgås som jag vill med djuren, att jag är mestadels bara trött hela tiden. Känns ibland som om det skulle vara perfa om man kunde fixa barnvakt åt dom en vecka för att hitta sig själv lite. Har hamnat i nåt skumt mönster att jag är trött hela tiden och även om jag sover normalt inte känner mig utvilad.

Jag vanvårdar ju såklart inte djuren, men det känns som allt bara rämnar ur händerna. Och att jag måste rycka upp mig så jag kan socialisera dom mer än vad jag gör just nu. på sin höjd får dom gos via gallret så fort jag går förbi, men blir inga promenader eller utflykter.

är det ok för en djurägare att ha en downperiod där man inte 'rastar' ( brist på bättre ord ) sina djur lika ofta? Om pojkvännen inte varit lite fobisk mot deras kiss hade det ju varit en lösning att han tog hand om dom en stund.

Hur skulle ni göra i en sådan här situation ? Jag vet ju att detta kommer gå över relativt snart. handlar ju om hur man ska hantera det tills det känns 'okej' igen :/

Sover ut rejält så for man börjar känna sig låg. Ser till att speeda på dubbelt för att inte hamna i höst depp utan mer köra över skiten med energi dryck :-P. Sola solarium och äta mycket nyttigt.
Massa promenader bland höstlöv med hundarna och en hel del filmer med andra djuren i soffan

#4 bra tips!

JAg älskar dock mörker och sitter uppe på nätterna för att sova på dagarna. Så jag är inte känslig på ljus minskning. Men min syster är och hon behöver ljus terapi. Dvs solarium är extremt bra för kroppen att få sig en boost. Men även väldigt ljust inne och se till att ta en promenad varje dag i solen.

#3

man kan inte klandra sig själv som djurägare för att man har en downperiod och i ditt fall inte orkar umgås med dem lika mycket just då.
Jag förstår visserligen dig att du känner oro över att man inte är en så bra husse/matte som man igentligen vill eller som djuren man har kanske kräver. Alla får ju downperioder, djurägare eller inte, eller perioder då kan kanske rent utav "sinkar" sina djur lite p.g.a någon orsak. Men man får helt enkelt göra det bästa av situationen och rycka upp sig. (kan inte alltid vara lätt) Men det handlar lite om det ansvar man har för sina djur också. Man kan ju inte bara släppa allt eller skita i att ta hand om djuren och ge dem vad de behöver bara för att man är trött och eller inte orkar göra det. inte för att jag säger att du gör det. jag känner igen mig i din situation. Det är inte lätt att bara "rycka upp sig" ibland. Några promenade eller utflykter mindre ett antal dagar gör inte så stor skada. Bara man "kommer tillbaka till det normala" så att säga.

#3 känner igen mig. dem får allt dem behöver förutom utevistelse då. Fast det hjälper väldigt mycket att ta ut dem och se hur glada dem blir :D Man får ge sig själv tiden att bli glad igen, sålänge djuren har det dem behöver som mat,vatten,rent och kompis så funkar det :)

#6 hade viljat kunna göra som du och vända på dygnet :) mysigt när det är mörkt ute och ljust inne :)

#7 håller med dig i nästan allt. Man måste helt enkelt försöka för deras skull, iaf ta ut dem en stund när man har lite tid.. :)

#8 ja precis. :)

Jag får också downperioder…
Jag försöker göra allt som vanligt, gå till skolan, ta upp råttor, äta.
Det går väl varierande bra.

Råttorna har jag mycket hjälp av min pojkvän med, men även när jag var gravt deprimerad för några år sedan så fick de komma ut nästan varje dag utan hjälp från andra.
Så jag får ut dem, det är mer att jag känner mig dålig för att jag mest sitter där och stirrar.

Det jag försöker göra när det blir såhär, är att jag validerar mig själv. Det är okej att må dåligt.
Och försöka gå emot känslan, göra saker även om jag inte orkar/vill.

Jag har en diagnos och medicineras, men hamnar också i riktiga downperioder. 
Inte alltid jag orkar egentligen, men har man djur måste man ta sitt ansvar vare sig man orkar eller inte. Sen tycker jag alltid det är helt OK när man väl satt igång med burstädning osv. När jag är riktigt låg brukar jag lägga mig i sängen med rådisarna - dom får sin motion, kärlek och bus och jag får mys med mina tottisar.

Jag bakar kakor och tårtor när jag får höstdeppen, sen annat än det så ser jag till att vara ute med vänner. Sitta och spela och överrösa mig själv med jobb genom att jobba dubbla skift när det fattas folk :)