He he jo tjejer är ju duktiga på att skrika.. men det låter värre än vad det är, sätt dig o studera dem istället, du kommer snart märka att de små bara fånar sig. De vuxna måste få de små att förstå vem som bestämmer, ungar kan vara rätt jobbiga annars, tukta hårt nu o ta det lugnt sen verkar ju vara vuxna honors motto, men det funkar ju! De små blir trygga sen när de lärt sig vad som gäller. Du får ha is i magen helt enkelt.  o lita på dina vuxna damer, de vet vad de gör.

Jag är inte alls särskilt brydd. ^^ Men jag har gjort det så många gånger. Iofs har jag nästan aldrig brytt mig, så länge det inte har varit risk för riktigt bråk förstås. Lite vanligt rangbråk ser jag bara som helt naturligt, så de får sköta sitt. Jag vet ju att det vanligtvis blir tyst inom ett par dagar. :) Det senaste året har jag dessutom blivit till ytterlighet härdad, eftersom jag har haft en hane som har haft dominansproblem. Han har varit och småhackat på de andra råttorna med jämna mellanrum - och de behöver i princip bara vända sig mot honom för att han ska skrika rakt ut. Mer än en gång har jag kommit kutande in i djurrummet med bästa racerfart för att han har skrikit som en stucken gris, och upptäckt att han bara står på bakbenen med en annan råtta framför sig, utan att de ens rör varandra. *himlar med ögonen* Snacka om att inte kunna ta konsekvenser. ^^ Efter ett tag kunde de allesammans vara bästa vänner igen och ligga och sova tillsammans, för att några dagar senare börja tjafsa sådär igen. Jag avlivade honom tyvärr igår kväll för att han förmodligen hade fått en stroke eller något, för han kunde bara krypa fram. :( Istället har jag en annan yngre hane som också har lite dominansproblem och samma slags beteende, om än inte lika skrikig.

Du får härda ut helt enkelt. ;) Så länge det inte är något allvarligt eller blir blodvite så får du försöka stänga öronen och hålla moderskänslorna under kontroll. ^^ Tyvärr kan man inte göra något, de måste få lösa det på sitt sätt. Dessutom gnäller/piper/skriker råttungar för ingenting när stora, främmande råttor tittar, nosar eller rör vid dem.

#1 Bra skrivet!

Jag har inte riktigt några problem för små pip, det är just när det kommer ett sånt där "MEEEEEEEP!" som knäcker mig.
Igår tittade jag lite på dem, och så var det en av bebisarna som kom fram och började putsa en av de stora.
Allt såg jättemysigt ut, och sedan vet jag inte riktigt vad det var som hände, men det blev ett jäkla pipande, flaxande med armarna och ungen trillade nerför kanten.
Hon låg nere vid toalådan ett tag (det här är ju då förstås den ungen som har lättast för att se knäckt ut för mindre, så mitt hjärta blöder ju lite extra för henne).
Senare kommer den stora honan ner och lägger sig längst ner i buren, då följer ungen efter.

Jag kunde inte se vad ungen gjorde, men hon springer därifrån med den stora honan efter sig. Ungen gömmer sig och den stora är nu riktigt sur. Det blir skrik och lite päls flyger.
En av de andra ungarna kommer ner, och då ger den stora honan sig på den så det blir ett otroligt pipande.

Sedan går hon upp igen, och den räddare av de två ungarna ligger tryckt mot en vägg resten av dagen.
Tack för era svar :)

Jag blir inte skärrad utan arg när dem inte blir vänner >.< Och så lägger jag mig i, och då bruka dem lugna sig. Men efter jag såg min alfa att lägga sig i så då lät jag det vara och hon sköter det bättre än mig xD

#5
Jag har läst lite om andras alfor som har lagt sig i bråk, så igår satt jag mest och ropade för mig själv "Jaha, och vem f-n är alfan här då??! Varför är det ingen som hjälper henne?!"
Med andra ord var det ingen som tänkte hjälpa någon unge den dagen inte. Men så ser det antagligen allvarligare ut i mina ögon än vad de andra bedömer det som, eftersom de kan sova vidare :P

Jag var också lite sån i början, speciellt nu när jag introducerade mina mellersta till mina äldsta och inte hade haft några introduktioner på länge. Jag ville bara ta ut dom därifrån, tyckte så himla synd om dom när dom skrek :(

Men som #1 skriver, om du bara kollar på hur det går till så kommer du se att bebisar skriker för minsta lilla. Det räcker med att dom blir lite nedbrottade (eller i princip bara tittade på när dom väl blivit nedbrottade någon gång) så låter det som att tanterna håller på att slita lemmar av dom.

Vid båda mina senaste introduktioner har det låtit som att det pågått tortyr i buren första dagarna, men inte en enda skråma har dom haft :)

#6 Jobbigt >.< Min alfa slutade att skydda ungen när det mest var tjafs om plats, så dina råttor kanske har accepterat att ungen ska bo där men inte att den får vara på vissa ställen.

Min bebis får inte vara i en grön hängade grej för en tant, det blir bitchfight och ser väldigt töntigt ut och inget farligt xD Skrik och så slår dem varandra med framtassarna och sen springer oftast ungen iväg och sover med någon annan :)

Jag tycker att det låter så milt när folk säger att de blir nedbrottade. Det låter så enkelt då… :P
När jag ser mina bli nedbrottade ser det rent ut sagt brutalt ut xD

#8
Jag har inte riktigt märkt av att det skulle vara platser hon inte får befinna sig på, för hon har gått runt lite som hon velat.
Det har inte heller varit så att de andra flygit på henne så fort de sett henne eller så, utan jag tror att den andra honan varit trött på henne.

I vissa lägen kan jag absolut tycka att den lilla får skylla sig själv, så mycket som hon hänger på den äldre damen.
Men när hon satt och putsade den stora honan så tyckte jag att det var så himla konstigt att hon skulle åka på stryk.

Idag däremot verkar alla trivas väldigt bra ihop (även om jag förväntar mig en del pip ännu) för de har alla mosat ner sig i den minsta hängmattan i hela buren :P