:-/.. Inge kul med aggro råttor. Tyvärr så är en hel del genetisk liggande och kan inte göras något åt. Oftast kan det hjälpa med en kastrering. Så det kanske kan vara ett tips att sattsa på istället för avlivning.

Sorry men din pojkvän är lite knäpp >_< och jag tror han inte kommer ädnra uppfattninhg förens det är han som är målet av 'rått trakasserierna '

Hon mår uppenbart inte bra, ta dom andra honorna med dig till andra lägenheten och låt han hantera Emma.

#1 Jo jag har försökt förklara det för honom. Vi vet ju nada om hennes bakgrund, har för mig att hon t.om va omplaceringsråtta hos förra ägaren.. :/ Kan ju ligga vad som helst. Man märker att det ligger mycket dominans hos henne, hon brukar sitta på hans axel och "styra" honom genom att rycka i hans tröja på olika sätt. Hon gillar heller inte att bli tagen med händerna utan kommer bara om hon får klättra upp på armen själv.

#3 Jag har inte plats what so ever >_< Har lite smått problem att veta hur jag ska få in GD´n i ett hörn :/

Alltså han har satt på sig "känsloglasögonen" och tänker inte se på något alls logiskt. En råtta som biter andra råttor och människor mår inte bra så enkelt är det.
EN råtta som biter sina kompisar och människor blir inte långlivad i min bur.

Jag ger inte mycket för hans råttkunskaper alls tyvärr, inte efter hur han reagerar.
Men vill han ha en sådan råtta så låt honom ha henne då, men hade jag varit du så hade jag gjort väldigt klart för honom att biter hon igen blir det resa till veterinären omgående. Så det är hans ansvar att se till att hon inte bits.

#5 Jag börjar märka mer och mer hur bristande kunskaper han har om det mesta. Jag sitter ändå och läser minst 3-5 artiklar om dagen om beteenden och annat samt att jag sitter här och kollar nästan varje tråd för även om man inte har samma problem är det ju bra att kolla hur andra handskas med det. Oj, nu blev det en aning OT.

Bettet på Seska var ju verkligen för att döda men nu så ska dom inte bo ihop mer (hoppas jag att han håller sig borta från), men Emma får träffa de andra korta perioder. Man märkte att hon blev stressad av att vara ute hela dagen och sedan satt i buren, hon välte ALLT där inne, började frenetiskt försöka dra sig till honom genom gallret. Suck.

Vore skönt att ha en länk, eller ett konkret bevis på att hon kommer att fortsätta osv. Nu låter det lite överdrivet, men när de väl börjar, får de inte en slags "smak för blod" och fortsätter? Det var synd att jag inte sa till henne när hon bet, men jag blev så chockad att hon gjorde det över en sån grej.

#6 Näe de får inte smak för blod, däremot lär hon sig att så fort hon hugger så får hon som hon vill, dvs hon jagar bort dig, eller den andra honan.

Enligt min erfarenhet, så en råtta som biter människor beroende på orsak kan man ibland korrigera. Om den biter för att den är rädd eller skadad. En råtta som biter pga dominans eller aggresivitet är mycket svårare och det går inte att se till att alla dem mår bra och inte biter igen.
Att hon blir hyperstressad av att komma in i buren igen kan vara för att hon är understimulerad eller så är hon alldeles för stresskänslig och reagerar negativt på utetiden. Det är för mycket för henne att ta in och hantera.

men som sagt, antingen får han börja jobba stenhårt med henne och se om han kan få bort beteendet eller så får han ta ansvar att ta bort henne. Oavsett vad han tycker så mår inte råttan bra, en fullt frisk råtta biter inte burkamrater eller människor.

#7 Nä men det va typ det jag menade med "smak för blod" :P

Ja hon har väldigt mycket yta när hon är ute, sovrum, ett badrum och hela köket. Kanske borde dra ner det till ett enda rum?

Jag kan inte komma på varför hon skulle vara rädd eller ha ont. Hon har perfekt fysisk hälsa vad jag kan se och är annars väldigt framåt.

Han jobbar väldigt mycket (hemma) och har knappt tid att prata med mig men påstår att han har all tid i världen för henne (dvs han låter henne springa fritt och tar upp henne på axeln när hon kommer) men vad för tips ska jag ge honom som han kan jobba med henne? Ingen idé att jag jobbar med henne, hon tycker inte ens om mig.

#8 Ah okej.

Att låta henne springa fritt och prata med henne när hon kommer fram ger ingenting, det är ingen träning alls. Han behöver jobba med att hantera henne i alla lägen och inte bara när hon vill. 
Genom att ge henne tankenötter såkan det stimulera hennes hjärna, kanske genom agility eller annat träning.

Kortare utetid kan ni prova med, och bara ha henne i ett rum. Syns på ju rätt snabbt om beteendet förändras.

#9 KAN det ha att göra med att killarna är här förresten? Alla dessa beteenden kom efter att de kom…? Bara en tanke.

Han har börjat med (för ca 3 dagar sedan) att ta tag i henne när han vill att hon ska göra något som han vill och lägga henne på rygg i händerna och när hon är stilla och inte piper så släpper han. Det har gått framåt, hon piper och håller inte på lika mycket när han hanterar henne på det viset men jag ställer mig lite skeptisk till att det ska ge något.

Det finns agility-trådar här någonstans va?

Kan ju ta sovrummet, hon är väl introducerat till det. Men jag vill inte ha henne i sängen när jag sover och han har förbjudit mig (!!!) att ta in henne i buren utan måste fråga honom först! Får ta diskussionen med honom sen ikväll.

#10 Fråga honom om han skulle tycka det var samma sak om det vore en stor hund som bits. Många ser annorlunda på saken beroende på vad det är för djur tyvärr. Ett djur i en familj ska vara hanterbart av alla.

Näe betvivlar att det har med killarna att göra, visst kan de bli nyfikna på varandra och om honan höglöper så kan hon vara väldigt intresserad av en hane, men de blir inte aggresiva eller bits för den sakens skull.

#11 Redan testat den men hunden, gick inte heller tyvärr :/

Vi sitter och pratar nu. Mycket suck och stön och motstånd. Jag ger upp snart!

Lider med dig..

Hade det handlat om datorer eller whatever hade det varit en annan sak, men det är ju LIV.

Ett olyckligt liv, låter det som. Om husse nu tvunget vill ha kvar henne ligger det på hans ansvar att få Emma lycklig. Man måste ju ändå tänka på djuren i första hand, och någonting står inte helt rätt till med den råttan. Om hon inte har ont som du säger måste det väl ändå vara stress?

Nu är ju jag novis på råttor (vi har haft råttor i ungefär två månader här hemma), men det låter som stress. Helden betedde sig på liknande vis när han bodde här hos oss där han var stressad och olycklig. Nu när han är tillbaka hos wintermynta - där han känner sig trygg och lycklig - är han harmonisk och mysig igen, och kommer glatt fram och pratar med en när man hälsar på.

Har någonting ändrats i damernas hemmiljö på sistone? Det känns inte som om det här beror på pojkarna (när vi var där och lämnade dem hade ni ju inte ens burarna i samma rum).

Fridborg, hur stor är din lägenhet?
Jag tänkte nu om det kanske går att få in en bur där i alla fall (jag tycker det är så himla synd om de andra honorna om de kommer behöva bo med Emma igen…).

Det är inte snyggt, men jag har haft burar stående mitt i rummet för att det inte funnits plats någon annanstans.
När jag bodde några månader i min pojkväns studentrum på 22kvm så ställde vi råttburen framför en av garderoberna, och rullade undan buren när vi ville hämta något i garderoben.

Jag har bott i en lägenhet på 23 kvadrat med min sambo och 5 råttor i en furet tower, så plats kan man ordna bara man vill :)

#17 Problemet är min konstnärs/hemmatatueringsstudio som tar plats :P