Vad är problemet? vågar du inte röra dom?

Jag är rädd för att ta upp dem. Klappa kan jag göra på deras villkor. Dessutom är den ena väldigt bitig. Han visar inte aggression eller så. Han bara bits.

Jag försökte ta upp en av dem häromdagen men skakade så mycket att allting blev fel.

De är ju omplaceringshanar så jag vet inte hur de har behandlats tidigare, vad jag fick höra var att "Man får jaga runt dem lite i buren innan man får fatt i dem". Hemskt. Och då är det ju inte så konstigt att de är som de är egentligen. De är inga hopplösa fall. Verkligen inte. De har gjort stora framsteg. Men jag står kvar på ruta ett.

Om det är dina första råttor kanske det var dumt att ta ett omplacerings djur som ditt första, det är ju inte så himla lätt :c

Tror du skullebehöva nån som är mer erfaren i närheten som kan komma förbi och visa dig hur du kan göra.

angående lukten så måste du nog rengöra hyllor och liknande oftare, eller rent av skaffa en såndär luft renare

Nej gud va söta! Hur hade du tänkt göra med de små trollen nu då? :) Ska du sälja dom? Hoppas allt löser sig bara. kram :)

Ok, börja med att ta ett djupt andetag.

Jag är helt övertygad om att du är fullt kapabel som råttägare. Att du gör rätt. En del säger att man ska plocka upp dom under magen, andra ovanifrån… det finns så många sätt att ta upp en råtta att du så länge du inte tar dom i svansen så kan du svårligen göra fel.

Du behöver inte vara rädd för dina råttor, dom kommer inte att göra dig något, sätt dig framför buren med lite vindruvor så ska du se att du får vänner för livet, eller ännu hellre skalade räkor.

Sitt kvar framför buren,  låt råttorna komma till dig. När som är på dig så kan du städa buren, det kan du göra även om dom är inne i buren, en snabbstädning brukar vara det roligaste mina vet. Dom får utföra en kamp mot den otäcke Sir Sop, jaga den eftertraktade trasan upp och ner över gallret. Försöka ta papperet som jag torkar av med till deras konstprojekt.

Ha dom på axeln eller innanför tröjan, känn kärleken som kommer från dom. Du kommer att se att dina farhågor om att du skulle vara dålig som råttägare är helt befängda.

Kram

åh din stackare, bitiga omplacerings råttor när man är rädd..   du borde ha börjat med lugna och snälla bebisar, eller snälla vuxna för den delen.. är du säker på att du inte vill ha kvar dem? du får gärna komma hit och träningsgosa med små bebbar för att vänja dig om du vill. jag var livrädd för stora hanar i början, men nu har jag lägenheten full med rådisar 

Jag har en råttvan väninna inte långt från mig som kommer hit lite då och då. Det har hjälp mig mycket. Men jag tror att jag gav upp redan från början. Bara att jag inte ville erkänna det..

Och städa måste jag absolut göra oftare, men eftersom jag inte kan ta ut dem ur buren är det så svårt att städa..

#4 Ja, de är helt underbara egentligen, det är jag som gjorde fel i att skaffa omplaceringsråttor som Zolah säger. De hade behövt en mer erfaren hand. Kanske att den där väninnan som jag nämnde ovan kan ta dem, men hon skall snart skaffa råttungar (då hennes gamla gick bort) så blir kanske lite mycket för henne att ta sig an ett äldre par samtidigt. Om hon inte kan ta dem kommer jag skriva här på iFokus och se om jag kan hitta någon som kan ta över dem.

Och tack för kramen. Den behövdes <3

Tack för tipsen Allamej och tack för ditt vänliga svar Magda <3

hon kanske igentligen skulle behöva komma till dig ofta i början om inte minst en gång i veckan? för att socialisera både dig och råttorna ;)

Sofie, jag vill hjälpa dig allt jag kan. Du behöver bara ringa så bestämmer vi tid då jag kommer. Och jag tror på dig! Jag förstår att det är jobbigt, men om du tror på dig själv så blir det bra. När vi hade uppe Max så gick det ju jättebra! Han ville tillbaka, men tillsammans höll vi honom en kort stund. Och minns du när vi släppte ner honom? Han sprang inte och gömde sig, utan stod som ett frågetecken en kort sekund, och valde sedan att komma till oss igen! 

Ni har alla tre gjort stora framsteg, fokusera på det som går framåt. För det gör det, och jag kan se det tydligt. Fokusera på glädjen hos dem och dig när de kommer fram till gallret när du kommer in i rummet.

Och skillnaden från när jag var där första gången till när jag var där sist, gud sofie, STOR skillnad! Båda är nyfikna och framåt, Råttis smakar lite för hårt, men det tror jag att det kommer att gå över.

Vi kan göra så som Zolah säger, att jag kommer över minst en gång i veckan? Eller oftare om du vill, speciellt nu innan mina små kommer så vill jag gärna komma ofta. Saknar att gosa med råttor 

Vi tar dem till veterinären också, båda tillsammans. Så snabbt som möjligt så de slipper ohyran och nysningarna, jag tror dessutom det kan störa arbetet med att göra dem tama.

Är det någon som vet hur man ska tolka Råttis beteende? Han kommer fram och är nyfiken, men så fort han kommer fram så biter han. Ungefär som att han smakar, men hårdare än nafs. Han är inte aggresiv eller något, verkar inte göra det av skräck heller eftersom han kommer fram själv. Min tanke är att han kanske i det andra hemmet har lärt sig att om han biter, så får han vara ifred? eller att det är ett sätt att få oss att flytta på oss? Sofie, du får gärna lägga till något som jag missat.

Och Sofie, jag tror på dig. Du kommer klara det, jag vet det. Du kan om du vill, men det ska inte vara något som ger dig ångest. Jag kan komma hem till dig idag om du vill? Så kan vi kanske hjälpas åt att få buren städad  Att J klagar hjälper ju inte ditt självförtroende. <3

*styrkekram* Glad att du skrev ett inlägg här förresten, här finns många som kan hjälpa till och stötta, ge tips och annat. :)

Tack Veronika. Det betyder så mycket att du finns. Jag ger det lite mer tid. Vi tar det ett steg i taget. Först städar vi buren (är hemma från jobb omkring fem sidag) och så ringer jag veterinären så snart som möjligt.

Nu när jag kom in i rummet var Max framme vid gallret och hälsade och Råttis gjorde likadant imorse.. Så en del av mig vill verkligen försöka få det här att fungera. Men en annan vill bara ge upp.

Du får gärna komma hit så ofta du orkar och hjälpa mig. <3

Jag hoppas att det blir bättre när jag kan börja städa ordentligt, för det är flera stycken (inte bara J) som klagat på att det STINKER i hela huset.. :(

Jag vill klara det här. Men jag skäms så mycket.

om han markerar med munnen så 'PSSHA' högt och blås mot råttan så han först¨år att det inte är OK.

#11 åh vad härligt att du får hjälp! jag tror att du klarar det, bara du vill.. vi håller alla tummar & tassar för er hörhemma! kram

#12 jag brukar blåsa och då backar han lite, ibland kommer han fram igen och proceduren upprepas, annars går han bort en bit och undersöker ngt annat. Det känns ändå som att han håller på att fatta. Eller vad tycker du sofie?

#11 jag slutar skolan kl 16 idag och sedan ska jag ha DBT, efter det blir det perfekt att träffas för mig :) jag kan ju ringa dig när jag är klar med DBT:n? eller iaf efter 17 :)

Tycker verkligen inte att du skall skämmas över att du är rädd. Ofta så förflyttar sig rädslan över att misslyckas till djuret så i ditt fall blir du rädd för råttorna när du egentligen från början varit rädd för att vara en god djurägare. Tror att det finns många i din situation som inte vågar erkänna det, istället så skyller de på allergi, det luktar, eller de blev inte så tama som jag tänkt mig. Starkt att du vågar säga att du är rädd. Sanningen är att vi nog alla är en smula rädda när vi skaffar nya djur. Vi undrar om djuret kommer bli så tamt som man läst om eller tänk om det blir en jobbig bitig sak?

Jag skaffade mina från zoo, jag vet att de aldrig kommer att bli världens mysigaste råttor som ligger och knastrar men jag har hittat så mycket annat hos dem som jag älskar. De klättrar på mig, de springer efter mina fötter när de vill ha mat, de kommer fram till burgallret för att hälsa trots att de är jättetrötta. Precis som i livet skall man koncentrera sig på de små framstegen och glädjas åt dem.

Ge inte upp! din rädsla kommer inte försvinna om råttorna försvinner, den kommer bara förflytta sig till något annat. Lycka till!

#15 bra sagt! 

#15 mina zooråttos är mysiga och knastrande

#0 TS! Lycka till! bra att mieeow kan hjälpa dig :)

Fick hjälp med råttorna nu alldeles nyligen. Nystädad bur och Max hoppade självmant upp i min famn. Det känns mycket bättre nu. Tack för allt stöd!

jag såg att någon skrev luftrenare?
vart kan man köpa det? hur effektivt är det och vad är det?

Här står det lite mer om just luftrenaren :) http://rattor.ifokus.se/discussions/4e84968588f47229fa00daf8-luftrenare#participating-1

#18 stor kram på dig sofie, du har gjort ett bra arbete. Det är kul att se era framsteg! 

#17 Vilken tur du hade då :P hehe

#18 Vad skönt att det känns bättre

Glad Max får gurkbit. (ursäkta dålig bildkvalité). Är glad att jag valde att försöka ett tag till. Veterinärbesök bokad till tisdag så allting skall nog lösa sig - utan att jag behöver ta till omplacering!

Råttis har försökt bita ett par gånger men då fräser jag till och puttar undan honom. Det verkar fungera. (Peppar peppar!) Det blir mindre och mindre bitförsök, vilket mieeow kan intyga. :)

Kan inte nog prisa iFokus för dess existens, och alla dess kunniga medlemmar!

Kramar från Mig, Max & Råttis

Vad bra att det går frammåt ^^

Grattis! Vad härligt att höra att det går framåt! :D

Tack så jättemycket Mikeiko :) Jag hade inte klarat det själv kan jag säga. Mycket är tack vare iFokus och Mieeow (som bor granne med mig). Jag gav som som sagt egentligen upp redan från början men nu har jag bestämt mig för att kämpa och man blir så glad när man själv ser framstegen!

Längtar tills jag får dem handtama så jag kan lägga upp ordentliga bilder!

Wohoo, vad glad jag blev av den här tråden!
Att vara stark innebär att man även kan erkänna när man är rädd eller svag! När man kommit till den punkt där man kan det, det är då livet verkligen börjar komma igång!

Jag önskar dig all lycka, ta en dag i taget och fortsätt se de fina sakerna! Det är de som betyder något! :')

Jag har skrivit det i någon tråd innan, men måste säga det igen, ge inte upp, det är när man får framgång med djuren man har haft problem med som det känns verkligen värt det! Hade själv riktiga riktiga bitråttor, men jobbade intensivt med dem, och nu är det nästan dem man tänker tillbaks på med mest glädje, när de tydde sig till en så småningom. Bra jobbat, lycka till!