Sälja råttbebisar med dålig bakgrund = ok?
Har en kull råttbebisar härhemma och vet inte om det är värt ett försök att försöka sälja dem senare. Båda föräldrarna är zoo-råttor med okänd bakgrund. Mamman har varit stressad och flyttat flera gånger (både under dräktighet och strax efter ungarnas födsel), så hon har barberat sig själv. Nu är råttmamman dock lugn och tar hand om ungarna väl.
Men som ni ser, så har föräldrarna ingen bra bakgrund. Det har fått mig att fundera lite. Ska man alltid försöka sälja råttungarna, oavsett om de har bra bakgrund, stamtavla och allt, eller om det är okänd bakgrund? Speciellt när någon av föräldrarna har visat en negativ sida (som tex barbering, kannibalism, dominans, mycket sjukdomar etc).
Förstår ju att riktiga "uppfödarråttor" är mer eftertraktade än "zooaffärsuppfödningsråttor" eller råttor som föddes upp till reptilföda men senare blev sällskapsråttor. Men är nyfiken på när man ska sälja sina råttbebisar och när det är bäst att låta bli? Och hur lätt/svårt är det att hitta hem till andra typer av råttungar (INTE de som är är riktiga uppfödarråttor)?
Det viktigaste är faktiskt att du som säljare försöker hitta så bra hem som möjligt och inte säljer dem till "första bästa" som dyker upp och inte har några kunskaper. Samt att du är ärlig om vad som finns i bakgrunden.
Att en mamma äter upp sina ungar pga stress kan hända även en uppfödarråtta, och med tanke på vad din hona varit med om jag minns rätt så är det inte konstigt.
Barbering är även det ett stressbeeende.
Men funkar hon bra nu? Slutat barbera sig osv.
Qui dormit, non peccat
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Hon funkar bra nu. Har slutat barbera sig och umgås mycket med ungarna. I början verkade det som om hon övergav dem. Hon verkar betydligt lugnare också.
Tänkte mest på att råttornas bakgrund kan vara avskräckande för köpare, speciellt när man hör alla skräckhistorier om zooråttor och deras bebisar, samma sak med grossisters råttor och råttor som föds upp till reptilföda men senare "räddas" och blir sällskapsråttor. Verkar ju som om man egentligen bara ska köpa råttor från en riktig uppfödare. För den allmänna uppfattningen är att uppfödarråttor är de ultimata tamråttorna, när det gäller övriga råttor är det som att köpa grisen i säcken. Typ.
Och självklart kommer jag vara kräsen när jag väljer ut eventuella köpare. Men även ärlig. Sedan finns det faktiskt utrymme för samtliga bebisar att stanna kvar här, så jag måste inte sälja bebisarna.
Jo har man ingen bakgrund så vet man ju inget, när det gäller uppfödarråttor så vet man oftast vad som finns bakom och vad man kan förvänta sig. Men jag har själv köpt ungar som kommit från både zooråttor och ormmatsråttor, och så länge man har i bakhuvudet att allt och inget kan hända så ser jag inga problem. Däremot så bör ungarna absolut inte gå i avel när mamman visat sånna stressymtom.
Qui dormit, non peccat
Självklart kan man sälja såna råttor, sålänge man berättar allting om dem och säger att dem inte ska avlas :) Man får berätta till människan så den förstår att råttorna kan vara mer nervösa än vanligt och behöver mer tid.
Jag tror att du känner bäst själv om du ska sälja dem eller inte.
Om du ska sälja dem håller jag med Maria och Hus-musen. Om jag köpte råttor skulle jag verkligen uppskatta om någon var ärlig och sa hur det låg till.
När jag har frågat runt uppfödare har jag jämt frågat om sjukdomar osv. Det är inte så mycket för att jag vill veta om sjukdomarna utan hur ärlig uppfödaren är. Jag tycker nästan att det är viktigare. Då vet jag vad jag får.
Starta ny diskussion