Fast det är ju även lite dumt att tänka sådär. Du verkar ha kraftig allergi för råttor, och jag själv skulle aldrig klara av att bo med ett djur som gjorde mig så hemskt allergisk. Oavsett hur mycket jag älskar det. Till slut kan man ju inte umgås med det på samma sätt, och då är det ju bara synd om djuret. 
Det kan vara skadligt för kroppen att utsättas för kraftiga allergier, och tänk på att om du får en kraftig allergichock så är det inte att leka med.

Jag har haft gerbiler och har nu chinchillor. Ibland kan jag känna att det kliar lite i ögonen och jag kan börja nysa mycket, men inget värre än så. Det står jag ut med. Men skulle jag börja få utslag och nysa regelbundet och må allmänt dåligt så skulle jag inte våga utsätta min kropp för det.

Visst man ska sätta värde på djuren, och ta ansvar för dem. Men att medvetet utsätta kroppen för djur eller annan svårt allergiframkallande orsak är inte särskilt bra alls.

Visst blir man lite snorig eller uppvisar känslighet så överlever man och kan ha djuren. Jag själv är lätt allergisk men inte så det stör särskilt mycket. Men att få en allergisk chock däremot är inte att leka med, och synnerligen om man är ung. En svår allergi kan leda till att man reagerar för fler saker än just det man inte tålde från början.

Vissa klarar mer än andra, jag tycker det väger över att ha råttorna och det säger INTE att jag inte kan umgås med dem som andra som inte har allergi.
Därför är det inte synd om råttorna, det är mer synd om råttorna att de ska behöva flytta runt såfort någon får lite snuva.

Jag pussar och gosar med mina råttor även om jag har allergi, och jag sitter inte och klagar för det, jag har valt det. Att få se mina små älsklingar varje dag och få umgås med det överväger absolut, då är mina symptom INGENTING jämfört med glädjen jag känner med dem.

Jag får astma, kliar i ögonen, svullen hals, kliar på kroppen, snorig. Men jag sket i allt det där, dock gav jag bort ett råttgäng till råtthjälpen och jag ångrar det jättemkt. Nu känner jag ingenting, jag tror jag hade sån barnallergi, dock kan det bli svullet om dem river mig på armen men det kan lika väl vara andra bakterier som kroppen reagerar på. :)

Jo men det är en värdering som du gör och anser är rätt för dig, den behöver inte vara rätt för någon annan även om jag förstår dig delvis.
Jag älskar mina pojkar och kommer inte att göra mig av med dem förrän jag blir rejält sjuk av dem.
Men som min sambo då, han är allergisk mot pälsdjur överlag och kan knappt ta i råttorna utan att få stora svullna utslag och andra problem. För honom är det inte värt att ha djur, han skulle aldrig klara av att ta hand om dem på rätt sätt.

Även där måste man göra en avvägning, kan jag ge mina djur vad de behöver fastän jag är allergisk så är det lugnt. Kan jag inte ge dem vad de behöver så är det bättre att omplacera så snabbt som möjligt så att djuren får ett bra liv.

Vad jag däremot inte kan förstå är folk som köper hem djur utan att ens kontrollera om de är allergiska, oftast räcker det med ett besök hos djuret för att man ska reagera om man är svårt allergisk.

Jag är också allergisk mot pälsdjur men främst katt och häst. Det jag känner är som nämnts tidigare att jag blir svullen när jag blir riven. Skulle jag få råtthår i ögonen svullnar jag rejält men det händer typ aldrig! Astma kan jag få titt som tätt men kan inte säga att det är enbart pga råttorna för det kan jag få ändå.

Jag tycker att det är värt det. Det är ju ganska trist att vara allergisk mot djur när man älskar djur. Andra pälsdjur är ju uteslutet totalt. Sen gillar jag verkligen råttor så för mig är det som sagt värt det!

Är pälsdjursallergiker samt astmatiker, mest allergisk mot katt och hund.

Det irriterar lite ibland när jag ska städa råttburarna men annars märker jag inget speciellt =)

#5 Man kan ju utveckla allergi, och sen reagerar folk kanske inte på själva djuret utan avföringen :)

#8 Jo fast det är sällan allergier kommer bara helt plötsligt, det tar i regel tid att utveckla dem till det läge där det faktiskt stör en för mycket för att ha djur, om det ens går så långt. Min allergi har ju fastnat på halvt liksom Håller tummarna för att den stannar där länge till oxå.

Om man hälsar på ett djur så hälsar man ju på avföringen med, den sitter ju på djuret såvida djuret inte är nybadat eller något. Allergiämnena finns där djuret är. Men sant, det kan ta ett tag innan man verkligen känner av sin allergi.

Det farliga med allergi är ju att den kan bli värre ju mer man utsätts för det man är allergisk mot. Känner man lite grann först, så funkar det kanske. Men om man skaffar själv, och kroppen utsätts för det allergiframkallande konstant, då kan det bli värre.

Själv är jag allergisk mot katt, häst och kanin, men känner inget på andra pälsdjur.

När de gäller råttorna så är jag säker på att de är mot deras urin jag är allergisk, när deras klor gör hål i min hud när de går på mig så får min hud kontakt med deras urin och då får jag utslag. Om jag städar buren och håller på med något som är väldigt urinerat så får jag nysattacker. Mot själva älsklingarna är jag inte allergisk då jag pussar på dem

Jag skulle aldrig köpa djur om jag var allergisk. Skulle inte utsätta mig för risken. Det kan bli mycket värre med allergin om man utsätter sig för det man är allergisk mot.

En väninna fick riktigt allvarlig astma.

Många hävdar att om man utsätter sig för djur kan det bli tvärt om, att man blir kvitt allergin. Själv säger jag varken bu eelr bä gällande den teorin.

Sen kan det ju vara så som för mig att jag är allergisk mot damm och kvalster och andra "luftallergier" så jag är allergisk oavsett om jag har råttor eller inte…känns som att en råtta mer eller mindre inte gör nån större skillnad när man ändå har besvär…

#13 Det har jag faktiskt aldrig hört, att en allergi skulle försvinna o man utsätter sig för den.

Man kan bygga upp antikroppar genom att chocka immunförsvaret och därigenom bygga upp en viss tolerans, men det är inte alltid det funkar.

Det är ju så vaccin fungerar. Och tydligen har forskningar visat att barn som växer upp i renare hem har fler allergier, och barn som har t.ex hund och därmed utsätts för smuts och olika bakterier, de bygger snabbt upp immunförsvar så de slipper allergier.

Detta stämmer dock inte på mig, Jag har inte levt kliniskt rent och har ändå en massa allergier.. :(

#16 stämmer inte på mig heller, uppvuxen med djur, alltid varit utomhus och lite skit i hörnen har ingen dött av. Ändå är jag allergisk. Samma med sambon och hans syster, uppvuxna på djurgård med hästar, hundar, katter osv, men är ändå väldigt allergiska nu mer.

inns ju även forskning kring hur immunförsvaret förstärks genom hur man föds - vid exempelvis kejsarsnitt så är det vissa grejer som annars kickar in som inte bildas, samt att den första miljön man möter (alltså sjukhuset) är för klinisk. Typ, vi skulle må bättre av att födas i skogen eller nåt o.O

Jag är allergisk mot det mest till och med råttorna. Många ggr har jag känt att jag skulle må bättre om jag omplacera hanarna eftersom dom är värst. Får utslag och under pollentider förvärras allergin kraftigt så jag måste använda astmaspray. Men det går över när pollentiden försvinner och då glömmer jag ofta bort hur jobbigt det är/var. Men om mina barn skulle reagera så sätter jag dom först.

#19 jag håller med! Om barnen reagerar så går ju det först men som tur är visar ingen av dom några som helst tecken på det! :) varför är hanarna värre?

#20 Allergi mot råttor är lite annorlunda, en del tål inga råttor alls, en del tål bara honor och andra tål bara hanar. Jag hör till dem som bara tål hanar, honor med småbebbs är det mest allergiframkallande som finns för mig.