Råtta som blir rädd på avstånd?
Några av er kanske känner till Bacardi, råttan som min syster köpte på djuraffären. Det var ju som en dans på rosor att tämja honom och numer är han lika gosig och trevlig att ha att göra med som mina andra grabbar. Men det finns en sak som jag inte riktigt förstår med honom. Oftast så går det alldeles utmärkt att plocka ut honom ur buren, men helst vill han ju komma ut av sig själv. Och när man har honom ute kan han ligga och knastra i famnen och springa runt och undersöka som vilken annan råtta som helst. Oftast går det bra att lyfta honom även då utan problem. Han har t.o.m. lite häng ibland.
Men ibland kan han få för sig att det är helt livsfarligt att bli lyft, trots att det var ok för 2 sekunder sen. Då skriker han rakt ut och verkligen spänner sig och försöker komma loss. Jag har försökt att prata lugnande med honom då och även försökt med att lyfta på andra sätt, men det verkar vara lika farligt ändå.
Än värre blir det om man har honom ute på typ soffan eller sängen och han får springa runt. Kommer han så långt som en halvmeter ifrån en så blir man helt plötsligt livsfarlig. Har jag honom i famnen i soffan och han springer iväg en bit och jag försöker lyfta tillbaka honom så får han panik, skriker rakt ut och försöker komma loss.
Varför gör han såhär? Är det möjligen för att han är rödögd och ser dåligt, eller är han kanske helt blind? Borde det inte hjälpa att man talar lugnande med honom då? Finns det något annat jag kan göra för att han ska sluta bli så rädd i dessa situationer.? 
//Lamina
Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?
Jag har en tjej som också är sån, jag tror det är genetiskt fel eller vad man ska säga. För jag har för mig att vilddjur är likadana, allafall en Skata jag tog hand om. Jag trodde den skulle Döööö för den ramlat ner från boet men det visade sig att gör så …
Allafall så tog jag hand om den och matade den, lämnade den på ett ställe när jag skulle gå in på toa och när jag kom tillbaka var den livrädd för mig men sen efter en stund blev den helt normalt igen.
Den tjejen jag har är väldigt instabil och bits, men jag har kvar henne ändå för hennes och dem andras skull. Hon får helt enkelt bara vara, fast jag kollar henne varannan dag så helt slipper hon inte mig :)
Glömde att nämna att jag tycker det har blivit lite värre sen han blev ensamråtta.
#1 Men han är ju fullt hanterbar annars, går att lyfta och klappa och ta ut ur buren och är lika mysig som dom andra, om inte mysigare. Så det är egentligen inga problem annat än att han blir rädd och försöker komma undan helt utan anledning ibland.
//Lamina
Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?
#2 Kanske är någon instinkt? Passa på att fly typ? xD Skatan var ju också hur hanterbar som helst, tills jag var borta ngn minut
*putt* Någon?
//Lamina
Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?
Försöka att närma dig honom långsamt?
Jag vet inte heller hur du gör när du lyfter honom, men kanske kan komma med handen framifrån istället för ovanför honom.
Mina tre tjejer på ca tre, fyra månader kan få lite ryck sådär ibland. Inte att de piper när jag lyfter dem, men som att det ska hända något läskigt och de får en väldig fart, vanligtvis bort ifrån mig.
Sedan när jag närmar mig senare kan de vara hur glada och nöjda som helst att se mig och pussa massor på fingrarna :P
Starta ny diskussion