Vet inte hur mycket mer jag orkar
När min ena råtta äntligen börjar bli frisk upptäcker jag en tumör på nästa. Mina småttingar har börjat ultrabråka med de stora, trots att de bott ihop i säkert en månad. För att inte tala om att de nu helt plötsligt börjat rycka päls på två av småkrypen, i ren frustration, eftersom de vägrar ge sig.
Jag har en tjej som jag ärligt börjar fundera på att omplacera, för hon nafsar väldigt hårt, både i och utanför buren. I buren, fine, men nu verkar hon bete sig lika knepigt utanför och jag vet inte hur sugen jag är på att ha en råtta som jag inte kan lita på vart hon än befinner sig. Hon har dragit blod två eller tre gånger, men inga allvarliga hugg åtminstone.
Och för att toppa av det hela så har jag upptäckt ett sår på en av de äldres svans, som jag inte vet vart det kommer ifrån. Om det är småttingarna, ett rivmärke eller en burskada.
Allvarligt ser det definitivt inte ut MEN hon ska inte ta skada.
Jag vet inte hur mycket mer skit jag orkar ta just nu. Hela de två sista månaderna har mer eller mindre sugit i råttväg, och har väl inte varit så himla fantastiska på andra plan heller.
![[lindavold13]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tråkigt!
Jag är inget proffs så egentligen har jag inga goda råd att ge, ville mest bara ge dig mina sympatier! 
Hoppas det löser sig för dig! Har själv problem med en av mina som jag försöker hitta en bra lösning för! Svårt!
Men det är inte roligt att ha bråkande djur som gör illa varandra! Hoppas det finns någon här med lite brillianta förslag till dig!
Lycka till hur som helst!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
vänta med att omplacera tills det känns lite bättre, bara så du inte ångrar dig sen. Inte gör det i stressen liksom.. men lycka till :)
#1
Tack!
Jag förväntade mig inte direkt några råd, eftersom det inte finns så mycket att ge. Det var mest bara att allt brast till slut när jag fick syn på ännu ett problem, och behövde skriva av mig.
#2
Ja, det är inget jag tänkt göra bara sådär. Som det är nu så fungerar det ju typ iaf, även om hon är otrevlig att ha att göra med och min pojkvän mer och mer börjat vägra hantera henne (det är han som blir biten majoriteten av tiden, och det kan vara sådana saker som att hon promenerar förbi och sedan biter honom i fingret). I början gjorde hon bara så när hon var i buren, men nu verkar hon ha börjat även utanför buren.
Saken är ju även den att jag har inte haft henne länge alls, så det gör inte direkt att jag fått ihop något band med henne.
Men det är flera andra jag måste prata med innan jag tar ett sådant beslut.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#3 okej det låter ju inte bra, du får ju bestämma (och andra inblandade). Finns dem som inte tolerera bitande djur som skulle ta bort henne direkt. Men man kan ju kanske träna bort beteendet. lycka till iaf.
#4
För min del så kan jag tolerera att hon burförsvarar, men när jag börjar tycka att det är obehagligt att ha henne ute också så känner jag att jag inte alls kan njuta av en stund med råttorna, om jag hela tiden är på vakt vart hon befinner sig någonstans.
Tack.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#5 jo det klart, det förstår jag med. Då blir alla lidande ju.. :( hoppas att det ordnar sig. varför biter hon din kille mer tror du?
#6
Jag vet inte.
Till en början var han mer intresserad av att få henne lugn än jag, då jag tycker det är väldigt obehagligt med nafsiga råttor.
Vilket ledde till att han plockade med henne mer. Så egentligen kan jag väl tycka att det borde vara tvärtom, att hon borde vara mer nafsig på mig…
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#7 jaa… men om han plockar med henne mer så kanske det är darför..
Starta ny diskussion