Minstingen i flocken, Doris, brukar småpipa väldigt mycket när hon blir tvättad, busad med eller åtsagd. Så jag har inte tagit det som något allvarligt, eftersom jag aldrig sett något riktigt bråk eller sår. Fram tills jag var hos veterinären, för 1,5 veckor sedan. Då upptäckte jag en liten sårskorpa på Doris. Jag brukar aldrig känna igenom henne, utan tittar nämre på henne genom burgallret, eftersom hon är livrädd för det mesta. Fasthållning = total hysteri.

Veterinären sa att såret läkte jättefint, och att jag bara skulle låta det vara. Nu har jag dock börjat tänka på Doris ofta tufsiga päls. Det har blivit mer och mer, och överenergiska Cola verkar vara orsaken. Hon tvättar väldigt hårdhänt, och ser ut att ibland gnaga (ungefär som råttor gör när de ska fixa ens fötter) på Doris päls. Jag har inte sett att hon ryckt ut något, men det behöver ju inte betyda något.

Jag tycker nästan att Doris ser lite kalare ut vid tufsigheten (se halvkass bild). Utöver det har jag varit fundersam över en annan råttas pälsförändring de senaste veckorna. Pälsen ser glesare ut bak på ryggen. Freya och Doris fick pälsen ordentligt genomsökt av veterinären, och det fanns ingen tillstymmelse till ohyra.

Nu har jag börjat misstänka att Cola är boven i dramat. Fjärde råttan, Ellie, har inga bekymmer. Hon tycks dock vara alfan.

Borde jag prova att låta Doris och Freya vara ensamma i en bur ett tag, och Cola och Ellie i en annan? För att se ifall det blir bättre, menar jag. Lägger in bilder både på Doris och Freya, så kan ni experter kanske se ifall det är något man ska låta vara eller ej.