Ingen dum fråga tycker jag! Jag/vi kan bara utgå från oss själva hur vi gör: Först kontaktade vi (i vårt fall då) en etablerad uppfödare som hade hållt på i många år, han hade några ungar till salu som låt ute på annons. Jag köpte en hona som jag då oxå sa att jag funderade på att avla på, råttans uppfödare tyckte det var en bra idé, som tur var visade sig denna lilla dam hålla sig frisk och fungerade fint på utställningar. Det är bland de viktigaste kriterierna för oss att råttan hade en känd bakgrund, visade på utställningar att hon trivdes (var inte stressad) och att hon var frisk.

När jag väljer föräldrar så vill (hälsan är ju givet så den går jag inte in på) jag att dom ska vara framåt och verkligen vilja vara med sin människa, dom ska vara gosiga och inte ha några fel i temperamentet.

Jag är en av dom som föder upp goseråttor men även jag får agilityråttor i kullen då och då. Men jag försöker vara så konsekvent som möjligt i min avel.

Du verkar avståndstagande till inavel och det är inte jag. Inte om man vet vad man gör och är beredd på att få överaskningar.

Jag "känner av" en råtta om den passar i avel eller inte, som nu, jag har 2 som definitivt passar min avel medans jag har två till som jag är osäker på, jag har inte fått in känslan än.

Jag har gått på min magkänsla hela vägen och den har inte svikigt mig än.

#1. Vad jag har förstått när det gäller vilket djur man än föder upp så måste man springa med dom på utställningar för att få "en fin stamtavla", stämmer det även i råttvärlden? I och för sig är det ju ett bra sätt att veta vilket resultat man fått av uppfödningen. Det med känd bakgrund låter vettigt.

#2. Är det bra inavel, alltså inte syskon och förälder/barn tillsammans, utan mer kusiner/sysslingar du menar? Det jag menade mest med det jag skrev var att när det gäller zooråttor har man ju ingen aning om man råkar få tag på en riktigt nära släkting. Det kan ju inte vara bra vilket djur man än föder upp.

Det är trevligt att du föder upp gosungar, hade en förut jag saknar något så enormt. Han va otroligt vackert rexad, riktiga korkskruvar i pälsen. Han va så otroligt ful, men det finaste jag någonsin haft. Sedan har jag haft andra jag valt efter färgen som visat sig vara riktiga problemråttor. Jag har skrivit upp mig på Katoz lista, men har du möjligtvis en hemsida eller något man kan få kika på? :)

Sedan lite mer allmänt: Hur håller man koll på vilken färg det blir/dumbo/rex osv osv? Kan man ganska precist bestämma färg eller kan det bli lite hur som helst? varför jag undrar sånt är för att jag bodde inneboende hos en fransk bulldogkennel och fick vara med mycket, och franska bulldogar och råttor är ju inte samma sak :P

Med kunskap i genetik så kan man mer om inavel än vanligt är. Jag har läst mycket och vet en hel del så jag vågar mig på nära parningar.

Samma sak med färger, genetiken säger allt… och sen har moder natur en lite humoristisk sida…

rex dumbo osv. kan du ju lista dig till. En rex och en slät blir rexade och släta, 2 rexar blir dubbelrex, dvs nästan nakna.

en dumbo och en icke dumbobärare ger 100 % dumbobärare

en dumbo med en dumbobärare ger dumbo men där kommer moger natur in igen och avgör hur många av varje.

Man måste plugga helt enkelt.

#4. Det kanske bara är jag som e tokig och går för mycket efter min första rex, men min vän som hade bäbisar, pappa rex och mamma slät, deras rexbebisar blev inte speciellt rexade utan mer… krusiga. Alltså längre hår, men att det såg ut som att man friserat dom med våffeljärn :P

Jag läste, eftersom 2 av våra e dumbo, att dumbo är en missbildning, samma slags sjukdom som elefantmannen hade? Och att detta medför sämre syn (det märker man i alla fall på den rödögda, men det är ju för att hon är rödögd :P). Men man märker det även på skillnaden med vår toppörade som kan hoppa från möbel till möbel helt obekymrat, men den andra dumbosen som är svartögd inte vågar göra någonting utan sitter hellre och väntar på "hissen" (oss:P) Teorin är att hon också ser sämre, men det kan ju även vara så att hon är paltig :P

Vad det var för något med era rexade vet jag inte men dumbo är en mutation som avlats vidare på, inte något som elefantmannen hade.

Rödögda ser kasst oavsett, svartögda råttor ser ungefär lika bra som om du tar på dig ett par glasögon och kletar 1mm vaselin på. Rödögda ser sämre än så men alla råttor förlitar sig på andra sinnen för att klara sig.

Att din andra dumbo inte kastar sig hejdlöst ut i intet tycker jag bara låter som att hon inte vill.

Jag har haft toppisar som rört sig lite och ingenting och dumbos som har varit som kamikazepiloter… det är deras personlighet det handlar om, inte placeringen på öronen.

Ah, det var som sagt bara teorier :P Dumbosarna har blivit så bortskämda av husse att de inte kan gå eller göra någonting utan honom :P Toppisen va redan stor när vi fick henne,  hon e fullkomligt annorlunda.

Men okej, rent teoretiskt förutom att tanterna är för gamla, skulle de passa i avel, eller låter man bli när dom är blyga trots att de inte bits eller är aggressiva? Dom är nyfikna på människor och tycker om människor, bara att de inte gillar att bli upplyfta. Detta har iofs blivit mycket bättre nu, nu kan man ta upp dom när man vill när de springer på golvet.

Jag skulle inte avla på en råtta som inte gillar att bli hanterad. oavsett hur söt den är. Man ska kunna väcka dom genom att plocka upp dom och deras reaktion ska vara sömnig glädje över att få se sin människa.

Ah! Det var det jag misstänkte.Det är lite såna här detaljer jag är intresserad av att veta mer om :)

Jag har fler kriterier som jag använder mig av när jag väljer avelsdjur. Många av dom är sådana saker som alla säger att man inte ska göra.

Mata inte genom gallret, det gör jag

Stoppa inte in fingrarna genom gallret om du luktar mat eller har matat genom gallret tidigare. Det gör jag.

Vad jag förväntar mig för reaktion på ovanstående är, om jag har mat så tar dom maten snällt och äter den, om jag har nåt geggigt som dom ska få smaka på så ska dom slicka av fingret. Inga tänder ska vara inblandade.

En råtta som bits blir inte långlivad här, särskilt inte om det är upprepade gånger och oprovocerat.

Dom ska ta hand om bebisarna som om dom vore deras egna, kommer en ny till flocken så ska det inte vara nåt gnäll. En råtta som skadar en annan råtta medvetet ryker.

Jag kräver maximalt gott uppförande från mina råttor. Minsta olat och dom kan glömma att nuppa. Kan jag inte lita på råttan så förstör det för hela flocken och då ryker bråkstaken.

Jag har massor med saker som jag gör som tillåter mig få fram de goaste möjligt. Magkänslan är dock viktigast.

3. Stamtavla har inget med utställningar att göra, du kan ställa din zooråtta om du vill. På utställningar bedöms råttorna både fysiskt som psykiskt, hälsa och temperament. Domaren säger vilka svagheter råttan har och tipsar om (om de nu vet att man är uppfödare) vad man ska välja som avelspartner för att ungarna ska bli bättre, för det är ju det, det är frågan om, att förbättra råttorna inte göra sämre.

Det är ju sällskap de är till för, så utseendet är inte bara viktigt utan mest temperamentet, vem vill ha en tamråtta som bits eller springer undan?? Sånt går i arv, så när man väljer ut avelsdjur måste de har blivit testade! En råtta kan vara jättego hemma med dig, men bli nervös, irriterad och ilsk med främmande i en främmande miljö. En sån råtta avlar man inte på, punkt. Vi har råttor här hemma som är rätt så neutrala, försvinner i mängden liksom men som blommar upp på utställningar, charmar domarna, mysknastar o ploppar med ögonen, pussar främmande osv..de visar då att de inte har några speciella nerver och det är det vi vill ha fram, en råtta som kan koppla av med folk helt enkelt.

Oj vad många bra svar jag får :)

Jag älskar utställningar, men ingen av våra tjejer skulle uppskatta det speciellt mycket. Även om de inte är de "ultimata råttorna" på det sättet att de är supermysiga och fullkomligt älskar människor så är de mycket omtyckta :D Dom har liksom sina fasta rutiner, när solen gått ner står de vid burkanten och vill leka och kela :) Men de tycker inte om nya människor så jag tror jag låter bli att utsätta dom för det.

Jag önskar litegrann att jag visste mer om råttor, uppfödare och allt som kommer till innan vi köpte dom på zoo. Men nu med facit i handen så vet vi ju vad vi ska göra i framtiden.

Jag är väldigt nyfiken på uppfödning och skulle älska att ha en själv, men det känns som att jag/vi ska ha råttor i många många år innan och gärna olika kön och typer av personligheter innan man vågar sig på det.