Har precis skaffat råttor och är väldigt oerfaren liksom men mina råttor är väldigt likt dina, så jag antar att det måste vara normalt? De slingrar sig jätte mycket när jag försöker plocka upp dem speciellt den som är beige.. Dina bits inte väll?

Vet inte hur länge du haft dom, men de tar tid för råttorna att vänja sig, om nu råttan slingrar si och piper, undvik å ta upp den ett tag å muta med nått gott, har själv en rädd råtta ch ännu efter 3 veckor springer hon iväg så fort de kmr nått ljud eller så, men hon tar godis å går upp i handen av sig själv nu.. (: De går också och bara tvinga upp dom och lägga dom inne i din tröja och gå runt med dom, då kommer de nog börja tänka att du inte är så himla farlig endå (:

Antagligen är dom rädda och osäkra och inte kan lita på dig (ta inte illa upp) så mitt tips är att ha tålamod och låt dom få vara med så mkt som möjligt… ge dom godis och annat gott!! Hoppas att det går bra!!

//Kram!!

#1 Aldrig :) nafsat har dom väl gjort om jag slarvat med att tvätta händerna efter att jag hållit i något som luktar mat eller när det busats. Det enda aggrassiva (tror jag) var när jag fick för mig att borsta bort oönskade smulor från burgolvet med en tandborste. Dom hatar den tandborsten.

#2 Jag har haft dem i 4 dar nu, hehe , inte så värst länge. Men jag har varit med dom så mycket de senaste dagarna att det känns som en hel vecka.. om inte mer :D

Jag antar att det är kontrasten mellan dom två som gör att jag oroar mig så. Det är hemskt att se honom så rädd :/
Kanske är han mesig av naturen, plutten.. isåfall vill jag hjälpa honom att bli lite kaxigare :)

#0, 1

Har ni zooråttor eller är det uppfödare?
Min erfarenhet är att råttor som kommer ifrån en bra uppfödare är betydligt lugnare och mer lätthanterade.
Annars låter det som att ni har väldigt osäkra och rädda råttor, om de nafsar, bits och slingrar sig.

När det gäller nafs har inte jag så mycket råd att ge, men när det gäller nervösa råttor så är det bara tid och att umgås som hjälper :)

#5 Dom kommer från en uppfödare och är supersnälla :) nafset är bara smakprov och nagelgnag, förutom när jag har gröt på fingrarna! 

Nog är den lille osäker alltid :/ bara jag skrattar till så blir det "wroooom!" några centimeter och rådjur i strålkastar-ögon, det positiva är att nyfikenheten oftast tar över och rädslan glöms bort :P

Han trycker liksom magen mot underlaget när han tar sig fram, redo att sprinta o.O

#6
Läste igenom ditt första inlägg lite noggrannare, och jag tror inte du behöver vara orolig för att ge lillen men för livet :)
Han behöver bara lite tid på sig.
Sedan kan det ju vara bra att sätta sig på en plats där han inte kan klättra iväg, och därmed bli svår att hitta.

När jag hade mina senaste bebisar satte jag mig på en stol med dem. Första gångerna var de lite för nervösa för att våga hoppa ner från stolen, så då satt de och gömde sig bakom min rygg eller i tröjärmen ^^

Om du inte har gjort det redan, så vorde det härligt att få se bilder på de små liven

#7 Bilder ska det bli! :D När jag lyckats hitta en kamera här hemma som faktiskt fungerar..

Åh, bebisen :/ … gav dem just en bit knäckebröd var och det stora matvraket liksom "ge hit!" och ryckte den ifrån mig, medans lillplutten försiktigt tog biten med munnen och bara satt där och tittade på mig. Sen, efter att ha nosat på min hand, backade han några steg och började knapra </3
Jag är nog lite blödig.

#8
Naw, vad sött ^^
Jag är likadan. Går sönder lite inombords när de är söta :)