Sökes tills senare
Jag vill ha bebisar. Många bebisar. TONVIS av dom! :D
Men, of course, så söker jag även att avla rätt och duktigt. Vad jag har nu är 3 damer på runt 1 år som jag nyligen köpte (Hade dom inte gnagt så förbaskat mycket hade jag funnit dom helt perfekta xD) och 3 småflickor på 3-4 månader som jag träffat både mamma, pappa och syskon till, alla med underbara temperament och grymt fina (vad det verkade som iaf) anlag.
Men som det ser ut just nu vet jag inte hur min boende situation är, och då ska man jue definitivt inte ens fundera på att avla innan det är löst.I know, I know ^^
Därför söker jag tills senare, någon uppfödare eller iaf otroligt råttkunnig i göteborgs trakten som kan lära mig mer om avel, om vad man gör om/när saker går fel, hur man ska hantera dom små efter födsel etc. etc. och, sist men inte minst, som kan hjälpa mig att hitta ett bra första avelspar (Antingen genom att sälja till mig vad ni själva har eller genom att forsla mig till nån ni vet har bra råttor) då jag känner det vore bra att ha hjälp av någon som vet saker där med :)
Om någon är intresserad, ropa bara så är jag här och redo att buga. :P
//Aztrya
P.S. Jag hade ingen aning var jag skulle lägga denna tråden men här lät bäst. xD
Kan väl lägga till nu när jag inte är helt död, att jag planerar att bli en ordentlig uppfödare sen när min situation är helt stabil :)
Och innan den frågan kommer upp; Nej, har inte helt nogrant läst igenom alla trådar med info, ska göra det, men tycker endå det är bättre att ha någon som kan hjälpa mig personligt. ^^

Haha, söt annons!
Det här med att lära ut om avel är ju egentligen en ganska stor och tidskrävande grej. Jag ser inte framför mig att skitmånga uppfödare nappar på att ställa upp på det för en främling.
Men vet du vad jag tror? Jag tror på att försöka skaffa sig lite kontakter. Gå på utställningar och träffar, skaffa vänner bland råttfolk.
Kanske du till och med kan utveckla en bra kontakt med en uppfödare som du köper råttor av?
Generellt tror jag att man behöver ta sig igenom alla råttans stadier som första steg i "uppfödarutbildningen" om man vill bli en självständig uppfödare. Dvs. man skaffar sig en femveckorsbebis som man följer från börja till slut. Det hinner hända mycket på dom 2-3 åren och man hinner få frågor, som man söker svar på. Helst ska man ha haft både hanar och honor, och hinna bilda sig en uppfattning om vad man egentligen vill ha för råttor.
Sen är det viktigt att uppfödaren som en dag då ev. hjälper dig med en kull ser dig som seriös och mogen för det. Och då ska man kanske passa sig för att säga "jag vill ha bebisar, massor med bebisar". :P Inte många nappar på det.
Tror att det är lite fel fokus, helt enkelt. Jag vill inte ha massor av bebisar. Det handlar inte om att massproducera dem, jag vill förbättra tamråttan (och ja, helst inte få allt för många bebisar i kullarna, man vill ju hitta bra köpare till alla också.)
Hur gammal är du förresten? Det behöver givetvis inte betyda något men det kan det, mycket kommer såklart att mogna på en 2-3 år.
Jag känner själv att mkt har hänt med mig under åren jag har haft råttor. Jag tar mer genomtänkta beslut, är lite mer "orienterad" i avelsfunderingar och tar heller inte kritik så hårt längre (det är något som man måste lära sig om man ska föda upp!). Och har man dåligt med kunskap, då kan man räkna med myyycket kritik.
Jag har också möjlighet att hjälpa mina köpare om det kniper, dvs. jag kan svara på frågor om medicinering, råd om en hane blir dominant eller t.ex. ta tillbaka råttor om det kniper. Sånt här tar mycket tid av en och kräver att man kan ta sig en runda på nätet för internetsök emellanåt om man måste hjälpa en köpare med något.
Nu säger jag inte det här för att pekpinna, men för att mentalt förbereda dig för hur det skulle vara att föda upp råttor.
Nä, men sen tror jag det är bra att släppa lite på ivern. Låt det ta lite tid, just tamråttan har väldigt mycket problem och det kräver faktiskt en hel del kompetens från uppfödarna för att ta bra kullar. Man kan para två föräldrar och få en kull full med skrikungar. Sånt är inte roligt. Vet man vad man gör minskar risken för sånt (men det kan såklart fortfarande hända). Och då måste man kunna hantera det med.
Dom största grejerna jag lärt mig hittills är nog det här att avelsdjur är inga perfekta djur med perfekta stamtavlor. Tvärt om har jag lärt mig att det är mycket mer skit i linjerna än man kunde tro. Det handlar bara om pest eller kolera, man måste kunna selektera ut de bästa djuren, titta på statistik i linjen ang. en hel del variabler och kunna matcha med en bra partner och t.ex. ha förståelse för det här med dubblering och förstärkning etc. Sen har jag lärt mig att flocktrassel nedärvs väldigt tydligt. Jag har också lärt mig att hälsan är skit, den MÅSTE vi verkligen jobba på.
Jag hade skitbra artiklar på lager förut för den som vill börja läsa om avel men dom är tyvärr borttagna från nätet. Men ska se om jag hittar lite sen.
Men det sista jag vill tillägga är att en viktig egenskap för att kunna ta kullar på ett seriöst sätt är att man själv är skapligt mogen att självständigt söka information. Börja där, och var med i avelsdiskussioner på forumet, eller varför inte starta egna trådar med diskussionsämnen? Det är oerhört lärorikt. Då får man en liten språngbräda att söka vidare sen också.
Ett tips på fråga skulle t.ex. kunna vara: Vad är en bra avelshane? Skapa en sån tråd så kan vi spinna vidare på det.
Älskar mina stora små vänner..