Känns ungefär som att ha en råtta som kräver otroligt mycket mer sällskap och underhållning är en flock med råttor, en råtta man aldrig kan lämna ensam längre stunder.

Vet inte riktigt hur man ska beskriva det, det är inget speciellt att ha en ensamråtta, men det kräver mer tid och engagemang från dig som ägare för att råttan ska må bra.

Så det är ingen beteende förändring? det är väl det som jag tycker är mest intressant att veta, samt om dom behöver en annan form av hantering ( förutom massor med tid )

Min kompis hade ju en ensamråtta, först en som var själv en hel livstid och sedan en som var ensam nästan ett år innan han fick en vän. Den första verkade deprimerad, han var väldigt passiv.. Och överviktig. Det var rätt sorgligt :(

Hmm ok, då dom är deppiga blir dom lättare sjuka med antar jag?

Jag hade en ensam råtta för något år sedan, hade han ensam pga okunskap om att jag inte visste att dom inte skulle vara ensamma, och för att han var ensam när jag köpte honom (via blocket-annons).
Den råttan var väldigt sällskaplig av sig, blev jätteglad när jag kom in i rummet och ville vara nära mig hela tiden. När jag satt och pluggade satt han gärna med på skrivbordet och gick omkring där lite osv.

Nu har jag två råttpojkar, dom är lika sociala, dock är dom väldigt springinga och ska vara överallt samtidigt, så det är lite svårt att ha båda ute samtidigt om man ska hålla koll på dem osv. När jag har den ena ute så är den i buren väldigt svartsjuk, och vill vara med han också (det förstår jag helt och hållet att han är!), så när den ena släpps tillbaka så börjar dom småbråka lite. Sen så tar jag ju självklart ut den som först fick sitta i buren och myser lika mycket med honom!
Men som sagt, det är inte ofta jag har möjlighet att ha båda ute samtidigt, möjligtvis om någon annan person är med, men är jag ensam är det inte lätt..
Ibland känns det lite som att dom trissar upp varandra, så på så vis saknar jag att ha ensamråtta, men självklart tänker jag ju på råttornas bästa, så jag har dem inte ensamma :)

Som jag bor nu har jag tyvärr inte möjlighet att ha något rum som är 100% råttsäkert, annars hade det inte spelat någon roll om dom ville springa runt och vara överallt samtidigt :) Men så fort jag kommer få möjlighet så ska det bli ett råttrum som dom får springa och göra hur dom vill i :)

Kan tillägga att min ensamråtta inte verkade deprimerad, han var som vilken råtta som helst. Han var dock lugnare än dom jag har nu, men det beror nog på att mina två som jag har nu inte är speciellt gamla, och den jag hade först var drygt ett år när jag fick honom.

Jag hade en ensam råtta ett tag, vi avlivade hennes syster och då blev hon ensam i typ….2-3 veckor innan bebisarna fick flytta in till henne.

Hon blev väldigt sälskapssjuk och skulle alltid vara med vart jag än gick! Sen tycker jag också att hon blev lugnare när hon var ensam asså typ mysigare..

När jag hade båda två så ville hon aldrig sitta still , hon skulle bara springa runt över allt. Sen när hon blev ensam somnade hon gärna i knät och..aa blev lugnare helt enkelt. Först tänkte jag att det kunde bero på att hon  kanske var deprimerad, men när bebisarna kom så blev det inte jätte mycket mer fart på henne, lite såklart , men hon var fortfarande den där mysiga tjejen som alltid hade paxat en plats tätt in till mig.. :)

Alltså , jag tycker att jag märkte skillnad , men det kan ju säkert ha varit nåt annat också.

#2 Jo visst kan du få beteendeförändringar, en del råttor blir deprimerade och gör inget annat än äter, andra råttor svälter sig själva, de kan börja barbera sig eller gnaga på galler eller hitta på annat eftersom de är understimulerade och mår dåligt. De kan lättare bli sjuka, de har svårare att hålla värmen själva eftersom de inte har några kamrater mm.
De kan förefalla lugnare och keligare men är snarare passiva och desperata i sitt kontaktsökande. Råttor är flockdjur, och det verkar inte vara många egentligen som trivs bra ensamma även om de skulle bita ihjäl en råttkompis.

Sen finns det dem som trivs rätt bra själva så länge de får rätt stimulans från människan, de brukar bli råttor som är kontaktsökande med människor. Men som sagt det kräver mycket mer av människan, man bör inte lämna råttan ensam mer än några timmar tex.
Råttan blir som en hund typ, som är med överallt och behöver hjärngympa, motion och kel större delen av dygnet.

#5 Fast det är ju inte svårt att ha många råttor ute samtidigt, finns inget bättre än en hel myshög i soffan som busar runt!

#7 Mina funkar det tyvärr inte så med, även om jag hade önskat det.. Dom håller sig inte kvar, har provat sitta några gånger med båda två och kika på tvn, dom vill upp på bordet, och tar man bort bordet en bit så ska det försöka hoppas, antingen till bordet eller fönsterbrädan, och som sagt så är inte rummet 100% råttsäkert, så jag vill inte riskera någonting. 
Men självklart är ju mitt mål att kunna ha dem ute samtidigt, så jag hoppas att detta bara har med åldern att göra nu.

#8 Om du har ungar, det är klart att de är busiga och vill leka! Mycket roligare för dem att springa runt och undersöka tillsammans och lära sig nya saker.

Allt snack om råttsäkrat är lite överdrivet tycker jag, jag har aldrig råttsäkrat något över huvud taget och mina springer fritt på 40 kvadrat när jag släpper ut dem. Det enda som gäller är att uppfostra dem, lite tjatigt kanske men väldigt skönt när det är gjort. Äldre djur lär upp de yngre sen oxå.
Känner flera som inte har haft något råttsäkrat och det har funkat utmärt.

#9 Som jag sa så är dom inte speciellt gamla, och då förstår jag att de är såhär och att det nog sitter ganska mycket i åldern.

Och som sagt så vill jag inte riskera någonting, även om det med råttsäkrat kanske är en smula överdrivet. De har en stor bur som de kan leka tillsammans i, och sen när jag tar ut dem funkar det bra med en och en, tänker ha så tills jag flyttar, vilket inte dröjer allt för länge..
När jag flyttat kan jag ha ett speciellt rum utan andra djur, som både jag och dom kan busa med varandra i utan att jag ska känna mig nervös.