När jag skaffade min första råtta kände jag likadant. Det jag gjorde var att jag satte på mig en handske, öppnade buren och lät honom komma fram till mig helt på egen hand. Det gick långsamt i början med tillslut blev vi oskiljaktiga! Det slutade med att han skakade galler när han såg mig :)
Locka med lite godis och som sagt, ha handske om du är rädd. Låt det ta den tiden det tar. (Min Error var dessutom också ganska vuxen redan).

LYCKA TILL!

(YOU CAN DO IT!)

Inte för att låta elak, men varför skaffa ett djur man är rädd för? O.o'' har de haft en tidigare ägare som hållt på med dem så ska de inte bitas, så det är bara att samla ditt mod då och ta upp en.

Tack så jättemycket för uppmuntran! Kände hur kroppen slappnade av när jag läste vad du skrivit. Att jag inte är ensam och att jag får lov att låta det ta tid!

Är så himla glad att iFokus finns :)

jag har känt precis som dig. även min lilla älskling , hon var min bebis från början blev sån att hon inte gillade att jag rörde henne. Tog 2 honor bara för att dom skulle få ett bra hem. hade inte blivit hanterade på minst 6 månader innan. Dom blev aldrig sociala kontaktsökande men dom blev lite bättre. kanske inte det bästa att säga. Men tålamod, svårt att ha alla gånger men man får försöka och tänk att det här klarar jag.

Lycka till hoppas du lyckas :)

Kan bli sådär ibland, själv var jag mest rädd för att krossa dom små liven så jag vågade knappt röra dom. var som om dom skulle var gjorda av aska och om jag gjorde en för hastig rörelse skulle dom gå sönder för mig.

Men jag lovar, det bästa du kan göra är att ha dom på axeln redan då du får dom. Har en 'kiss och bajs ' tröja där jag har  mina nykomlingar när dom ska socialiseras med mig.

Tycker även när man skaffar nya råttor så blir det lättare att socialisera dom då dom gamla råttorna visar dom nya unga att du är awsome x3

Jag har med känt så, när mina två omplaceringsvänner kom hit var de aldrig hanterade och hade inte haft det så värst fint. Den ena var totalt livrädd och bet. Hon var så rädd att hon riktigt skrapade sår på mig. Att hon var blind gjorde det hela svårare, men jag har låtit det ta tid och sakta med säkert vunnit hennes förtroende. Hon låter mig klappa och smeka henne ibland nu och de blir så glada så fort de hör mig.
Tyvärr har det varit lite svårare att få dem att känna sig trygga på andra ställen än buren, där de tillbringade nästan hela sitt första år innan de kom hit.
Den som uppfann luvtröjor borde få Nobelpriset, de älskar att sitta i luvan och klättra runt och undersöka databordet, även om de tycker att det är ganska läskigt. Andra ställen får de panik av men jag fortsätter ändå med det, har även en liten transportbur som de kan ha som bas och återkomma till om de blir rädda på större ytor. ;)

Jag var så sinnessjukt rädd för att inte klara av det, att hon skulle behöva fortsätta leva rädd eller behöva avlivas (vilket jag inte ville, och det var väl den största anledningen att jag målmedvetet fortsatte jobba på tilliten). Jag fick kämpa mycket med mig själv och mina tankar, och lära mig att inte haka upp mig för mycket på de saker som inte var bra. Inte lätt att vara människa alla gånger, med krångliga hjärnor.
Men vet du, det blir bättre! :'D

Återigen vill jag säga att jag är så glad att iFokus finns!

Jag kommer fortfarande på mig själv med att tänka att det kanske vore bättre om de omplacerades (igen!), men jag får nästan lust att slå mig själv när dessa tankarna dyker upp. Jag har haft dem i knappt fyra dagar och jag överväger att ge upp? Aldrig! Och efter att ha hört lite historier här med så känner jag mig lite bättre till mods. Jag tar mig an så himla mycket hela tiden som jag senare inte avslutar - men detta handlar om liv. Liv som kanske kommer ta slut som jag ger upp nu. Nej, jag skall ge både mig själv och råttorna mycket mer tid.

Tack igen allihopa! <3

Det är ändå modigt av dig att ta hand om problemråttor när du är ny med råttor, men ge inte upp! Det mest optimala hade väl varit att du köpt från uppfödare, men nu är det ju som det är.

Tänk på att dina tankar du har bara är osäkerhet, allt är liksom nytt, du har bara haft dom i 4 dagar. När jag tog hem Error kände jag lite så i 2-3 veckor, "vad har jag gjort?". Men som jag skrev, vi blev oskiljaktiga! Det tog ett tag.

Här är en bild på Max. :) Väldigt suddig pga dålig mobilkamera. Men bättre bilder kommer! Man ser här att han ändå är väldigt kontaktsökande. Råttis däremot ligger mest i boet och trycker..

Jag må vara smårädd och nervös men ack vad jag älskar dem <3

#9 Hjulet e ingen vidare idé, så ta bort det. Men JÄTTESÖT kille! :)

Ja, jag hörde av mig till förra ägaren och hörde om de någonsin sprang i det men icke, så det byts ut mot hängmattor och tunnlar :) Rynkade verkligen på ögonbrynen när jag såg det. Jag kanske inte är en erfaren råttägare men lite vett har jag allt! ;)

Har för mig att svansen kan fastna i det och gå av? Men annars har jag aldrig sett en råtta som springer i hjul :P det är hamstergöra! :P

Haha! Bra sagt!

Råttors rygg och svans är för lång för att springa i hjul, de kan få ryggproblem då den blir alldeles för böjd i hjulet. Så jag tycker också att det är säkrast att ta bort den :) Hängmattor istället låter som en kanonidé :D

När jag skaffade min första råtta (jo råtta inte råttor..) var det för att bota min fobi mot råttor. Köpte en ormmatsråtta (vuxen hane) från zoo som vart lika rädd för mig..så där satt vi han o jag, lika rädda för varandra.. vet inte vem som skakade mest..men jag tog tjuren vid hornen s a s o började mata honom med allt jag själv åt, han blev snabbt tam av det kan tilläggas..

Den historien slutade med att han gick lös i hela lägenheten (o ställde till det..) ihop med katter och hund. Detta var 18 år sen, nu sitter jag här med egen uppfödning och kan inte tänka mig ett liv utan råttslingarna. Så rädsla brukar gå över till slut, det får ta lite tid bara. Lycka till med dina nya vänner!

Det känns som att den värsta oron börjar avta! Men man skall inte ropa "Hej" ännu, så att säga..

Jag förbereder mig mentalt konstant genom att visualisera känslan då de eventuellt skulle bitas som hårdast och inser snabbt att jag inte behöver vara rädd. :) Och hittills har de inte bitit mig och bet bara en förra ägaren en gång genom gallret (de har blivit matade genom gallret tidigare, så inte konstigt att han bet! - Här får de ta godis från handen. )

Råttis är fortfarande rätt reserverad men jag fjäskar med godis och gulle-prat. Max är supersocial och har haft uppe honom ett par gånger men man märker att han fortfarande är lite osäker på mig så det har varit korta stunder.

Jag är så glad. Det känns som att jag faktiskt kommer att klara detta. Men som sagt, det är för tidigt att göra cirkusvolter..

Igår försvann det där korkade springhjulet samt huset och de har ersatts med två hyllplan, en tygsäck, ett flingpaket med tidningspapper och en massa tyg (som luktar jag) att bädda med. När jag kommit iväg att handla blir det hängmattor och hängtunnlar och rep och ja.. Allt roligt jag kan komma att hitta! :D

Här är en mys-bild från igår. Äntligen tvingades Råttis ut ur sitt hus för att undersöka nya sovplatser <3

Vill bara säga att jag tycker du verkar göra ett jättebra jobb :) Kul att läsa om dina framsteg och resonemang!

Man blir så glad av att höra sådant! Det gör ju att man blir ännu mer taggad och mån om att lyckas. Tack! :)

även jag har varit rädd för råttor :) min kompis hade en otäck stoooooor hane som bara högg efter mig  sen skulle hon skaffa kompis åt honom, men det visade sig vara en hona & dessutom så bet han av henne en bit av svansen, slutade med att hon kom med mig hem, hon var inte jätte trevlig direkt, men speciell, mkt mental förberedelse innnan jag ens vågade peta på henne..  och nu ungefär 10 år senare så sitter jag här med två ganska stora flockar med råttor! det är underbara djur och jag tycker att det är jättekul att höra hur bra du jobbar med dem och dig själv 

tror att du kommer att få två riktigt bra kompisar när du vinner deras förtroende!

Det kommer gå bra Sofie, och jag finns inte långt ifrån! :D stöttar gärna och ger tips ^^

Som sagt, du är redan en bit på vägen :)

Jag vet att jag inte var positiv till det i början, men kan berätta att den tvekan har verkligen minskat! Och eftersom jag också vill ha hanar när jag skaffar fler råttor, så är det ju perfekt för oss att passa råttisarna när man åker bort :) (inte i samma bur, men det känns ju tryggare att bara ha ett kön så man inte riskerar tjuvkull.. o: )

Kramis<3

Skummat igenom lite snabbt men har inte sett någon som sagt det. Men jag vet inte om det är så bra idé att handmata när du är rädd för att bli biten. Då kan de börja vänja sig vid att du kommer med mat när du sticker fram fingrarna. Nu brukar de inte alls bitas hårt när de "hugger tag" i fingret i tron om att det är mat. Men är man rädd för det, så kommer man ju hoppa till som bara den. 

#21 jag har bara märkt av att det kan bli så när man matar genom gallret, men att om jag ger dem mat med handen inuti buren har jag aldrig upplevt samma sak.

Jag tror inte det är något problem, de märker ju skillnad på maten och handen?

Men men kanske kan tänka på det lite? att inte ALLTID ha mat i handen när de nosar, utan ibland bara ha handen inne, utan mat i den…

Nej, jag har inte heller varit med om att de bitit (bitit känns lite som fel ord, men ni förstår nog vad jag menar) när man sticker fram handen utan mat. Bara när jag precis matat dom och fortfarande luktar mat om fingrarna.

Men ändå - är man rädd för att bli biten bör man nog försöka att inte förknippa händerna med mat…

#20

Tack min älskade flicka <3 Det känns så skönt och tryggt att du står bakom mig. Och du vet att jag gärna ställer upp som rått/mus-passare när jag behövs!

kram <3

#21

Kanske värt att tänka på..

#21

om man är rädd för finger naffsare är det bättre att mata fråm hamdflatan och ignorera att ge dom genom burgallret.

Mina har ett fåtal gånger trott mina fingrar varit mat, och då har jag lugnt satt tummen över deras nos. och då har dom släppt. det är då man rycker undan mat/finger från dom -då dom biter . Eftersom dom får för sig att du försöker sno deras mat  ( kolla bara hur dom reagerae när en annan råtta tar deras mat. då rycker dom till sig det och vänder sig om )

Dock att låta dom slicka från fingrarna mat osv är nåt jag inte tycker man ska uppmuntra andra att prova på. ( min egen åsikt )