Elfisen
Ska berätta lite om min fina kille Elvis. Fisen. Dumbo. Mannen. Myten. Legenden.
Han är väl då närmare 6-7 månader och väger runt 300-400 g skulle jag tippa på.
Är en black striped roan råtta, väldigt fin teckning osv.
Han har inte haft några sjukdomar, vet inte så himla mycket om bakgrunden tyvärr.
Elvis har ett underbart temperament med sina ryck ibland. Han är väldigt nyfiken, energisk och social av sig.
Han är allt annat än rädd av sig, han chansar hellre än att missa ett stort äventyr om jag säger så. Han älskar att busa och handbrottas. Mat är ett av hans största intresse, han äter allt som går och rycker åt sig maten direkt, lite självisk om jag får säga det.
Det enda negativa med Elvis är att han har så mycket energi att han oftast har svårt att sitta still. Spelar man sina kort rätt och hittar rätt så stannar han gärna för att få kjel.
Gillar: Mat, aktivitet, bus, leka under täcket, sola
Ogillar: få klorna klippta, sitta still, bada
om några månader är planen att antagligen låna ut Elvis för avel, jag vet att han skulle få perfekta ungar med hans fina teckning och temperament.
Nathalie Månsén
_http://thecityhelditsbreath.blogspot.com
http://kaninmagazinet.se_
För det första, det är en väldigt söt kille du har där :) Jag måste dock inflika med en invändning mot:
"jag vet att han skulle få perfekta ungar med hans fina teckning och temperament" i kombination med "vet inte så himla mycket om bakgrunden tyvärr"
Det är en ekvation som inte går ihop. Tyvärr kan du inte alls veta hur hans eventuella avkomma blir, eftersom till exempel aggressivitet verkar kunna hoppa över ett par generationer för att sedan pang-bom dyka upp i en kull. (För att dra en parallell till personlig erfarenhet; jag köpte två kullsystrar. Den ena visade sig att vara oförutsägbart aggressiv och bet oprovocerat hål på mig flera gånger. Hon var vansinnigt dålig på introduktion och högg en bebisråtta i buken. Hennes kullsyster däremot är den vänligaste lilla råttan man kan tänka sig, hon fungerar fint som sällskapsråtta åt människor och hoppade direkt in som extramamma åt den lilla nya bebisen som den andra systern bet. Dock skulle jag ALDRIG våga avla på den snälla systern (inte för att jag vill, men hypotetiskt), i och med att jag vet att det här har förekommit i släkten. Uppfödaren tog faktiskt så allvarligt på det att hon helt bröt just den linjen, andra syskon från kullen hade tydligen också bitits medan de flesta var precis som min snälla syster, hur goa som helst..) OM du väljer att avla på honom är det nog en väldigt bra idé att leta upp en hona där stammen är känd och relativt problemfri, för att balansera upp det han eventuellt bär på.
#1
det har du faktiskt rätt i, tänkte inte så låmgt :/
Nathalie Månsén
_http://thecityhelditsbreath.blogspot.com
http://kaninmagazinet.se_