Du kan iaf ändå inte ta bort allihop, du måste lämna 2-3 till henne så att hon blir av med mjölken.

Det är klart att det är du i sista hand som tar beslutet, men skulle jag vara du skulle jag ta bort alla förutom 3 st, och sen hoppas på det bästa. Det är hemskt att ta bort oskyldiga bäbisar men man får försöka tänka att det går så fort så de inte ens hinner märka ..

Lycka till, och hoppas där inte är bäbisar i alla fall!

Jo, men jag är alldeles för blödig för sånt! Dom har ju inte gjort något ont.. :(
Tack iallafall!

Dåligt temperament nedärvs tyvärr otroligt bra, så risken att ungarna får probelm är stor.
Jag skulle också tagit bort dem, men väljer du att inte göra det så var noga med de nya hemmen så att dem är erfarna och inga nybörjare på råttor. Var ärlig med deras bakgrund.

Sedan kan du ju spara en hona eller två ur kullen att ha som sällskap åt henne, så slipper hon vara ensam eller bråka med dina honor.

Skulle också tagit bort dem… alla utan typ 2-3 st som #1 sa. Hitta någon anna som kan avliva restrerande.

Beteendeproblem nedärvs som sagt väldigt ofta.

#2 & #3
Jag vet att det nedärvs, men jag vet ju inte om hon är aggressiv för att hon har suttit ensam eller för att hon bara är aggressiv. Jag hoppas på att det inte blir några ungar, eller om det blir det - en liten kull. Jag skulle aldrig klara av att ta bort dom sådär..

Och jag tänkte göra så Verra sa, jag ska spara en hona åt henne :)

#5 Det är tyvärr sånt du får ta som uppfödare, den här kullen kanske inte var meningen, men om du i framtiden vill föda upp så kommer det komma tillfällen emot dig då du är tvungen att kulla bäbisar. Om du vill veta hur jag gör, totalt smärtfritt, snabbt och det ser inte obehagligt ut (inget blod eller så), så pma mig. Det är emot forumreglerna att beskriva avlivningsmetoder här..

okej. :/

Jag är nog en av dom få som är emot kullning.
Visst nedärvs det dåliga tempramentet men som i alla andra parningar kan hanen uppväga en hel del av detta. Sen är det även så att det kan vara fler än en pappa till kullen.
Risken när man kullar några är att mamman blir så stressad att hon dödar resterande. Eller så tar du bort "fel" bebisar och får dom aggressiva kvar. Du kan ju aldrig veta vilka som är bra eller vilka som är dåliga.
Jag skulle ha behållt kullen och sen informera köparna om läget. Med vilken rätt har vi rätt att ta beslutet om vilken som ska leva eller vilka som ska dö?

#8
Det är så jag tänker också. Dom ska få leva, och jag hoppas mamman klarar av detta. Hon är ju så otroligt fin, och jätte mysig!

#8 Jag håller helt och hållet med dig.

Sen till ts så precis som du skrev kan du ju inte veta om mamman verkligen är aggressiv eller om hon bara inte kan umgås med andra råttor då hon suttit ensam så länge. Hon har ju missat en hel del med att lära sig råttspråk och säkert glömt mycket när hon varit ensam stackaren.

Sen är det inte säkert att det "dåliga temperamentet" slår igenom i kullen utan oftast visar sig inte problem i första generationen utan det hoppar gärna över 1 eller 2 innan det kommer fram. Hur är "papporna" i sättet?

Det viktiga här om hon får en kull är ju att du gör det bästa möjliga av situationen och att ungarna INTE avlas vidare på, även om de skulle bli bra. Som sagt så är det långtifrån säkert att nästa generation blir lika bra i så fall. Viktigt är givetvis också att du informerar blivande köpare om vad som ligger bakom och att det finns en möjlighet för att ungarna inte blir så bra.

Även om detta var ett fruktansvärt dumt misstag gjort av dig så anser jag inte att du har rätten att ta bort en hel kull bara "för att" de kan bli dåliga. Det kan hända en kull man tror ska bli bra också så man kan inte veta säkert.

Nej jag tycker du har tagit ett bra beslut och jag gillar inte människor som "ska leka gud". =)

Jag respekterar också ditt beslut.

Men jag hade nog kullat. Dels för att jag inte vill sätta dåliga råttor till världen men också av ren egoism. JAG vill inte sitta med en massa dåliga sällskapsråttor. Jag är hemsk men så tänker jag. Men så är jag ju van vid musvärldens tankegångar och där är det mer legitimt att kulla. Där kullar man faktiskt fullt friska hanar ur bra temperaments- och hälsokullar. För att det helt enkelt inte finns plats för dem.

Men sen är det inte säkert att man när man väl står där klarar av det. Det är trots allt liv det handlar om.

Det här är svåra val som tyvärr ingår i djurägande. Och det är upp till var och en att ta sitt beslut. Om du har funderat igenom allt och det känns rätt för dig att spara dem ska du absolut göra det.

#10

"Papporna" är helt underbara, dom är jätte mysiga verkligen.. dock lite för unga kanske för att bli pappa då dom endast är 5 månader.

Men jag kommer låta ungarna växa.

Ja, det viktigaste är att man upplyser köparna om mammans problem. Du kan få skitgoa råttor också, det är inte omöjligt. När det är en vuxen hona kan det ligga en del miljöproblem bakom också. Hade inte hon suttit som ensamråtta innan? Då är det ju inte heller så värst konstigt att hon är elak mot andra råttor.

Nä, men jag hoppas såklart det går bra med de små!

Jag kommer infomera dom om hennes problem, och dom kommer inte få hamna hos "nybörjare". Jo hon satt som ensamråtta från 7 veckor till nu när jag försökte sätta ihop henne med mina och hon är ca 9 mnd.

Okej.. Då är det väldigt svårt att bedömma vad hennes flockproblem grundar sig i. Det är ju många råttor som inte fixar intron om de suttit ensamma hela livet.

En intressant sak kan dock vara att se hur hon kommer att agera med bebisarna. Tyvärr kanske hon kommer att ha svårt att lära dem goda flockegenskaper eftersom hon förmodligen saknar en hel del råttspråk själv. Så det kan "ärvas" på ett eller annat sätt ändå, fast miljömässigt då.

Intressant att följa i alla fall.. Du får uppdatera oss om hur det går!

Jag har funderat på att kulla en kull någonsin. Ende jag hade i tankarna var oroligheten att ungarna skulle nedärva att pappan såg ut som en igelkott konstant och inte klarade att umgås med någon yngre samt gick till attack  mot mig utan att jag ens höll på med honom i soffan.
Jag gillar inte att avliva råttor och vet att det nedärvs för bra. Varvida jag funderade att kulla den kullen just för att jag inte orkade avliva. Men det vore att gå emot mig själv även om jag verkligen kände att jag ville ta bort dom redan som små. Men folk avrådde mig också. Så de växte upp. Förste small vid 3 mån. Sedan högg en efter en ur kullen. 4 är avlivade pga grov dominans där de huggit både ägare och burkompisar av 6 ungar i kullen.

Så jag har ännu stor svårighet när det gäller kullning. Känner jag att jag verkligen inte tror på en kull igen. Så kommer jag kanske att kulla denna gång. Just för att det är så sjukt jobbigt att avliva råttor när de är vid halvåret och något lättare när de är nyfödda.
Tycker det kan vara okej ibland men inget man ska göra på löpande band.

Just vid tjuvparning kan det blir skit bra och det kan bli skit. Det är alltid svårt att göra val när det kommer till vem som ska få leva. Men blir kullen stor. Har du plats för alla. Tror du att du kommer hitta vettiga hem till dom. Ser honan mentalt stabil ut att klara och ta hand om sin kull när de väl är födda. Är hon jätte aggro och attackera för att skydda etc.
Inte jätte hundra att hon är aggro heller med tanke på hur kort tid du haft henne och att det första som händer är våldtäkt typ ;-)
Ingen vet om hon fått stryk av någon råtta innan och är osäker eller triggades av någon utav de andra honorna.
Råttor bör introduceras på neutral plats först. De bör sitta i karantän och egen bur en tid och inte sättas stressande in i ny flock.

Så känn av hur läget känns efter du lärt känna honan.

Väldigt tänkvärt, Zickan..

Och jag håller med. Känn efter och håll koll på henne. Både före och efter födseln.

Och skriv här för råd och stöd. Det behöver man i såna här svåra beslut.

Nu har inte jag läst igenom vad alla skrivit. Men du vet ju vad jag tycker..

Jag personligen skulle inte ta bort kullen. Det kan likaväl bli en underbar kull, att honans agg mot andra honor handlar om att hon faktiskt suttit ensam under en sådan lång tid. Sedan är det ju självklart svårt att säga något om "papporna" både pga åldern och när du inte kan veta vem det är.

Och hoppas verkligen att allt går bra med honan och kullen :) Har du kunnat kolla vikten??

Hon var jätte lugn när jag lät dom träffas utanför buren.. Men hon hoppa på dom iallafall. Sen tänkte jag sätta burarna nära varandra så dom kunde lukta på varandra men då försökte hon attackera genom gallret..

Jaha, men då kanske hon bara behöver lite längre intro! Klart du måste ge henne tid när hon suttit ensam så länge. Låt henne träffa tjejerna långa stunder varje dag innan du sätter ihop dem i buren.

Burarna bredvid varann är inte så smart när det gäller råttor. Det bara förstärker revirtendenserna i de flesta fall.

Hur många introduktioner har du gjort innan, förresten?

Jo, men du får aldrig låta någon annan bestämma åt dig. Du måste tänka själv! :) Ingen av oss känner råttorna, för det första och det finns alltid tusen aspekter att ta in. Men bolla kan man göra ändå!

Och läs gärna lite om gennedärvning så att du bättre förstår på vilka sätt såna typer av egenskaper nedärvs. Lättare att ta ett riktigt beslut om man har lite kunskap i botten! Och sen är det även känslan såklart. Den är också viktig. Men var beredd på att kanske få spara alla om du inte får dem sålda. Så att du är förberedd på alla scenarion, liksom. Det händer tyvärr rätt ofta att de som får tjuvparningskullar sitter kvar med största delen av kullen. Huvudsaken är att du har tänkt igenom allt. Och du behöver inte bestämma dig förrän de är födda.

Skaffa även en mentor! Det kan man behöva när man är helt ny och dessutom inte hunnit förbereda sig på kullen. Jag ser att du har massvis att lära. Katrin kanske kan tänka sig vara mentor? :)

#11 håller med dig helt och fullständigt.

Förövrigt så kan kullandets vara eller icke vara diskuteras i en evighet, det är nog tyvärr ett ämne som ofta leder till osämja då alla ändå i slutänden handlar som de själv tycker är bäst.

Skulle jag sitta i samma sits som TS skulle jag utan tvekan kulla. Precis på de grunder som Terato sa i #11. Jag har haft en mardrömskull en gång, och det är inget jag vill uppleva igen.

I Finland "hör det till" att kulla, det finns inga regler som säger att man måste göra det, men jag känner inte en enda uppfödare här som inte kullar. Jag har många gånger blivit tillsagd att jag borde kulla, men jag har valt att gå min egen väg. Det finns gånger jag kullat, jag tänker inte skämmas över det, men så finns det gånger som nu, med en kull på 12 ungar, där alla är stora och knubbiga och mår bra, som jag inte ens tänkt tanken att kulla. Dels för att det ligger problem bakåt i släkten och jag behöver alla ungarna för att få en så realistisk bild som möjligt i ett senare skede.

Det är ju inte precis som att dessa ungar skulle användas vidare i avel, alltså behöver man inte den utvärderingen man kan få om man låter alla leva. Det spelar alltså ingen roll om man "råkar" kulla bort "fel" ungar, man vet ju ändå hur det ligger till och de ska inte avlas på i framtiden heller.

Nu ska jag sluta svamla, känns som att jag inte kunnat uttrycka mig bra de senaste dagarna .. Känns som att allt jag försöker säga kommer ut fel och jag kan för allt i världen inte formulera mig annorlunda heller. Äh, hoppas ni förstår hur jag tänker, jag menar ju inget illa med mina tankar :)

Hehe, jag förstår hur du tänker! Samtidigt skadar det ju aldrig med mer info. Man kan ju ha "otur" att de dåliga egenskaperna inte syns i en normalstor kull. I en större kull ökar ju oddsen för att de ska dyka upp. Så det där är ju som man ser det..

Ja, håller med. Det ingår ju i djuransvaret att även ta beslut om liv eller död. Det handlar om etik och moral på många sätt men även ansvar för djurets väl. Men om man ska se till djurens väl så är det ju lite krasst så att djur lider inte av att dö(så länge det görs på ett bra sätt, såklart).

Samtidigt kan man ju fråga sig om det verkligen är okej att ta kullar där man i förhand är beredd på att kulla. (eller för övrigt att avliva friska djur) Jag väljer att inte fördöma andra där. Det är upp till var och en att ta ställning.

Det handlar även mycket om djurets värde. Titta på hundar. Tänk er att kulla en hundvalp. Där vänder det sig genast i magen. Lite konstigt ändå att man tycker det är mer okej att kullar råttor. Intressant, verkligen! Möss ännu lite mer okej. Och de har ännu lägre värde än råttor.

Jag väljer att inte ta ställning i frågan om det är rätt eller fel att kulla. Jag tar det när det kommer, den dagen jag ställs inför det valet själv, vilket jag hoppas att jag ska slippa.

Tänk vad mycket saker man måste fundera över när man avlar! Det är sannerligen inte lätt.

Kom på en till sak förresten! TS, Ta hjälp av någon erfaren om du nu skulle bestämma dig för att kulla så att det blir på ett bra och lagligt sätt!

#22

Jag tänker inte kulla :)

Ok, ville bara nämna det för säkerhets skull!

#24
Okej, tack :)

#16 svar till mitt eget inlägg.. Hela kullen avlivad innan ett års ålder. Dvs ingen blev över ett. Avlivade större delen pga dominans och sjukt kasst immunförsvar som gav massa problem. VIlket är att jag borde tänkt om och avlivat kullen när jag funderade på det. Isf hade flera burkompisar inte blivit sönder bitna, flera ägare inte blirvit bitna och blivit ledsna över att få avliva dom och mest av allt så hade jag sluppit avliva nästan en hel kull äldre råttor när det var så mycket lättare med pinkisar. Så jag borde ha gått på min känsla där helt enkelt. Gillar fortfarade inte kulla, men i vissa fall är det verkligen bättre.

Jag måste hålla med Zickan här, det är ju inte bara råttorna utan ägare blir säkert ledsna att behöva avliva deras bebisar, arga för att dom biter och för att de inte riktigt blir tama. Har du en chans att göra något från början så ta den. Jag låter jättehemsk, men ta en kull du är mer säker på. Det var en olycka, och som någon annan skrev; om du inte klarar av att avliva så hitta någon som gör det. Gå vidare.

#27 Detta är en gammal tråd. Jag är säker på kullar och tar en kull då och då när jag har bra avelsmaterial och känner att jag har tid/pengar.

Det vart inga ungar, hon vart inte ens skendräktig utan gick bara tom.