Ja. Jag vill berätta lite vad som skett här hemma hos mig. Samtidigt för att bearbeta det hela så jag själv kan hantera det.

Min Granathens Mont Blanc har sedan tidigare varit dålig. Jag var hos vet i Vara flertalet gånger men han förklarades frisk eller gavs medicin på medicin på medicin. När jag tröttnade på att det inte blev någon förbättring hittade jag en smådjursklinik i Falköping där jag nu bor.

De konstaterade att lungorna var inte bra alls. Det blev baytril behandling och blev det inte bättre så ja.. Kanske det var dags för sista refrängen då han hade svårt att andas och blev ordentligt jädra fet rent ut sagt. Det visade sig även att Varas veterinärsklinik hade felbehandlat råttan och inte gjort som de ska. Inte vägt eller lyssnat ordentligt på lugnorna ens.

Efter baytril rosslade han mindre och verkade andas lite bättre. Felet här är ju att man är hemma blind. Jag såg en förbättring då det inte alls var mot hur det var förut.

När jag märkte att han smalnade av gav jag dem fetare mat, mer fett godis så han skulle komma upp sig lite. ALLA andra utom han tog upp sig lite. Så jag åkte till veten med honom.

Veten konstaterade att han hade svårt att andas, hans lungor lät mycket konstigt och ja… Det finns inte mycket mer att göra.

Jag frågade rakt på sak. "Anser du att denna råtta bör avlivas så snart som möjligt?"

Svaret blev ja på detta. Hon gav honom ett par veckor. Hennes gissning är att pga andnings problem får han inte i sig näringen han behöver eller förbrukar den lika snabbt igen pga andnings svårigheterna. Riskerna är att antingen blir de svårare och han kvävs ihjäl eller smalnar av och dör pga det. Så snällast är att avliva honom.

Jag orkade inte med att göra det på plats just då. Ville få en chans att säga hej då på riktigt och ta lite kort som minne. Självviskt men veten tyckte det var helt ok så länge jag kom tillbaka innan det var försent och ringde om det hände något. En vecka blev bestämt.

Så nu har jag en vecka på mig att säga farväl och mysa och skämma bort honom. Det känns svårt och jag klandrar mig själv så för att ha gått till veten i Vara. Även fast jag vet att jag har ju varit hos veten skulle jag gjort som sist och åkt till någon som vet mer för länge sedan. Men har man inte bil och bor på liten skit ort är det inte alltid lätt å komma iväg.. Var ju hos vet som sa att de visste PRECIS vad som var fel. När man kommer till någon som man känner vet mer. Faktiskt rör och pratar med råttan så känner man sig som världens sämsta djurägare. Så jag klandrar mig själv för detta. Jag är ändå glad att minstingen Psycho har inte dragit på sig något över huvudtaget. Han är inte ens förkyld så som Deadly är.

Kontentan av denna tråd är att jag vill förmedla till fler råttägare att tänka på hur veten agerar med råttan och hur det känns i maggropen. Känns det inte som det stämmer så leta reda på någon annan.. Så det inte blir så som det blivit för mig. Att jag har litat på min vet för de har talat övertygande och get behandling efteer behandling för att sedan upptäcka att: ne.. råttan skulle inte alls ha så mycket eller si eller så.

Jag kan inte hjälpa annat än att känna mig så ytterst grymt skyldig till Montys öde.. Det känns som allt är mitt fel. Jag gick tre besök på Varas vet innan jag bytte. Det borde kanske gått snabbare.

Det känns som denna vecka skall bli helvetisk rent ut sagt. Det känns som jag har en dödsdömd hemma.. Vilket jag påsätt och vis har. Det känns ju dock skönt att få säga adjö ordentligt innan något sker.

Jag hoppas även att kanske någon lär sig ifrån det här så det inte blir lika olyckligt för någon annan.